Himmelriket lever!
Krönikör Magnus Johansson visar detta genom att fundera en massa...
Jag vet inte, kanske är det bara jag som har för mycket tid över. Eller så är det för att jag inte är tillräckligt insatt. Det finns frågor som jag ibland funderar över. Knepiga frågor. Frågor av reellt värde. Frågor av föga reellt värde också.
I senaste avsnittet av den utmärkta kriminalserien CSI hittas en plånbok innehållande 20 dollar i en död mans kläder. Då börjar jag fundera över vad som sker med dessa pengar om inga kända arvingar finns (fan, får svårt att hänga med i resten av handlingen, dessa 20 dollar klänger fast i mitt huvud som en surfingbräda inte gör vid mina fötter). Sparas sedlarna (hallå, 20 dollar!) x antal år ifall det dyker upp någon arvtagare? Tar staten hand om dem? Försvinner pengarna i polisens kaffekassa?
Jag funderar också, sommartid oftast, över varför det heter myggbett när myggor inte bits. Eller vem i Coca-Colas beslutande organ som faktiskt tycker den hårt lanserade Vanilla Coke är ens drickbar. När den i själva verket är så vidrig att jag till slut drar slutsatsen att det måste ha varit innehållet i just min flaska det var fel på. Jag blir inte heller klok på varför SvFF inte använder video till att sätta dit fuskande spelare eller mildra straffen för felaktigt utvisade dito. Och så funderar jag, och nu kommer jag till poängen av det här resonemanget för er som undrar, varför en klubb värvar just den eller den andre spelaren (eller bägge).
Vi är mitt uppe i silly season. Hittills har det varit förvånansvärt tyst, i vår himmelsblå sfär. I skrivande stund är endast Kristian Bergströms övergång klar, även om det ryktas att hans kinesiske kompis också lär vara på väg. Sedan har det varit tyst. Fast hellre det än den turbulens som varit/är hos vissa av våra allsvenska konkurrenter.
Så gammal jag är läser jag Harry Potter-böckerna med glädje. Och jag erkänner att jag skulle kunna förödmjuka mig själv till en hög och pinsam nivå för att komma över den lille trollkarlens osynlighetsmantel. Jag skulle hänga på mig den och klampa in när Hasse Borg och Tom Prahl diskuterar ättestupan för vissa spelare och förslag till kontrakt med andra. Kan höra vår tränare beklaga sig över att han fått ärva andra tränares favoritspelare, sådana som inte passar in i hans filosofi. Kan se Borg rynka pannan och muttra något om Bosman och de tidigare tränarnas uteblivna fingertoppskänslor. Hur Prahl pekar och säger: ”Honom vill jag ha” och Borg kontrar med en sinande kassa eller att spelaren i fråga redan har kontrakt med en annan klubb. Jag undrar vem som bestämmer: Prahl, Borg, Prahl, Borg, bägge? Madsen himself?
Ty det kommer olyckligtvis en dag… när Prahl inte längre finns hos oss. Det lät ödesmättat, jag ser det. Men det känns också som om ofantligt mycket vilar på dennes taniga axlar. Sveriges skickligaste tränare, det vet alla utom juryn i den stupida Fotbollsgalan (dock: all respekt åt Zoran Åkeby). Det är Prahl som ska föra oss till ära och framgångar som vi MFF:are blivit så duktiga på att glömma bort fanns. Och med framgångar menar jag inte silver, stort som litet.
Jag kom bort lite från ämnet, märker jag. Det kommer som sagt en dag när Prahl inte längre tränar MFF. Utan att gå några händelser i förväg, men nu när P&B filar på nya kontrakt och på vad de ska säga till en spelare längre non grata; finns det då en långsiktig strategi från MFF-ledningens sida? Får Prahl välja och vraka och endast ta ekonomisk hänsyn? Eller kan Borg et al neka honom någon med hänvisning till att denne inte skulle fungera i en långsiktig modell á la Malmö FF? Och borde det, i så fall, inte vara just så? Har MFF haft en långsiktig strategi de senaste åren? Sedan 1994 har Roffe Z, Thijssen, RATS, Micke Andersson och nu Prahl fört MFF till vissa höjder och många dalar. Fanns det någon strategi bakom dessa tränarval eller var det slumpen eller ögonblickets nyck, om ni så vill, som gjorde dessa till dem som skulle föra det ljusblå arvet vidare?
Många är de nyförvärv som kommit till oss under dessa år med mer eller mindre lyckade resultat, och några är de som lämnat oss för att de inte passat in i en viss tränares modell (värst är väl den Flygande Holländaren som tilläts rensa rätt friskt inför sitt andra år som tränare). Och viss rotation är nödvändig, det förstår jag. Samma spelare år ut och år in leder ofrånkomligen till stagnation. Men om det görs utan någon som helst annan anledning än att tränaren för tillfället vill ha sin vilja igenom, då leder det till kortsiktiga vinster i bästa fall, till kollaps i värsta fall.
Naturligtvis måste en tränare få vara med och bestämma en trupps utseende. Men lika självklart är att en styrelse måste orka stå emot tillfälliga tränares ryck, för föreningens bästa. För när tränaren går så är det klubben som består. Därför borde MFF ha en långsiktig strategi och planering. Finns dessa?
Tänk att få sitta med, under Potter-pojkens osynlighetsmantel, och lyssna på vad för skäl Prahl har för Roths och Ingvarssons med fleras avsked. Och när densamme höjer spelare NN till skyarna. Skulle jag då få höra Borg säga: ”…tyvärr Tom, men han passar inte in i MFF:s långsiktiga modell”?
Eftersom Prahl är den bäste tränare vi rimligtvis kan få bör han erbjudas ett långt kontrakt, gemensamt med Borg lägga upp hur MFF bör spela och agera under lång tid och anpassa spelarmaterialet därefter. Jag vill gärna ta upp tränare som Eggen i Rosenborg och Ferguson i Manchester United och varför inte Wenger i Arsenal som exempel på coacher som har varit i sina respektive klubbar under lång tid och lett dem till stora framgångar. Det tar tid att bli en framgångsrik klubb och att sedan behålla den positionen. En bra tränare har vi, nu är det visioner och långsiktighet som gäller.
Jag undrar ibland över väl mycket. Jag vet. Men jag undrar nu slutligen bara om den hittills lugna silly-säsongen beror på att MFF misslyckats i sina värvningsförsök eller om det faktiskt är så att det är slut med värvandet för värvandets egen skull. Nu är det rätt spelare som eftersöks? Och Prahl har redan många av de spelare som han vill önskar och därför väntar hellre på rätt läge att värva? Jag vill tro det. Jag hoppas det.
