Lundqvists krönika: Det behövs en röd tråd
En sittning snarast möjligt är ett måste. Där bör man förutsättningslöst se över den egna organisationen.
Läste i DN om hur Djurgården fotboll blev vad det är idag. En resa till Holland, tre män med klara idéer och visioner såg till att det rensades i både spelar- och ledarled så att hela verksamheten skulle bestå av folk som passade in i den modell klubben bestämde sig för att bygga upp. Tre år senare tog klubben allsvenskt guld.
Här bör det påpekas att jag inte är någon vän av den sortens ”gulliga” reportage där sörgårdsidyllen tycks vara total. Ändå kan jag inte låta bli att känna att det idag skulle behövas att någon såg över situationen i AIK-fotboll. Vi har avverkat två, kanske snart tre tränare på ett år. Ambitionen att förvalta SM-guldet från –98 och Champions League-spelet året därpå har kapitalt misslyckats. Målsättningen att alltid vara ett topplag som varje år ska ut i Europa har visserligen nästan uppfyllts. I år blev AIK inget topplag och platsen i Europa uppnåddes tack vare att Djurgården tog dubbeln. Förra året fick vi vackert nöja oss med spel i Intertoto-cup.
Senaste veckans nyheter från Karlberg och Råsunda ger en klart entydig bild av ett lag som inte mår riktigt bra. Hur ska man annars tolka det faktum att tränaren verkar säga en sak till pressen en annan till sin arbetsgivare. Arbetsgivaren i sin tur uttrycker förvåning. ”Dusan” har kontrakt och vi räknar med att han kommer att fullfölja det, säger Sanny Åslund och själv kan jag inte låta bli att undra över ifall det är klokt att behålla en tränare som inte verkar brinna för uppgiften.
Jag har också svårt att tro att Dick Lidmans kollaps skulle vara av enbart privat karaktär. Människan är en sammansatt varelse där yrkesmässiga och privata angelägenheter påverkar varandra och följs åt. Själklart har Dick påverkats av den senaste veckans snack om tränaravgång, kvartssamtal och osäkerhet. Lidman hade väl mer än ett finger med i spelet när Dusan Uhrin värvades till AIK?
Nu är det inte bara valet av tränare, Uhrin eller någon annan, som är av stor betydelse för AIK´s framtid. Det är också valet av filosofi. Grabbarna på kansliet måste sätta sig ner och fundera på hur vi ska spela i framtiden och vilka spelare/ledare som passar in. I tider när tränare kommer och går måste klubben ha en tydlig röd tråd att följa och nu känns det inte alls som om AIK har det.
Efter allsvenskans slut har ”Hesa Hatten” hållit sig väl framme och knutit till sig två jättetalanger från Frölunda och löst målvaktsfrågan. Värvningar som jag applåderade när de blev klara men nu har en smula eftertänksamhet smugit sig på mig. Jag får en känsla av att vi värvat spelare som är attraktiva för andra klubbar utan att vara säkra på hur de kommer att passa in i AIK.
Nej, en sittning snarast möjligt är ett måste. Där bör man förutsättningslöst se över den egna organisationen. Se över vilka befintliga spelare och ledare som ska behållas, behåll dem och städa undan dem som inte passar in eller brinner för sin uppgift i klubben. Det ska vara en ära att representera AIK och tycker man inte det bör man inte vara kvar. Hårdare nypor krävs för att få alla att förstå att interna problem ska lösas internt och inte ventileras i pressen oavsett om pressen är tjeckisk eller svensk. Kanske låter detta okänsligt och kallhamrat men elitfotboll är ingen social verksamhet. Här handlar det om välbetalda yrkesmän och på sådana kan man ställa krav på professionalism.
För mig förefaller det konstigt att Uhrin kommit på att han varit fotbollstränare i 28 år och börjat tröttna. Vadå? Visste han inte hur länge han hållit på när han i somras hoppade på jobbet som AIK-tränare? Turbulens och omsättning på ledarsidan är sällan bra men frågan är ändå om inte AIK måste se sig om efter en ny chef på Karlbergs gräsmatta. Vill inte Dusan Uhrin till 100% så måste han gå och han bör riva sitt kontrakt själv. AIK ska inte sitta med ytterligare en inaktiv tränare på lönelistan.
Slutligen tycker jag även att det är dags för Pär Millqvist att avgå. Jag har i alla fall inte lust att höra mer uttalanden som bara tyder på publikförakt, bristande kompetens och förvirring. Millqvist är säkert en hygglig prick men det hjälper inte. Det är AIK´s väl och ve det handlar om.
