Från supporter till aktieägare
Veckans gästkrönikör Marcus Toremar skriver om vad en eventuell bolagisering av IFK Göteborgs fotbollsverksamhet egentligen skulle innebära, både för klubben och dess supportrar.
I Sverige är föreningslivet mycket väl utbrett, och i synnerhet det inom fotbollen. Hittills har fotbollsverksamhet i Sverige bedrivits i föreningsform. Numera diskuteras även inom vår klubb, IFK Göteborg, att utifrån utländsk förebild bedriva verksamheten i bolagsform. Eftersom Sverige är föreningsintensivt kan det vara motiverat att fråga sig hur bolagiseringar kan komma att påverka svensk fotboll och svenska supportrar. Min tanke är att fotbollsklubbarna behöver folkets sympati och intresse för att leva vidare. Detta gäller oavsett förenings- eller bolagsform. En bolagisering kan leda till att supportrarna inte längre känner en tillhörighet med klubben. Jag räknar inte med att bolagiseringar under svenska förhållanden skall innebära några fundamentala förändringar på kort sikt, men hur blir det med återväxten av supportrar på lång sikt? Kommer det att ske en förändring från att ha varit supporter till att man blir konsument av bolagets produkter, ungefär som att man gillar en viss musikstil, men man lyssnar på olika grupper, den som är bäst för stunden?
När man hör både makthavare och supportrar tala om bolagiseringar så undrar man om de har förstått vad syftet med dem är. Aktiebolag har till syfte att tjäna pengar, och detta är ett perspektiv man gärna glömmer bort inom idrotten. Föreningar är däremot primärt skapade för andra syften, även om det också finns ekonomiska föreningar. Det intressanta ur vår synvinkel är att svenska klubbar försöker agera på ett sätt som liknar de europeiska storklubbarna, d.v.s. genom att värva spelare aktivt på internationell basis och betala högre löner. För att detta skall vara ett realistiskt alternativ krävs stora ekonomiska resurser. Allt oftare hör man att bolagisering av klubbarna kan skapa sådana resurser genom att ekonomin blir effektivare hanterad och att man får ett aktiekapital att röra sig med. Idealismen börjar överges till förmån för bolagiseringar, eftersom det anses vara det enda sättet att överleva. Man vill ha de stora kapitaltillskott som en bolagisering innebär, men man vill inte lika gärna leverera det som aktieägarna väntar sig, nämligen vinst. Inom idrotten vill man ha det bästa av två världar, handlingsfriheten från föreningslivet och kapitalet från affärsvärlden. Skall detta bli möjligt måste aktieägarna vara idealister och fotbollsintresserade - om vinstmaximeringen skall hamna i andra hand efter de sportsliga resultaten. Och hur många aktieägare tror ni är idealister?
Vad gäller IFK Göteborg uteslöt Gunnar Larsson så sent som 1996 i en intervju med Stefan Thylin möjligheterna till en bolagisering av IFK Göteborgs fotbollsverksamhet. Sedan dess har emellertid saker och ting förändrats. Under 1999 har klubben vid ett ordinarie och ett extrainkallat årsmöte ändrat sina stadgar så att elitverksamheten inom fotbollen kan bedrivas i bolagsform. En av IFK Göteborgs främsta styrkor har varit att klubben gått sin egen väg och på så sätt hamnat i en klass för sig vad gäller framgångar. Är det slut med detta nu när man hoppar på bolagiseringstrenden?
Bolagiseringar talar typiskt sett inte för att klubbarna styrs mer demokratiskt, snarare tvärtom. Går man från medlemskap till ägarskap är det bara ägarna som får inflytande. En trend sedan fotbollen uppstod i Skottland har varit att klyftan mellan supportrar och utövare har vidgats. Från början åkte folket i byn med när laget mötte en annan by. Vissa invånare utsågs till spelare och andra var supportrar, som utförde olika praktiska uppgifter såväl som att de utgjorde ett psykologiskt stöd. Fotbollsspelaren var supporterns förlängda arm. Lagen har emellertid blivit mer och mer självförsörjande och numera är inte ens supportrarna en del av klubben utan är organiserade på egen hand. Nästa steg är en bolagisering av klubben och då är uppdelningen total. Hur långt kan denna distansering fortgå utan att folk tappar intresset?
Det är också viktigt att inte bara granska en bolagisering som sådan utan också i vilket sammanhang den genomförs. I Storbritannien har aktiebolag funnits under en lång och det är inte ovanligt att en klubb är börsnoterad. Det har med andra ord aldrig varit vanligt med medlemskap i själva klubben. Historiskt har det istället funnits mer eller mindre inofficiella supporterklubbar utan någon som helst formell koppling till moderklubben. Det är ett välkänt faktum i Storbritannien att supportrarna och supporterklubbarna ofta har behandlats dåligt av de som äger klubbarna. I Storbritannien har klubbarna i allmänhet varit bolagiserade sedan 1800-talet, därför uppfattades det som positivt i demokratisk mening att klubbarna också börsnoterar sig. Ägandet blir på så sätt mindre slutet och i princip vem som helst kan köpa sig inflytande, vilket inte var möjligt före börsnoteringen.
I Sverige är dock situationen den omvända. Här har samtliga klubbar traditionellt varit föreningar. Man kan därför inte påstå att en bolagisering för med sig några positiva effekter i demokratisk mening eftersom vem som helst redan innan kunde bli medlem i vilken klubb som helst. Vad vinner och förlorar vi supportrar ur ett svenskt perspektiv vid en bolagisering?
Även svenska förhållanden tål dock att diskuteras och ifrågasättas. Kanske måste inte idrottslig verksamhet utövas under demokratiska former överhuvudtaget? I Sverige har vi en demokratisk tradition, som antagligen delvis har sitt ursprung i folkrörelsetanken, som gör att demokrati ofta anses ha ett egenvärde. Demokrati bör man ha så mycket som möjligt av under alla omständigheter. Det är dock inte säkert att denna syn delas av alla andra länder, ens de i vår närhet.
En bolagisering innebär också en stor förändring av klubbens existens. Ett exempel var när den engelska klubben Fulhams ägare, David Bulstrode ville köpa klubben Queens Park Rangers och slå samman de båda klubbarna till Fulham Park Rangers. Detta blev dock aldrig av eftersom spelare, supporters och andra ägare stoppade projektet. Detta visar dock att bolagiseringar skapar helt nya spelregler. Titta på skräckexemplet AIK Fotboll AB som mest ägnar sig åt att ge ledarskapsseminarier, sälja datorer och motorcyklar med klubbmärket på. Bolaget tjänar helt enkelt mer på detta än på fotbollen och då ägnar man sig åt det som är mest lönsamt. Känslan av meningslöshet breder ut sig när styrelsen säljer laget till TV-bolag, företagsreklam och dylikt. Låter man TV-bolagen köpa fotbollen, då ger man upp fotbollens framtid för TV-bolagens intressen, och deras främsta intresse är också att tjäna pengar. Och ärligt talat, vad tycker du att all denna kommersialisering har med ditt fotbollsintresse att göra?
Marcus Toremar , Alafors