Lundqvists krönika: Lasse liten
Lasse han sitter på sin ö. Han är så gammal att han nästan e dö....
Det är dagarna efter att Djurgården säkrat dubbeln genom att slå AIK i cupfinalen och lägga den titeln till den redan tidigare inkasserade SM-titeln. På landets mest köpta (tro det eller ej) dagstidning går Lasse in på sitt kontor. Han är orolig. Chefen har varit på honom med kommentarer som ”du börjar tappa lite sting” och ”skriv något vasst och spetsfyndigt den här veckan”. Vad fan, tänker Lasse. Det är ju lätt för chefen att säga, han kan ju skriva och har – efter vad Lasse förstått – vissa kunskaper om fotboll. Det sista är Lasse inte säker på då hans egna kunskaper om sporten är så ringa att de flesta förefaller kunniga i hans ögon.
Nå, nu har Lasse i alla fall hört att Djurgården vunnit dubbeln, är inte det tennis? undrar han, medan han fattar att det kanske är något han borde skriva om men det vill han inte. Dels har Lasse hört att DIF har en spelare inlånad från Holland och de där holländarna brukar ha så svårstavade namn (han har ännu inte lyckats få till stavningen av Ruud Gullit) och dels är Lasse hammarbyare vilket gör att han drar sig för att skriva något som kan uppfattas som positivt om något annat Stockholmslag.
Skriva om Bajen går ändå inte. Det har gått alldeles för dåligt i år – har Lasse hört – och det vill man ju tala tyst om. Lasse är villrådig tills han kommer ihåg vad hans vän och kollega stor-Lasse sagt en gång. ”Vid idétorka, hugg på Gnaget, det funkar alltid”. Lysande, tänker Lasse och tackar Gud för att hans stora idol och namne finns och kommer med så många kloka och goda råd. Glad i hågen sätter han sig vid sitt skrivbord för att börja skriva.
Han börjar med att göra som vanligt. Titta in på GF:s hemsida. Där finns alltid en massa nytt om AIK och dessutom finns där folk som kan skriva. Lasse hittar genast en intervju med Martin Åslund som låter besviken över att han ställts utanför laget. Bingo! tänker Lasse och skjuter föga förvånansvärt in sig på det faktum att Martins pappa är VD i AIK. Inledningen av Lasses, nåja, artikel antyder att det råder nepotism i AIK. Något som Lasse själv inte vet eftersom det ordet är långt ovanför hans vokabulär.
I brist på annat refererar han sedan till en artikel i The Guardian. Vem har läst den för honom? Där har någon kommit på att AIK är världens tråkigaste ligasegrare genom tiderna. För fyra år sedan!!! Med sin vassa penna börjar han sedan i rena glädjeyran konstatera att AIK efter sitt guld misslyckats med sina värvningar. Han sågar värvningen av Kalle Corneliusson. Hade nu Lasse vetat något om fotboll så skulle han ha känt till att Kalle gjort riktigt bra ifrån sig i AIK. Så bra att han spelade till sig en plats i landslaget. Att han sedan haft otur med skador är en helt annan sak men inte gör det värvningen till ett fiasko.
Hade jag velat göra som Lasse, titta över och syna värvningarna så skulle jag nog ha hittat sämre köp än Kalle Kula. Lasse lutar sig nöjt tillbaka i sin fåtölj och tycker att han verkligen har fått till det. De där gnagarna kan ju inte hitta rätt folk till sitt lag. Tacka vet jag Bajen, tänker han sedan. Vi har bytt bort guldtränare Cratz mot en lindansande Linderoth. Inte en tanke ägnar han åt Bajens jättekap Fredrik Winsnes som hela säsongen irrat runt som en yr höna på Hammarbys mittfält och nu redan efter ett år vill flytta hem.
Nej, han har redan klivit in på nästa område. AIK-CD:n. Den kan jag ju alltid såga lite, funderar han förnöjt. Klipper sedan till med en, som han själv tycker, klockren höger mot Fjodor som han anser sjunga som en Håkan Hellström utan charm. Kul, Lasse! Ännu roligare när du jämför detta med ett Gais utan charm. F ö den enda funderingen som jag tyckte var något att ha i Anrells krönika. Jag kan lätt tänka mig ett Gais utan charm. Det blir ju Hammarby det.
Sedan rackar han ner på det mesta utom Infinite Mass för Lasse har hört av killarna på nöjesredaktionen att Infinite Mass är coola och det vill ju Lasse också vara. Trist bara att inte grabbarna på nöje upplyst Lasse om att skivan skulle ligga på topp tio i försäljning om den inte myglats bort ur statistiken. Hade han fått veta det så hade han sluppit göra sig själv till ytterligare åtlöje genom att tvivla på att skivan ska dra in några pengar till AIK.
Själv bekymrar han sig inte. Han har ingen aning om att han gjort bort sig. Musik är ju liksom hans grej. Sikta mot stjärnorna, det är grejer det. Lasse är känd och känd är lika med bra i hans lilla värld. När han med glatt humör lämnar tidningen har han sin favoritskiva i freestylelurarna. Sjung om Hammarby. Lasse njuter. Tänk att det skrivits så fina bitar som ”Bajen var namnet”. Lalla Hansson har betytt mycket för musiken. Vilka sångare det finns på Hammarbyskivan sedan. Kenta Gustafsson, vilken kille!
Så här går det alltså till när en lallare på Aftonbladet med sin trubbiga penna försöker belysa AIK:s misslyckde säsong för att ta ljuset från Hammarbys totalfiasko. Kul att du fick med ordet kvartssamtal i din artikel förresten Lasse. Nytt grepp!!!
