The lost chapter, Del II
Detta skulle kunna vara ett utdrag ur boken Dubbeln. Nu är det inte det. Kapitlet som försvann någonstans på vägen publiceras nu istället här på Sektion F. Vi fortsätter i dag med en intervju med Johan Elmander.
På grund av olyckliga omständigheter hamnade ett kapitel från boken Dubbeln vid sidan om. Ett kapitel innehållandes ett flertal intervjuer gjorda under säsongen. I ett antal delar publiceras nu istället kapitlet i sin helhet här på Sektion F. Tidigare har en intervju med Putte Carlsson publicerats. Den hittar du HÄR . Vi fortsätter med en intervju med Johan Elmander. En intervju som gjorde några dagar innan Djurgårdens hemmamatch mot FC Köpenhamn. Skriv ut, spar, och komplettera din pocket!
"Det blev väl ordning när Putte kom. Det är vad jag har hört i alla fall"
September. Höstvindarna är än så länge milda i Stockholm. Det har bara gått några veckor sedan Johan Elmander anslöt sig till Djurgårdens trupp. U21-landslagsmannen hade kört fast i holländska Feyenoord, och för att inte stanna i utvecklingen var ett klubbyte nödvändigt. Ny klubbadress blev Djurgården och i första hand rör det sig om ett lån i tio månader.
- Det kändes rätt från början. Djurgården spelar en rolig fotboll och har chans att vinna SM-guld. Jag känner många spelare och kan spelsättet. Feyenoord spelar likadant. Sen kände jag att jag behövde en ny utmaning som fotbollsspelare för att kunna utvecklas.
För ett par sedan hade knappast Djurgården varit ett alternativ. Inför säsongen 1998 tvekade Lira Luleås forward Jocke Kangaskorpi länge mellan Djurgården och Gefle IF. Till slut valde han Gefle.
- Visst pratade jag med Kim Källström, säger Johan och sträcker på sig i förmiddagssolen. Och det finns ju fler som jag kände från U21-landslaget som Andreas Isaksson och Micke Dorsin. Allt verkar fungera bra i klubben, det blev väl ordning när Putte Carlsson kom in i bilden. Det är vad jag har hört i alla fall.
Elmanders nya lägenhet på Gärdet var lite för liten för alla möbler från Holland, men Johan trivs bra ändå. Hans föräldrar har redan varit och hämtat det som inte fick plats och i samma hus bor Kim Källström. På Gärdet är det tätt mellan svensk fotbolls största löften.
Fotbollskarriären startade i Holmalund i Allingsås. Han var fem år när de första skotten avfyrades. När han var sjutton lämnade han klubben för allsvenska Örgryte IS.
- Alla allsvenska lag hörde av sig, säger Johan som om det inte var nåt konstigt med det.
- Örgryte kändes rätt. Det är nära till Alingsås och jag ville inte flytta hemifrån så tidigt. Jag var inte mogen för det. Sen har de en bra tränare (Erik Hamrén). Dessutom är Örgryte en klubb som vill ha ett spelande fotbollslag. Men det finns inte alls samma stora fotbollsintresse i Göteborg som i Stockholm. Här är supportrarna helt otroliga.
Det blev inte mer än ett och ett halvt år i Örgryte. De europeiska klubbarna hade fått upp ögonen för den respektlöse ynglingen och anmälde sitt intresse. Det blev till sist Feyenoord som lyckades knyta till sig anfallstalangen.
- Det är en klubb som påminner lite om Örgryte. Den är ganska liten ute i Europa. Det är bra spelare i klubben, men det finns lite familjekänsla runt allt. Att jag valde Feyenoord beror också på att de låg på mest för att värva mig.
Feyenoord må vara en klubb med familjekänsla, men konkurrensen visade sig bli väldigt tuff. Det vimlar av landslagsspelare i laget och i fjol räckte det hela vägen till slutseger i UEFA-cupen. Laget besegrade Borussia Dortmund i finalen med 3-2 och Elmander fick medverka i matchens sista tjugo minuter. I kvartsfinalen slog de ut holländska rivalen PSV och Elmander slog den avgörande målpassen i förlängningen.
Att han skall få upprepa fjolårets UEFA-cupvinst med Djurgården känns kanske inte helt realistisk, och Johan säger att skillnaden mellan de två lagen är ganska stor. Feyenoord har inte bara ett bra lag. De har även mängder med rutin från internationellt spel.
- Det är stor skillnad att spela internationellt. Men jag tycker att vi stod upp bra mot FC Köpenhamn. Vi var lite rädda i början, men vi växte ju längre matchen led och mot slutet tycker jag att vi tog över lite även om de hade mest boll.
Djurgården gjorde en bra insats, framförallt defensivt, men Johan däremot hade ingen lyckad kväll.
- Det gick inte så bra för mig. Jag fick inga bollar att jobba med. Det kom bara höjdbollar. Sen när jag fick boll ville jag göra för mycket.
Johan fick en del kritik för att ha varit för egoistisk och han är inte sen med att hålla med.
- Det kan stämma. Det var lite stillastående. Då ville jag möta boll lite längre ned. Det var både mitt och lagets fel att det blev så. När man spelar internationellt kanske man bara får en målchans och då måste man ta till vara på den. Då kan man inte vara för långt ned i banan.
Sex månader återstår av lånetiden. Johan siktar på att utvecklas till en bättre fotbollsspelare. Målsättningen är tydlig.
- Jag vill ut i Europa, och kanske tillbaka till Holland, igen så fort som möjligt, men innan jag flyttar måste jag utvecklas som fotbollsspelare.
Ute i Europa slipper han även Djurgårdens ökända ”dagen efter-träning”. Ett stenhårt styrkepass dagen efter match som sedan följs upp med ett bollpass. Ett träningsupplägg som knappast existerar i särskilt många andra klubbar.
- Jag var helt knäckt första gången. I Feyenoord kastade de ut en boll och så körde vi lite kvadraten. Jag tycker inte om den hårda träningen, men om de tror på den i Djurgården så är det säkert bra.
Det blir succé för Johan Elmander i Djurgården. Det syns, efter säsongen, framför allt på lagets resultat sen han anslöt. Åtta segrar på nio allsvenska matcher. Han är spelaren som gör laget komplett - en naturlig central toppforward som laget saknat sedan Jones Kusi-Asare blev proffs efter säsongen 2001. Den sista pusselbiten i ett guldlag.
Johan kan bli en toppforward för svenska A-landslagets startelva. Sportchefen Putte Carlsson vet hur:
- Han måste bli lite rörligare i höfterna. Han kan se lite stel ut ibland. Vår vinterträning kommer att göra honom gott.
Det är kanske den som gör pojkar till blårandiga män. Efter vintern kanske vi slipper Elmanders tjat om det efterlängtade proffslivet ute i Europa eller uttalanden som "jag saknar min Merschedez" och "jag klarar mig inte utan hårgéle". Sånt överlåter vi djurgårdare helst till andra klubbars spelare men vi har gärna överseende med Johan Elmander.
