Gräsmattor på moderna arenor
Varför är gräsmattorna på de nya arenorna ofta de mest kritiserade? Här kommer svaret.
Ett studiearbete av Arnd Peiffer
[Detta är min översättning av en tysk artikel som känns aktuell då många allsvenska planer ofta är av mindre bra kvalitet, framförallt på våren.]
Inledning
Problemen med gräsmattor på de moderna arenorna är numera vanligt förekommande. Hela tiden kritiseras gräsmattans skick i media eller av åskådare. Vad som slår en särskilt är att gräset är i dåligt skick på framför allt de nya, moderna arenorna. Efter att fotbolls-VM år 2006 tilldelats Tyskland kan man nu följa en våg av renoveringar av gamla arenor samt ovanligt många nybyggnationer. För att få arrangera matcher i VM måste dock de delvis föråldrade arenorna fräschas upp, då de inte längre motsvarar de krav som finns på en modern stadion.
Hur fina dessa arenor än är medför de samtidigt problem för planen, då förutsättningarna för planen och gräset ändras. På grund av att solens strålar och vinden får svårare att nå in uppkommer ansenliga problem med växande, sjukdomar och svamp. Detta medför att gräsmattorna ofta är i dåligt tillstånd och inte klarar en fotbollsmatch över 90 minuter utan skavanker. För sådana centrala problem med gräsmattorna måste de redan befintliga lösningarna optimeras eller så måste man hitta nya vägar. Dessa kan sökas inom de mest skilda områden – arkitekturen, underlaget, gräset i sig, odlingsområdet eller bland övriga gräspåverkande faktorer.
Nyläggning av färdigt gräs med Amsterdam Arena som exempel
En möjlig lösning är att regelmässigt byta ut de skadade gräsytorna med nytt färdigt gräs. På en del arenor är förutsättningarna för gräset så dåliga att detta snabbt förlorar i kvalitet och måste bytas ut. Så är fallet speciellt på de intima arenorna utan löparbanor, med höga läktare och tak som släpper in väldigt lite, eller till och med inget, ljus. Exempel på sådana arenor i Tyskland är Westfalenstadion i Dortmund, Fritz-Walter-Stadion i Kaiserslautern och den nya AOL-Arena i Hamburg.
Med en utomordentlig insats bedrivs läggandet av nytt gräs på Amsterdam Arena. Där byttes gräsmattan tidigare ut mot nytt färdigt gräs fyra till sex gånger per år. Sådant gräs måste först växa till sig på speciella ställen i 15 månader och odlas av specialister. Fördelen med färdigt gräs är att det går att anlägga det i bästa skick (tåligt, sjukdomsfritt och stresstolerant). Företaget Gebrüder Peiffer i Willich, Tyskland, producent av detta gräs, producerar sedan över 25 år färdigt gräs och hör till de ledande firmorna i Europa. Deras gräs finns nu för tiden på många arenor i Europa, från Cardiff till Turin. Även i Tyskland spelar lag från Bundesliga till lägre divisioner på gräs från denna firma.
Ursprungligen var det planerat att gräset på Amsterdam Arena skulle vara likna ITM-systemet. I detta system bygger man ihop gräsmattan av cirka 7 500 enkelmoduler som kan transporteras med gaffeltruck. På detta sätt kan gräsmattan transporteras in och ut på arenan. Detta system användes redan i Silverdome i Detroit under VM 1994. Men när arenan, som kostat 190 miljoner D-mark, var färdigbyggd stod det dock klart att detta systemet inte skulle passa så bra. Arbetsinsatserna och kostnaderna för att hela tiden köra gräset in och ut på arenan vore helt enkelt för stora. Dessutom lämnar detta system alltid skarvar i gräsmattan. För en helt flyttbar gräsmatta var det redan för sent, därför beslutade man att helt enkelt bara byta ut gräsmattan vid behov.
Enligt de som sköter arenan är denna variant till och med kostnadseffektivare än den skjutbara gräsmattan, som redan finns i Arnhem och Gelsenkirchen [intresserade kan ta en titt på www.arena-auf-schalke.de], då kostnaderna för in- och uttransporterandet av den 11 000 ton tunga skjutbara gräsmattan ligger i trakten av 16 000 Euro. Även kostnaderna byggkostnaderna för det skjutbara systemet undviks på detta sätt.
I Amsterdam hade man i och för sig en tid stora problem med gräsmattan, dessa kunde man dock bli av med på grund av de kunskaper man fått de senaste åren. Den senaste färdiga gräsmattan från Gebrüder Peiffer höll hela sju månader [alltså en allsvensk säsong] och behövde bytas ut endast på grund av att den belastades extra under kungliga bröllopsfirandet i början av februari 2002. När man hade stora problem med gräset diskuterade man till och med att lägga in en konstgräsmatta på arenan men Ajax, som har arenan som hemmaplan, betonade att man föredrar naturgräs.
En normal fotbollsgräsmatta på 7 000 till 8 000 kvadratmeter kan med alla för- och efterarbeten läggas på tre dagar med färdigt gräs i form av stora rullar. En sån rulle är 10 till 20 kvadratmeter stor, har en skalstyrka på 45 millimeter och väger, allt efter storlek, ett ton eller mer. Fördelen med dessa stora rullar är att det, på grund av deras tjocklek och vikt, genast går att spela på och belasta den nylagda gräsmattan. Så spelade man t.ex. tre gånger inom en vecka på den nylagda gräsmattan på Amsterdam Arena (Ajax och det holländska landslaget), inklusive avslutande träningar på matcharenan.
Innan man kan lägga in en ny gräsmatta på en arena måste man ”skala av” den gamla gräsmattan. Då tas de gamla grästorvorna och en del av det bärande skiktet bort. I anslutning till detta måste det bärande skiktet lösas upp och göras plant, sedan läggs det färdiga gräset därpå. Då måste man vara noga med att inte lämna några ojämnheter eller skarvar i gräsmattan. För att markskikten mellan själva gräsmattan och det bärande skiktet skall blandas upp bättre bearbetas ytan därefter med en Verti-Drain-apparat [vertikal dränering] som gör fina hål i marken. Det färdiga gräset finns i olika former. Normalt handlar det dock om rullar, som finns i olika storlekar. För större ytor, som en fotbollsplan, är de nämnda stora rullarna lämpligast.
För att byta ut mindre, skadade gräsytor används lämpligast mindre rullar som också används i privatgårdar och parker. De är 2,5 meter långa, 40 centimeter breda och har en skalstyrka på 15 till 25 millimeter. Varje kvadratmeter väger, allt efter mark och fuktighetsgrad 15 till 20 kilo.
Ett annat alternativ är att gräset inte ligger på rulle utan erbjuds i fyrkanter på 40 x 50 centimeter. Dessa fyrkanter är särskilt lämpliga för att byta ut mindre, särskilt belastade ytor på planen, t.ex. målområdena.
Mer information finns på www.peiffer-willich.de.
