En titt på ekonomin
I årets första Änglabladet så fanns det på sedvanligt manér en årsredovisning för det föregående året. Tyvärr var det även i år en nedslående läsning. Årsredovisningen behandlades också utförligt på klubbens årsmöte i måndags.
Det är ju inte precis någon hemlighet att de svenska fotbollsklubbarnas driftsresultat i allmänhet kan användas till att skrämma små barn med och IFK är ju långt ifrån ett undantag på detta område. För tredje året i rad visar vi rejäla minussiffror och detta är en utveckling som inte är långsiktigt hållbar. I stort sett alla klubbar har för föregående år uppvisat stora minus och för de klubbar där så inte var fallet beror det allt som oftast på att spel i Europa eller spelarförsäljningar har gett intäkter som kompenserar stora driftsminus. Blåvitts resultat för år 2000 var (om man bortser från bokslutsdispositioner) –13,8 miljoner vilket var en liten förbättring jämfört med 1999 års resultat på –14,7 miljoner. Finns det då något att glädja sig åt? Eftersom förlusterna är så stora så kan man egentligen inte finna något positivt men man kan konstatera att det i alla fall har varit värre. Med detta menar jag att 1999 års resultat egentligen var ännu sämre men att det delvis hjälptes upp av UEFA Cupspelet det året som genererade en vinst på knappa 3,7 miljoner. Om det inte hade varit för UEFA Cupen hade vi alltså visat ett minus på 18,4 miljoner för 1999.
Vi kan alltså se att det egentligen rörde sig om en rätt rejäl förbättring av resultatet mellan åren om man bara ser på jämförbara poster. Det här gör ju inte förra årets siffror bättre men visar än mer tydligt vilken ekonomisk belastning som storsatsningen i slutet av 90-talet inneburit. En svensk klubb av vår storlek får nog acceptera att den ordinarie driften alltid blir svår att få ihop utan intäkter från spelarförsäljningar eller internationellt cupspel, men inte ens Blåvitts kassa tål hur länge som helst de dåliga ekonomiska resultat som vi visat de senaste åren utan att åtgärder vidtas.
Det avgörande för klubbens ekonomi är i längden alltid klubbens framgångar på planen. Framgångar där ger ökade matchintäkter, pengar från internationellt spel, större intäkter från spelartransfers och ökade sponsorintäkter. När framgångarna inte kommer är det helt enkelt så att Elittruppen kostar för mycket. Det är inte hållbart att truppen kostar betydligt mer än vad klubben drar in i matchintäkter och sponsorpengar tillsammans. Detta gör att det krävs spelarförsäljningar bara för att täcka truppens kostnader för att sen inte tala om kostnaderna för ungdomssatsningen, Kamratgården och kansliet mm.
På årsmötet aviserades det att det fanns en beredskap inom styrelsen för att vidta åtgärder om de sportsliga resultaten inte skulle komma i år. Det är alltså inte omöjligt att om det går riktigt illa i Svenska cupen och allsvenskan i vår så kan det leda till åtgärder för att sänka kostnaderna och öka intäkterna redan i sommar. Riktigt vad dessa åtgärder skulle innebära behandlades inte särskilt utförligt på årsmötet men tyvärr är spelarförsäljningar den enda åtgärd jag kan komma på som både skulle sänka kostnaderna och ge klubben intäkter.
De senaste åren har truppen bantats rätt så kraftigt, för bara ett par år sedan så kunde vi ställa upp med ett B-lag där i stort sett alla spelare hade värvats för stora pengar och givetvis också kostade en hel del i lönekostnader och liknande. I dagsläget så finns det enbart ett par etablerade spelare som inte kommer att få plats i startelvan. Det gör ju givetvis att det inte finns utrymme för att sälja lika många spelare som föregående år utan att i så fall ersätta dem. Om det skall bli fortsatta spelarförsäljningar (och det kommer det nog att bli förr eller senare) så kommer det inte längre att röra sig om kvantitet utan istället kvalitet. Det kommer alltså behövas säljas toppspelare som t ex Gustaf Andersson istället för ett gäng bänknötare som förra året. Ett tydligt tecken på att styrelsen har insett att det ekonomiska resultatet måste förbättras är att kostnaderna för Elittruppen sjönk under föregående år, vilket faktiskt får sägas vara rätt starkt eftersom många andra klubbar har stora problem med växande lönekostnader. I IFK:s fall rör det sig nog inte om några lönesänkningar utan snarare att man har sålt av spelare (Stefan Bärlin, Dick Last, Christian Karlsson och Andreas Hermansson) vilket i sin tur har sänkt de totala lönekostnaderna. Det stora antalet spelarförsäljningar ledde till högre transferintäkter för år 2000 än för 1999 (7,7 miljoner jämfört med 4,0 miljoner). Vidareförsäljningen av Niclas Alexandersson och Pär Karlssons hastiga avsked gav också upphov till transferintäkterna förra året. Det skrämmande är att vi trots alla försäljningar fortfarande är så långt ifrån ett nollresultat.
En mycket viktig intäktspost för klubben är sponsorintäkterna. År 2000 var det sista med Reebok som storsponsor och det har funnits oro för hur klubben skulle kunna ersätta detta bortfall. På årsmötet meddelades det att ett nytt avtal med ICA håller på att snickras ihop vilket kommer att fylla tomrummet efter Reebok. Detta kommer också om jag förstod det hela rätt att leda till att matchdräkten kommer att ändras redan till premiären. Antagligen kommer väl inte ICA-reklamen minska i storlek...
En annan central post är matchintäkterna. En jämförelse mellan de senaste två åren visar att matchintäkter ökade med drygt 2 miljoner på ett år. Helt klart har det faktum att publiksnittet ökat de senaste åren haft en positiv inverkan på ekonomin och förhoppningsvis innebär inte det faktum att Gais åkte ur (och att två derbyn med delade matchintäkter därmed försvinner) stopp för den här trenden. Även här är givetvis framgångar på planen oerhört viktiga för en gynnsam utveckling.
Som jag ser det finns det ett par områden där det borde finnas utrymme för förbättringar. Det första området är souvenirförsäljningen, under åren med Reebok så steg den varje år men det tycktes som om kostnaderna för försäljningen steg minst lika snabbt vilket gjorde att klubben knappt tjänade något på affären. Under förra året så sjönk försäljningen mycket kraftigt pga oredan i samband med Reeboks konkurs (från 5,8 mkr till 1,8 mkr) men resultatet föll inte alls lika kraftigt (från 611.000 kr till 357.000 kr). Det tycks som om Supporterklubben skulle kunna hålla bättre marginal på försäljningen än vad Reebok klarade. I år när det är lite mer ordning på souvenirförsäljning så borde det finnas utrymme för större försäljningsvolymer och därmed en betydligt bättre vinst på detta område än föregående år. En annan faktor som borde ge lägre kostnader är kostnaderna för externa spelarförvärv. Praxis är att skriva av kostnaden för större spelarförvärv under den tid som kontraktet med spelaren löper. Detta är en post som borde minska med tiden eftersom de större förvärvens tid för tillfället känns avlägsen.
Även om siffrorna totalt sett inte är någon rolig läsning så är det skönt att man på årsmötet kunde se att styrelsen insett att utvecklingen måste vändas. Förhoppningsvis kommer nya sportsliga framgångar leda till ökade intäkter och bättre resultat men även i annat fall verkade de vara redo att agera för att se till att klubben fortsättningsvis kommer att visa bättre ekonomiskt resultat.
