Grönvita spörsmål
Vad har Sydamerikanska cupen, Nackas Minne och Tre Tunnor gemensamt?
Inte mycket egentligen, men alla tre satte sin prägel på min kväll. Vintermörkret har sänkt sig över Bajenland och Södermalm. Under kvällen begav jag mig för första gången till den nya lokal dit Bajenshopen flyttat. Affären som nu har en större lokal känns, av förklarliga skäl, inte direkt färdig men kan säkert bli väldigt bra. I stort verkar det vara samma produkter som tidigare men nu förpackade på ett snyggare sätt. På något sätt känns detta ganska talande för styrelsens sätt att arbeta.
En del av lokalen kommer inom kort att förvandlas till en lite mer ordinär sportaffär där det kommer att säljas fotbollsskor, benskydd och dylikt. Troligen är det Puma som ska kränga prylar.
Jag var där för att köpa min biljett till Nackas Minne. Om ni inte köpt än så är det absolut hög tid. I januari kommer fotbollsabstinensen att vara betydligt mer påtaglig än nu, då kan en betydelselös inomhusturnering vara precis vad man behöver. Eller ”betydelselös” var kanske att ta i, det står en hel del prestige på spel. Som vanligt när det ”lottas” i en cup får vi möta AIK tämligen tidigt. Slumpen är märklig. Undrar hur många tränare gnaget kommer ha på bänken? Eller kommer de kanske ha en spelande tränare? Svante S?
På väg till biljettinköpet passerade jag Hornsgatan nummer 104 och det tog faktiskt några sekunder innan jag förstod vad som hade ändrats. Givetvis kände jag till att Hammarby Bar & Kök lagts ner sedan tidigare men det här var första gången jag såg det med egna ögon (nej, jag går inte särskilt ofta på bandy) och det var egentligen först nu det sjönk in. Vad var det egentligen som gick fel? Var inte idén med en ”Hammarby krog” precis helt rätt? Sedan när har det blivit svårt att sälja öl till Hammarbyare? Vid närmare eftertanke är det på gränsen till en bedrift att misslyckas med ovan nämnda projekt. I ärlighetens namn måste jag säga att jag är lite förvånad över att de inblandade gav upp så tidigt. Den ekonomiska verkligheten är barsk. Vilken annan slutsats kan man dra om någon hellre väljer att gå vidare med ”Tre Tunnor” än ett av Sveriges starkaste varumärken.
Säkerligen var det flera olika faktorer, eller parametrar om man så vill, som inte stämde redan från start. Vem trodde egentligen att man i en tämligen ordinär minimalistisk inredd kroglokal skulle skapa Hammarbyanda genom att bara hänga upp lite memorabilia på väggarna och ta klubbens namn? Inredningen och den stämning lokalen andades anges av de flesta som anledningen till att HBK inte föll dem på tungan. Det kändes kallt, kalt och sterilt allt det som Hammarby inte är. Att dessutom prisbilden ofta kändes oskäligt hög, framförallt för den ganska alldagliga maten gjorde inte saken bättre. HBK landade på något sätt mitt emellan två stolar. Det började som det slutade, med en notis på officiella hemsidan.
På det hela taget känns det hela väldigt tråkigt. Idén med ett eget alternativ i den rika restaurangfloran på Södermalm känns helt rätt och förhoppningsvis hittar föreningen en ny samarbetspartner. Huvudsaken är att man nästa gång, jag förutsätter att det blir en sådan, lär sig av sina tidigare misstag och gör ett mer genomarbetat försök.
Så var det då den Sydamerikanska cupen. Vad har den med allt det här att göra? Egentligen inte ett smack, men jag fastnade framför Eurosport och deras eftersändning av den första av två finalmatcher mellan Atlético Nacional från Colombia och Argentinska San Lorenzo. Först och främst var det nog Nacionals tröjor som fick mig att fascineras av matchen. Deras grönvita tröjor är enligt mig bland de snyggaste jag sett på riktigt länge. Kanske fastnade jag också därför att motståndarna San Lorenzo spelade i röda och mörkblå (eller var de svart?) randiga tröjor som på sätt och vis påminde om en av våra lokalkonkurrenters uniform. Att de grönvita först fick en tveksam straff emot sig och sedan gjorde självmål fick mig att ytterligare känna för detta tidigare, för min del, helt okända lag. På slutet spårade det dock ut helt och hållet både på och vid sidan av planen vilket lämnar en bitter eftersmak. Nacional förlorade till sist med hela 4-0 på hemmaplan vilket fansen inte tolererade. De svarade med att kasta in stora stenar, skjuta in fyrverkeripjäser, sätta eld på papper som varit del av den inledande tifokoreografin och bua åt sitt lag under den sista kvarten. Domaren tvingades även bryta matchen under en period då San Lorenzo lämnade planen. Efter att ha sett denna uppvisning i dåligt beteende inser man ganska snabbt hur små de problem våra säkerhetsansvariga ser hos oss egentligen är.
Som lite kuriosa kan dessutom nämnas att när de första stenarna kom inflygande mot den mycket duktige målvakten, Saja, och denne då klagade till domaren blev han tillsagd att sluta maska och fortsätta spela av den brasilianske rättsskiparen. Undrar hur Anders Frisk hade agerat i samma situation. Returmatchen spelas den 11 december.
