Intervju med IFK Göteborgs nye tränare Bosse Johansson – del II
- Oftast är jag den typ av tränare som poängterar hur bra något är.
IFK Göteborg gjorde i november klart med Bosse Johansson som ny tränare. Bosse har en lång och gedigen erfarenhet. Han har tränat klubblag i Sverige, Norge, Danmark, Finland och Grekland. Han har blivit mästare i Sverige och Danmark. Han har även varit förbundskapten för Danmark och Island. Han tog bland annat danskarna till kvartsfinal mot Brasilien i VM 1998.
Alltid Blåvitt har intervjuat Bosse och publicerar resultatet i artikelserie med sju fristående delar.
- Tror du att svenska spelare styrs för mycket?
- Ingen aning. Jag kan för lite om svenska spelare och hur andra tränare gör idag generellt. Jag tror bara det är så att ju sämre spelare man har desto mer styrning behöver de. Å andra sidan, hur mycket utvecklas de då? Det får man kanske hålla på med på träning då istället, men på match kan det fortfarande se ut som om de styrs mycket. Och det kan jag ha förståelse för eftersom tränarna och spelarna i en klubb vill ha bra resultat. I vissa perioder måste man styra det väldigt hårt. Det kan nog vara så. Det tror jag man kan gå tillbaka till IFK Göteborg för länge sedan. Då var det nog så att i början var det väldigt styrt men efterhand var det inte alls så mycket styrt. Och det var en metod man använde. Man kan använda olika metoder, man kan också bara släppa allting och låta spelarna själva finna hur de skall spela, anfallsmässigt då alltså. Men så gör inte jag heller utan man har vissa saker som är ganska fasta. Men det kallas inte styrning egentligen. Så det är nog skillnaden, mer än de här sifferkombinationerna.
- För om jag säger 4-3-3 så säger ju det ingenting, för det kan göras på så många sätt. Eller så kan du göra 4-4-2 på massor av olika sätt. Jag har sysslat med alla dessa sifferkombinationer tror jag men vi kommer nog inte att låsa fast oss vid någon kombination, utan grundläggande kommer säkert att vara ett 4-4-2 system, men det finns alltid möjligheter att ändra. Men troligen kommer vi nästan alltid att ha en fyrbackslinje.
- Om man ser till kantspelet, som var en nyckel framförallt i Danmark, där du hade mycket duktiga kantspelare. Hur viktigt är kantspelet ur offensiv synvinkel?
- Jo jag tror det är väldigt viktigt. Men det kräver alltså att man har bra kantspelare för att spela och satsa på det sättet. Jag tror att i perioden innan så hade vi inga kantspelare egentligen. Utan det var bara arbetande mittfältare och de bästa spelarna var i centrum av planen och vi anföll ganska mycket då genom centrum, i första perioden i Danmark 96 till 98. Därför det var oftast bröderna Laudrup och så vidare, men så plötsligt försvann de och då var det kantspelarna, som var Martin Jörgensen och Jesper Grönkjaer, som var de stora fotbollsspelarna. Framför allt Martin. Jespers snabbhet är viktigast hos honom och då lägger man betoningen där ute. Därför är det inte så att man måste bestämma hela tiden utan man vill gärna att det skall passa så bra som möjligt för de spelare man använder. Det är väldigt viktigt. Det kan ändra sig alltså i förhållande till vilka spelare man har. Men nu talar vi anfallsspel, då försvarsspelet ofta ligger ganska fast ändå, framförallt då att det är ett zonspel som alla kan. Men alltså, hade IFK Göteborg nu spelat med en typ av kombinationsmarkeringsspel så hade vi fortsatt att spela det, det finns ingen anledning att byta om alla är inne på att det är det bästa.
- Har ni redan nu pratat i de termerna?
- Nej det har vi inte. Vi tränar bara teknik. Vi har inte talat mycket om det i varje fall. Vi talade lite om det igår eftersom vi spelade en inomhusturnering där man inte kan spela zonspel. Det är ju meningslöst och helt hopplöst att spela zonspel, där måste man spela ett närmakeringsspel i försvarsspelet. Och helt plötsligt så springer folk bakom ryggen på en, och det gör man aldrig i zonspel, för då blir man ju offside! Men det kan inte bli det här och därför var det ett helt annorlunda att spela inomhus. Och det är totalt annorlunda. I Amerika har man ju flera sporter. De som spelar inomhus får inte spela utomhus och tvärtom. Så stor skillnad är det alltså på inomhus- och utomhusfotboll. Men de är proffs allihopa, det finns ju inomhusligor i fotboll i hela Amerika.
- Det kanske inte är någon fördel att vara försvarare inomhus om man spelar utomhus annars, med tanke på offsideregeln?
- Det är helt klart. Men efter hand så finner de ju hur de skall spela men det tog en match i det här fallet. Men sedan förstod de att de inte kan låta dem springa hur som helst. Det är den ovanan man har. ÖIS hade nog lite av det problemet i matchen mot GAIS också, det kan jag tänka mig. Men sedan gjorde ju ÖIS det bra, man spelade bra på många sätt.
- Dina intryck av laget så här långt?
- Ja vad tänker du på för intryck?
- Både av enskilda spelare, men framförallt hur de har tagit emot dig?
- Ja det är inget problem. Det är jätteschysta killar tycker jag, som lyssnar fint. Men det är svårt att se om det går in genom ena örat och ut genom det andra. Man får hoppas att det stannar. Man får försöka repetera saker och ting, att kontrollera så det sitter, att komma tillbaka och repetera. Det upprepas massor av gånger. Nu har jag bara sysslat med träning av teknik och detaljer. Men detaljer är lika med förståelse också. Många små viktiga saker, som jag inte tror vanligt folk tänker på. Man kan inte vara programmerad som tränare att ta upp allting utan i förhållande till vad man ser går man in som tränare. Oftast är jag den typ av tränare som poängterar hur bra något är, och då förstår de. Och sedan upprepar man det många gånger. Men någon gång blir det så att man ser att det tar för lång tid innan något är bra och då får man stanna och försöka visa hur det skall vara. Så när man ser att det fungerar så berömmer man det igen. Så beröm är ett väldigt viktigt ord i träningen.
- Det har vi hört från spelarna redan faktiskt.
- Ja, jag tror på det. Det kallas för operant inlärning. Alltså att man väntar till försöket är lyckat och sedan berömmer man försöket. Så håller man på väldigt mycket med det och då sitter det oftast bättre. En annan metod är att tala om i hårda ordalag hur det skall vara, att säga ”Jag har ju just talat om för dig!”. Men så enkelt fungerar det alltså inte. Det ger inga bra resultat. För då kunde man ju bara säga ”Jag har ju sagt åt dig att du skall skjuta i krysset. Varför gör du inte det?!”. Så enkelt är det alltså inte.
Fortsättning i del III
Tidigare artikel: Del I
