Att stå på jättars axlar
När Newton blev hyllad för sitt arbete med sina fysiska lagar påstås han blygsamt ha sagt "Jag står blott på jättars axlar". Det skulle betyda att hans arbete grundar sig på tidigare forskares arbete.
De jättars axlar jag får stå på är LåNs och Kennedys. LåNs utlämnande krönika om hans mor rörde mig. Många är berörda av vår djupa kärlek till Hammarby. Det är sant fast jag aldrig sett det så klart förrän jag tänkte på hur mina känslosvängningar påverkar min sambo.
I går fick jag stå på en ung mans axlar. Axlarna svar säkert spända vid det missade skottet vid straffområdet i Tjeckien. Axlarna har säkert varit tyngda vid den missade straffen hemma på Söderstadion. Axlarna var säkert mjuka och varma när Kennedy sökte ytor, backade in i sin försvarare och ordnade inspark.
Jag kom ihåg när jag såg Kennedys valpiga axlar första gången på Stadshagen och undrade om det var ännu en Pa Musa Fofana som aldrig skulle blomma ut. Jag kom ihåg hur jag vrålade när Kennedy kysste klubbmärket på tröjan första gången. Genom åren har Kennedy bjudit på stor underhållning, gjort mig vansinnig på omöjliga försök att dra tre samlade försvarare, men han har också skjutit många straffar i mål.
I år, äntligen, blev Kennedy jätten som fler än jag krampaktigt balanserade på. En titt på hur många mål och målpassar Kennedy välsignat ett skakat lag med är bara en del av sanningen. Är det någon mer än jag som är nöjd med hur han skött sina löpningar, sitt försvarsarbete och sitt positiva jävlar anamma?
I år slutade Kennedy vara en valpig talang. I och med sin insats i Tjeckien avslutade Kennedy sin första säsong som man. SvFF's lag fick låna Hammarby IFs jätte.
I vinter skall jag fortsätta stå på en ung mans axlar som jag är otroligt stolt över. Själv har jag bara lidit, sjungit, vrålat och tuggat naglar. Men Kennedys framgångar är ändå på något sätt mina.
Han kysser ju det vackraste som finns.
