En resa genom Sverige
Del 2.
Fortsättning från del 1
7. Ryavallen, Borås
Antalet blåvita på plats: ca 1500
Det finns planer på att bygga en riktig fotbollsarena i Borås, och det är nog ingen blåvit som är negativ till det. Åtminstone inte om man stått på bortasektionen. Även här har dock stängslet längst ned tagits ned vilket är positivt, men löparbanorna är det ju svårare att göra någonting åt. Inte heller finns det riktiga toaletter att tillgå. Däremot bör korv&godis-försäljarna få beröm, helt klart de sötaste i allsvenskan! Om det är därför som de tvingas sälja från löparbanorna, och inte släpps upp på läktarna, är okänt. Matchprogrammet är lite nyskapande på så sätt att man presenterar klubbens styrelse mer utförligt än spelarna. Man kan också läsa att Jonas Lundén tycker att Guliganerna är fantastiska...
8. Örjans Vall, Halmstad
Antalet blåvita på plats: ca 8-900
Nytt vid årets besök i Halmstad var att kravallstaketet längst ner var borttaget, vilket verkligen var på tiden. Det förändrar dock inte det faktum att bortasektionen är under all kritik. En stenterrass oförståeligt långt från planen (det finns ju ändå inga löparbanor), och en stor stolpe (oklart i vilket syfte) som är placerad precis framför läktaren gör inte direkt att man känner sig välkommen. Det gör inte heller Thomas Pettersson som traditionsenligt fjantar runt på innerplan i pausen, och antingen berättar anti-Blåvitt-skämt eller försöker få hemmapubliken att göra vågen. Det värsta är dock att man behöver gå flera kilometer extra bara för att komma in på bortasektionen, runt hela arenan, förbi alla parkeringar och sedan genom ett antal träningsplaner.
9. Eyravallen, Örebro
Antalet blåvita på plats: ca 400
Eyravallen ska fräschas upp inför nästa säsong, påstås det, och det är sannerligen inte en dag för sent. Vad som kommer att hända med den nuvarande vet jag inte, men det bästa Kronblom och hans vänner kan göra är att jämna den nuvarande läktaren med marken. Brädor av tveksam kvalité som gungade när folk hoppade och stora hål mellan varje rad där den som tar ett felsteg riskerar att falla ner. Ett fåtal ofräscha bajamajor och långa köer till försäljningsvagnen gjorde knappast någon gladare. Eyravallen är också, tillsammans med Råsunda, den enda arena som fortfarande har kvar stora "kravallstaket" framför planen, vilket borde vara något som hörde till 80-talet.
10. Stadion, Stockholm
Antalet blåvita på plats: ca 800
Stadion är en trevlig arena rent estetiskt och ligger i ett fint läge, men är inte direkt anpassad till fotboll i första hand. Bortasektionen är varken speciellt estetetiskt tilltalande eller anpassad för fotbollsåskådning. Den är rent ut sagt usel. Löparbanor som gör det nästan omöjligt att följa spelet och en storbildsskärm som är placerad mot läktaren vilket dels gör att det inte går att se när linjedomaren dömer bort korrekta mål för bortalaget och dels skymmer delar av läktaren. Dessutom finns det inget tak, vilket märktes med all tydlighet. Däremot är matchprogramet (som skrivs av ett antal supportrar) bland de bästa i allsvenskan och innehåller mycket läsning, bland annat får man reda på att gamle Fotbollskväll-hjälten (!) Ronald Åman numera sitter i Dif:s styrelse. Plus även för den grillade korven, och de fräscha toaletterna, men det väger knappast upp allt det negativa.
Sammanfattningsvis måste man slå fast att standarden på de flesta allsvenska bortasektioner är under all kritik. På flera ställen, Borås, Örebro, Stockholm, Malmö och Göteborg finns det dock planer på att fräscha upp sina arenor alternativt bygga nya, och det är bara och hoppas att man då tänker på att bygga mänskliga läktarsektioner även för bortalagets supportrar.
Till nästa säsong väntar två nya besök i Växjö (10 år sedan SM-guldet säkrades just där) och Enköping. Värendsvallen har haft en hel del blåvita besökare under åren, medan Enköping däremot lär bli en helt ny bekantskap för de allra flesta.
Stockholms Stadion, april 2002