Ett liv utan fotboll
Fyrkantiga kvinnor. Inrutade liv. Vardagens chockartade entré. Himmelrikets krönikör saknar Allsvenskan.
Jag känner en fyrkantig kvinna. Hennes värld är så fyrkantig att min gårdag synes oförutsebar. Hon har ett fast schema för veckan. Måndag städning, tisdag tvätt, onsdagar bakas det, torsdagar handlar hon, fredagar unnar man sig något gott till kvällen, lördagar städar man först av lite lätt i huset och sedan ska det lagas något extra gott till kvällen och på söndagar är det promenader och middag med föräldrarna som gäller. Varje vecka likadan. År ut och år in. Tar mjölken slut så dricks det vatten, juice eller annan dryck i stället, för på torsdagar handlar man. Och hur hon hinner med att jobba förstår jag inte.
Jag känner en man som har ett väldigt inrutat liv. Han jobbar måndag till fredag och i stort sett varje kväll följer han med något av sina bägge barn och ser deras innebandyträningar. Och på helgerna är det match och då ställer han alltid upp som chaufför. Om inte år ut och år in, så månad ut och månad in från september till april. Vilken hjältefarsa, tänker jag ibland, som knappt ser en match i månaden med grabben. Så inrutat, tänker jag ibland, som ju lever ett helt annat liv med många intressen.
Mina intressen och hobbies är många, jag har vänner som jag diskuterar Schopenhauer och NASA:s ekonomi med, mina tankar är eteriska likt en sval kvinnoparfym och… jag ljuger som en häst travar. Mina intressen är Malmö FF, mina hobbies är Malmö FF och mina vänner diskuterar jag framför allt fotboll med. I den riktiga världen där min familj äger den största delen existerar sådant som matinköp, gräl om borttappade vantar, övertidsersättning och vem som ska rengöra duschen det här halvåret. Men i den parallella världen, som existerar bredvid den riktiga, där finns bara fotboll (i allmänhet) och Malmö FF (i synnerhet).
Det är inga problem under den allsvenska säsongen. Då tillåts jag vara nervös inför söndagens match, jag åker på matchen och dagarna efter det läser jag tidningar och diskuterar varför vi förlorade alternativt vann. Och sedan är det match igen. Sju dagar i veckan håller det på. Jag behöver inte lura någon, allra minst mig själv. Och min omgivning vet hurdan jag är.
Men så är säsongen slut. Glöggen är redan inhandlad. Det är ishockey på sidan 377. Julklappsreklam fyller brevlådan. Den så kallade vardagen har gjort entré. Och jag finner det genast svårare att förklara för mina nära och kära varför jag allt som oftast försvinner med blicken, varför jag titt som tätt inte lyssnar på sambo, barn och föräldrar hur de haft det på sina jobb, vem som pratar skit om vem och jag skulle vid dessa utflykter till min egen lilla värld troligtvis inte märka om det klev in en grön UFO-skapelse genom dörren. Kanske om den hade en himmelsblå matchtröja på sig...
Mina funderingar runt en eventuell startelva till nästa år upptar mycket tid. Vilka spelare jag realistiskt och, när det är riktigt jävla jobbigt, orealistiskt ser i den himmelsblå dressen. Vem bör träna MFF om Prahl blir köpt av Barcelona? Den ultimata elvan med spelare som jag har sett live? Att köpa den ena kvällstidningen varje dag och läsa den andra på nätet är självklart. Fotbolldirekt.com, sportal.se, svenskafans.com, mff.se och andra medier måste givetvis också kollas varje dag. Och som jag saknar TEAMtalk.se!
Silly season rör ju inte bara mitt lag. Ser att Falkenbergs FF värvat en spelare som förra året ingick i Elfsborgs ungdomslag. Måste ringa min vän elfsborgaren och höra vad han tycker om detta. Peter Lennartsson lämnade HBK för Varbergs GIF, nu ska han byta ner sig ännu mer. Och just HBK tappar den gamle trogne målvakten Håkan ”oops-tappade-visst-in-en-boll-redan-efter-1-minut” Svensson till AIK (ett mail till HBK-vännen går omgående iväg). En dansk till Örebro. Det är så mycket information hela tiden att jag önskar att jag ägde två hjärnor, en för mitt liv utanför fotbollen och en jag kunde ha hängande vid sidan om kroppen som bara användes till fotboll och Malmö FF. Koppla fram och tillbaka beroende på situationen och umgänget. Som i en surrealistisk värld skapad av Salvador Dalí eller Monty Python.
Herregud, det är bara mitten av november. Det är ungefär fem månader kvar till allsvenskan startar igen. Jag försöker hitta ett substitut, men har redan tröttnat på alla Anjor, Peror, finska dopingas och klämkäcka handbollskillar som spelar tills de uppnår pensionsåldern. Det är fotboll jag vill ha, det är allsvensk fotboll jag vill ha, det är Malmö FF jag vill läsa och höra om. Och det är då jag inser att mitt liv är lika inrutat som alla andras, fast i mitt fall handlar det ju om saker som är större än bakning och städning och innebandy för tonåringar. Visst är väl mitt liv mer intressant och mindre fyrkantigt? Visst är det väl det?
Det är fem månader kvar och det känns som en evighet...
