Intervju med IFK Göteborgs nye tränare Bosse Johansson - del I
- Attraktivt, offensivt och effektivt!
IFK Göteborg gjorde i november klart med Bosse Johansson som ny tränare. Bosse har en lång och gedigen erfarenhet. Han har tränat klubblag i Sverige, Norge, Danmark, Finland och Grekland. Han har blivit mästare i Sverige och Danmark. Han har även varit förbundskapten för Danmark och Island. Han tog bland annat danskarna till kvartsfinal mot Brasilien i VM 1998.
Alltid Blåvitt har intervjuat Bosse och publicerar resultatet i artikelserie med sju fristående delar.
- Många är intresserade av din fotbollsfilosofi. Hur är den?
- Fotbollsfilosofi är ett brett begrepp, det kan vara alltifrån vilka spelartyper du vill ha, hur du vill spela, vad vill du ha för medhjälpare och så vidare. Filosofi är ett jättestort ord.
- Men om man begränsar det till hur du vill spela?
- Ja…, egentligen är det samma svar som jag gav i någon tidning. Alla tränare vill spela likadant; attraktivt, offensivt och effektivt. Men det är egentligen ingen större skillnad för så vill alla spela. Men så kommer det till en match, till vem som bestämmer i matchen, och då är det det som är det viktiga. Då måste man alltså ha ett lag där det gäller att ha förberett spelarna så att de som är bättre än motståndarna tar kommandot. Då kanske man får det spel man vill ha, men så är det ju inte alltid. När man möter bättre lag så är det kanske motståndaren som får styra mer och kanske till och med anfalla mer. Men å andra sidan är inte det detsamma som att man lägger sig ned och tycker att man har förlorat för den sakens skull. Man kan ju vinna med andra medel också givetvis, än att bara vara den som dirigerar på planen.
- Så det finns olika medel, men fotbollsfilosofi är givetvis sådan att man vill spela offensivt, attraktivt och jädrans effektivt! Man kan ju också diskutera vad som är attraktivt och då tycker jag att det är att försöka skapa mycket målchanser. Men det vet ni ju att det kan finnas matcher där det är väldigt få chanser, men det viktigaste är att man visar att man har ett spel där man försöker skapa många chanser. Det kan ju bli 0 – 0 i en match och har det då inte heller skapats några målchanser så kan det ju inte ha varit någon rolig match. Det andra som är viktigt, om man talar om attraktivitet, det är att det är spänning i en match. Om ett lag leder med 5 – 0 och det är en kvart kvar så är det inte så roligt, det måste också vara jämnt för att det skall vara spännande.
- Du vill inte vinna med 5 – 0 då?
- JO! (skratt) Jag släpper gärna spänningen där. Det har jag faktiskt gjort och det var rätt härligt. Vi spelade den sista kvalmatchen, mot Israel, för att kvalificera oss till EM med Danmark. Vi mötte Israel på bortaplan i första matchen och helt plötsligt vann vi med 5 – 0. Sedan skulle vi möta dem hemma i en match, men det var ju helt meningslöst, vi hade ju redan vunnit med 5 – 0. Och så vann vi hemma med 3 – 0. Men det är så sällan att man faktiskt kommer ihåg det. Spänningen brukar lösa sig av sig självt eftersom det ofta är jämna matcher. Men för att kunna genomföra sin spelfilosofi så tror jag att man måste sätta sin prägel på ett lag. Att det är på det här sättet man vill spela, och det gör man successivt. Det hjälper inte att komma hit och säga att ”Nu skall ni spela så här!”, man måste successivt visa att det är på det här sättet vi skall ta oss fram. Och det är inte för att tränaren inte kan säga det med detsamma utan för att det måste in i varje spelare som skall göra det här. Det är ju de som skall utföra det och då måste de veta hur de skall gör och det tar tid. Det är inget man överför på en kort tid. Men vi har inte för lång tid på oss så det måste ju gå fort.
- Hur lång tid tror du att det kan ta?
- Det är omöjligt att säga egentligen. Jag brukar säga att när man har varit i en klubb i två år, då skall man åtminstone se vem det är som har varit tränare. Men jag brukar alltid sluta efter två år ungefär! Nästan alltid i varje fall. Men det tar tid att få ordning på saker och ting. Jag menar inte att det är oordning här, men att få sätta sin prägel på det. Men det gör man med all den fotbollskunskap man besitter som tränare då. Och det är jätte, jättemånga små detaljer som ingen oinvigd kanske känner till. Det ligger liksom i en fotbollstränares arbete. Sen kan man göra på olika sätt. Det kan vara med allt som har med spelet att göra. Till själva hanteringen av spelarna. Den mentala nivån på spelarna.
- Hur många av Blåvitts matcher från förra säsongen har du sett?
- Fem tror jag nu.
- Och vad är intrycket?
- Ja…, jag såg nog till och med en från 2001. Nej, det har inte gett mig något sådant samlat intryck tycker jag. Ungefär samma som jag hade av den matchen jag såg live, den i Kalmar. Det ger ju mest. Förresten kommer jag att tänka på en sak nu, det var någon som trodde att jag inte visste att IFK Göteborg kallas för Blåvitt. Det var det dummaste jag hört. Så var det ju inte, jag som har sysslat med svensk fotboll i så många år. Men när man ställs inför frågan ”Vet du vad IFK Göteborg kallas i Göteborg?” så svarar man ”Nej det vet jag inte”, eftersom det kan vara så många saker. Dels kan de vara Änglarna och Blåvitt eller något annat. Vad som helst för den delen.
- Nästa fråga! (skratt)
- Fotbollsfilosofi kan man prata jättemycket om. Men generellt är det mycket lättare att prata om fotbollsfilosofi än om att förverkliga den ute på planen. Så är det med all fotboll, det är alltid lättare att snacka. Jag brukar säga att jag har aldrig förlorat en match på tavlan. Det är det ingen som gör och där tror man alltid att man har rätt. Det är skillnad ute på planen.
- Många tränare gillar inte att prata sifferkombinationer, om hur de ställer upp laget på planen.
- Jag är nog en av de tränarna eftersom jag tycker att sifferkombinationer säger väldigt lite. Man kan utföra samma sifferkombination på olika sätt och därför säger inte sifferkombinationerna speciellt mycket. Då är det mer viktigt att man är överens om att man talar om en sak i försvar och en i anfall och så vidare. Då är det exempelvis viktigt att man i försvarsspelet är överens om att man spelar ett zonspel och det kan snart alla, även supportrar och liknande, förstå vad det är. Till skillnad från om man istället spelar en typ av kombinationsmarkeringsspel, så är det en skillnad mellan de sätten att spela. Det är det lätt att hålla reda på. Sedan kan det ju vara skillnad på anfallsspelen. Om man vill kan man exempelvis styra anfallsspelet väldigt mycket, så att bollen alltid går dit eller alltid går dit och så vidare. Man kan också har ett variationsrikt anfallsspel där man varierar i det oändliga, så att framförallt inte motståndarna vet om det här. Och där är regeln framförallt att ju sämre fotbollspelare man har desto mer måste man styra och ju bättre spelare man har desto friare släpper man dem. För att ordet kreativitet kommer i slutändan och om man talar om för spelarna vad de skall hela tiden så hittar du inte ordet kreativitet. Men om de till sist får ganska fria tyglar så kommer det kreativa. Det är liksom grädden på alltihop, när man kommer fram till det kreativa.
Fortsättning i del II
