KRÖNIKA: Säsongens viktigaste mål
Det var länge sedan jag var så här glad. Så här obeskrivligt överlycklig. Ska man kalla det charmen eller bara den otäcka dramatiken med fotboll; att den under några ynka minuter kan låta människor sväva mellan lycka och sorg, mellan liv och död, mellan Superettan och division 2…
Det var en obehaglig tystnad som sänkte sig över läktaren med de tillresta Gefle-supportrarna när Erik Karlsson kvitterade till 2-2 i den 87:e minuten. I den 87:e minuten! Och som det kom till. Ett flipperspel i eget straffområde, slarv rent ut sagt, hade kunnat kosta oss kontraktet. Samma slarv och oroligheter i försvarsspelet som vi tyvärr sett alltför mycket av redan tidigare i år.
Nu var det ju inte nog med det, Västerås tryckte på i slutminuterna och kunde även avgjort matchen med att göra 3-2 bakom en häpen Mattias Hugosson. Men VSK-spelaren snubblade och tappade bollen, och resten bör skrivas in i Gefle IF:s historia. För visst är det något att minnas allt, men vem man ska tacka det för råder det delade meningar om. Vissa kanske tackar en Gud men jag nöjer mig med att tacka herr nr. 100 - Mathias Woxlin.
Den publikkäre mittfältaren vägrade ge upp, så var det bara. Kanske kände han Gamla Ullevis gräs under fötterna, kanske satte han det i förhållande till en lerig åker i Robertsfors. Woxlin har spelat med GIF i många år nu, och har blivit något av en sammansvetsande del i lagmaskineriet, en nyckel till att det ska fungera och en förgrundsgestalt när det handlar om viktiga matcher som bara ska vinnas. Vem minns inte den sista sparken på Enavallen förra året? Woxlin ville, å hela lagets vägnar, å hela klubbens vägnar, vinna. Därför är och förblir han en storhet inom Gästrikefotbollen.
I går vann han bollen på mittplan, fick en Västeråsare på sig, såg ut att tappa bollen men kämpade tillbaka den. Sedan sprang och sprang han tills en desperat grönvit spelare insåg att det enda sättet att få stopp på karln var att kapa benen på honom. Det kan vara ett smart drag, men denna gång skedde det innanför straffområdet och domare Mikael Lerjéus gjorde en solklar bedömning: han satte pipan till munnen och blåste för straff. Den slog Robert Stridh säkert in vid vänstra stolpen. Det betyder sannolikt säkrat kontrakt och att vi får stanna kvar i den serie i vilken vi ”hör hemma”.
För i och med den underbara 3-2-segern på Arosvallen är nu nästan allt klart. Inte kan väl Brage vinna mot både Västra Frölunda och Västerås? Motståndarna på tisdag: Göteborgarna, serietvåorna, måste bli alltför svåra för ett Brage som gått tillbaka något enormt denna säsong. Och Västerås, möjligen revanschsugna efter gårdagens bittra förlust, blir antagligen inte heller någon lätt uppgift.
Roligt att Boden i går tog steget upp i Superettan och blir en ny representant för Norrland i Superettan. Men de kommer inte att bli ensamma, Gefle kommer att stanna kvar. Det har Mathias Woxlin bestämt. Och en fin insats mot Assyriska på lördag skulle göra min lycka långvarig.
