Klacksvenskan
VÅLD, FYLLA & SLAGSMÅL!!!
Efter den inledningen är det tvunget att läsas, eller hur? Klart jag fick Er uppmärksamhet nu...
Men det är så långt från sanningen man kan komma när det gäller helgen ett antal trevliga supportrar tillbringade i Stockholm på Slitz årliga Klacksvenska. Torbjörn Lindeberg och jag fick förtroendet av styrelsen att representera och försöka förbättra resultatet från förra året då vi slutade 10 (?) i sammandraget.
Vi började dagen med en samling på Slitz redaktion för transport ut till Kroppkärrs IP där vi skulle lägga straffar på Djurgårdens burvaktare (damlagets dito alltså) och när den delen var avklarad stod det klart att jag mot alla odds lyckats pricka rätt alla gånger. En mindre skräll, även om jag kände ett inre lugn som jag inte känt sedan vi ledde med 3-0 mot IFK förra året och det var fem minuter kvar på matchen...
Guliganerna i ledning efter den grenen alltså!
När vi satte oss i bussen efter detta fick vi vänta på Djurgårdens representanter som hade vaknat sent och missat straffarna, de slapp dock straff... Tillbaka på redaktionen var det lite kallskuret samtidigt som det var dags för Torbjörn att visa framfötterna i frågesporten. Alla rätt och en mycket imponerad åhörarskara satt som fågelholkar och kände en viss avundsjuka på Guliganerna som dagen till ära visat sig från den bästa sidan. När vi sedan berättade att vi har en annan kille som är ännu jäkligare än Torbjörn på kunnande om Elfsborg och allmän historia trodde de inte på oss, så nästa år få vi väl skicka dit Hasse G...
Sedan vet jag inte riktigt vad som gick snett, förmodligen var det anspänningen (eller vår automatiska motvilja att glänsa för mycket). Men när det var dags för TV-spelandet (FIFA 2001 på playstation 2) gick det troll i maskineriet och jag åkte ut på straffar mot GIFFARNA. Jag har ingen ursäkt för det, men det är som det är. Vi var fortfarande med i alla fall.
Sista grenen, ölhäv, var den som förmodligen rönte mest intresse från de flesta närvarande även om vi tyckte att vi visat vad vi kunde i de grenar vi ansåg vara "viktigast". Kunnande om klubben och straffsparksläggningar. Torbjörn gjorde en tapper insats under "hävet", men mot en elegant som Häckens representant (jag trodde inte man kunde ha en sådan värdighet och snabbhet på samma gång när man sveper en öl) och Giffarnas våldsamhet (jag har aldrig sett en öl försvinna så snabbt), var det inte mycket att göra. Men vi slutade på en klart godkänd sjätteplats, även om jag inte vågar gå ed på placeringen.
Vad som hände efter detta är en helt annan sak och det är något som kanske kommer avslöjas i sinom tid, om Torbjörn och jag övertalas att berätta det lilla vi kommer ihåg av kvällen…
