Gästkrönika av Morgan Sjöberg

Del II

Jag behöver väl egentligen inte erinra någonting från säsongen 2002. Lundin blev vår tredje tränare i rad som slutade i förtid och gamle guldmakaren Roger Gustavsson lyckades inte mer än nätt och jämt klara våra Änglar kvar i högsta serien. Tur att IFK faktiskt lyckade ta sexton poäng på de första nio omgångarna och då låg på fjärde plats. Resultaten och spelet under resterande sjutton omgångar visar tyvärr på att IFK förmodligen var Allsvenskans sämsta lag under den aktuella perioden. Tänk, endast tre segrar och sammanlagt tolv poäng på sjutton matcher. Usch och fy och vad ni vill. Efter andra kvalmatchen mot Frölunda jublade jag mer än efter SM-guldet 1996 och tårarna brände faktiskt i mina ögon. Men nu måste det hända något drastiskt med IFK Göteborg. Laget är inte någon ruin, men förstärkningar måste göras. I dessa silly season-tider ryktas det i skrivande stund om såväl Pär Zetterberg som Stefan Selakovic. Jätteförstärkningar, förstås, om det skulle gå i lås. Men vad IFK behöver i ännu högre grad är enligt mitt förmenande en vänsterytter i Charlton som just nu tycks befinna sig i Kroatien för rehabilitering av sina sargade knän.

Jag talar förstås om Jesper Blomqvist, den otursförföljde supertalangen som jag anser är det största råämne till storspelare vi har haft i Sverige de senaste femton åren tillsammans med Tomas Brolin och Zlatan Ibrahimovic. Hade Jesper kommit hem hade vi supportrar jublat som sällan tillförne, och jag tror att vi hade känt oss så tacksamma att vi knappast hade låtit honom känna pressen att han måste lyckas direkt. Hos Blåvitt hade Jesper, inbillar jag mig, fått den tid han behöver för att komma tillbaka och blomma upp till den storspelare han har potential att vara. Att han skulle ha misslyckats som proffs är förstås nonsens. Under sin första säsong i Manchester United spelade Jesper tjugofem ligamatcher, vilket faktiskt är en mer än Ryan Giggs. Och på videon “The Treble” kan jag lugnt konstatera att Jesper hade ganska stor del i att United under en och samma säsong kunde spela hem såväl liga och cup som Champions League. Jesper spelade faktiskt från start i såväl andra semifinalen mot Juventus som i finalen mot Bayern München. Kunde vi få hem Jesper till Kamratgården tror jag att vi gör både honom, klubben och oss själva en stor tjänst. Och hans kontrakt med Charlton går ju ut till sommaren. Kom igen nu, Blåvitt, och jobba på att få hem Jesper!

Förhoppningsvis har den nattsvarta säsongen 2002 fungerat som en väckarklocka för både förening och supportrar. Malmö FF behövde åka ut för att begripa att man inte kan leva på minnen från fornstora dagar. Så illa gick det inte för IFK Göteborg. Kanske räcker det med årets tolfteplats och kvalspel för att vi skall inse vår dödlighet. Jag hoppas och tror på att det inte kan gå sämre och att det nu bara kan bli bättre. Att något drastiskt måste hända torde alla vi blåvita vara överens om.

Om Bosse Johansson är mannen att lyfta Kamraterna till toppen, där klubben hör hemma, kan varken jag eller någon annan svara på. Bosse är självklart ingen trollkarl. Till syvende och sist är det ju spelarna på planen som skall åstadkomma resultaten. Och nästan alla spelarna som var med och slogs om guldet 2001 finns ju kvar. Laget är som sagt ingen ruin. Vad som saknas är den annorlunda spelaren som kan gå in och vända, till och med vinna, matcher på egen hand. Därav mitt resonemang om Jesper Blomqvist. Om IFK värvar tre-fyra kanonkillar kan det bli en bra placering redan nästa säsong. Sedan skulle jag inte heller ha något emot att IFK tjongade lite mindre och spelade bollen längs marken lite mer. Med det sagt vill jag också hävda att resultaten är viktigast. Jag vill ha segrar i första hand, rolig fotboll i andra. Titta på hur det gick för Trelleborgs FF och Hammarby IF när dessa klubbar skulle börja spela så kallad gladfotboll. Safety first, det vill säga att vi bygger laget bakifrån och slår vakt om tryggheten får nog gälla även i fortsättningen. Hellre att Blåvitt grisar sig till så kallade orättvisa segrar än att man radar upp en massa hedersamma förluster.

Men oavsett hur det går så kommer man naturligtvis att stötta Blåvitt, Kamraterna, Änglarna. Säsongen 2003 blir en spännande utmaning för IFK Göteborg. Förhoppningsvis blir det en säsong som visar att det eländiga 2002 bara var en olycklig parantes. Och när klubben firar sitt 100-årsjubileum 2004 gör man det förhoppningsvis som svenska mästare. Jag skulle dock inte ha något emot att klubben redan som 99-åring sopar hem Allsvenskan, men det vore kanske lite väl optimistiskt att tro på. Men hoppas får man ju lov att göra...

Morgan Sjöberg2002-12-16 10:59:00

Fler artiklar om IFK Göteborg