Tack, Marcus Allbäck!

Ett sent inhopp och två snabba mål räddade landslaget från fiasko mot Moldavien. Återigen en torftig insats av de blågula.

-----
Moldavien Sverige 0-2 (0-0)

Onsdag 28 mars, Republican Stadium, Chisinau

0-1 Marcus Allbäck (87)
0-2 Marcus Allbäck (92)

Sverige:

Byten, Sverige:
Mild -> Mattias Jonson (44)
Selakovic -> Daniel Andersson (52)
Svensson -> Marcus Allbäck (78)
-----

Vädrets makter i Moldavien gjorde sitt bästa för att sätta käppar i hjulet för matchen. Hela tisdagsnatten och hela onsdagen föll snön ymnigt över Chisinau. Det var aldrig någon fara att matchen skulle bli inställd, men förutsättningarna för teknisk fotboll längs backen försämrades avsevärt. Som en följd av detta fattade de svenska förbundskaptenerna ett sent beslut att frångå den 4-2-3-1-uppställning som var påtänkt, och som spelarna informerats om på tisdagskvällen, för att istället ställa upp med "gamla hederliga" 4-4-2. Därmed fick inte bara Yksel stryka på foten till förmån för Mild, vilket var planerat sedan innan, utan även Tobias Linderoth förpassades till bänken och lämnade plats åt Stefan Selakovic som andre anfallare.

Om avsikten med ändringen var att hitta ett system som spelarna kände sig mer hemma i så får det sägas ha misslyckats skändligen, för Sverige såg synnerligen vilset ut. Det var istället Moldavien som började riktigt piggt och offensivt. Framför allt kom de fram gång på gång på den svenska vänsterkanten, där försvaret i form av Corneliusson och Matovac såg riktigt ihåligt ut. Det blev aldrig riktigt livsfarligt, men det berodde mer på tur och moldavisk oskärpa än på något di svenske gjorde.

Efter ca tio minuter kämpade sig Sverige dock in i matchen och Moldaviens anfallsspel kom helt av sig. Resterande 80 minuter låg de på försvar. Tyvärr presterade inte Sverige heller något anfallsspel...

Efter tjugo minuter av meningslöst bollinnehav (det är väl ingen konst att inneha bollen om man bara passar den i sidled i slow-motion!) gjorde Sverige en tillfällig tempohöjning. Den inleddes i 34:e minuten med att Mellberg bröt ett uppspel på högerkanten strax före mittlinjen. Sverige vände spelet blixtsnabbt och via ett snyggt väggspel med Mild kom Ljungberg fri med målvakten. Avslutningen var dock pinsamt dålig, en präktig strumprullare som rullade med knapp styrfart över kortlinjen en bra bit utanför målet. Visst, planen var lite ojämn och bollen studsade till när han skulle skjuta, men den gör visst alltid det just när det är Freddie som skall avsluta...

Trots missen fick Sverige lite vind i seglen av detta. och några minuter framåt anföll man med större frenesi. Bara minuten efter Ljungberg-missen rann en slumpmässig långboll från mittplan mellan försvararna och friställde Stefan Selakovic i straffområdet. Han fick dock bollen för långt ifrån sig i förstatouchen, varför målvakten hann ut bara centimetrar från bollen och täckte Sellas avslut. På returen uppstod viss kalabalik när fem-sex svenskar kämpade för att få in bollen, men till slut gick alla bet.

Därefter kom pressen av sig igen och harvandet tog vid. I halvlekens sista minut blev det dock farligt igen, då en frispark från Svensson till vänster mitt på planhalvan lyftes mot bakre delen av straffområdet och nickades in mitt framför mål av Henke. Mattias Jonson (strax dessförinnan inbytt mot en hjärnskakad Mild) försökte skjuta i trängt läge, men fick bara bollen nästan rakt upp i luften så att den ånyo seglade mot bortre stolpen. Där borta stod Patrik Andersson och slog till direkt på volley, förbi målvakten som inte hann med i sidoförflyttningen, men en försvarare räddade det inte alltför hårda skottet på mållinjen. Den efterföljande hörnan blev även den ganska farlig, men moldaverna kunde avvärja. Strax därpå tog halvleken slut.

Trots en riktigt dålig halvlek kände man visst hopp, då en del chanser ju faktiskt skapades. Men andra halvlek blev tyvärr ett bottenlöst hål av uselhet. Sverige spelade runt i snigelfart och kom ingen vart alls, medan moldaverna å sin sida hade några halvhjärtade kontringar och inget mer. Det var så illa så att man faktiskt började längta tillbaka till första halvlek. Ett byte tidigt i halvleken, då Selakovic gick ut, Jonson gick upp på topp och Lillebror Andersson kom in gjorde varken till eller från. Alla började ställa in sig på 0-0...

...men då gjordes bytet som avgjorde matchen. Med tolv minuter kvar gick en trött Anders Svensson ut och Marcus Allbäck kom in. Moldaverna hade vid det här laget börjat se trötta ut och Sverige kom längre i sina, fortfarande lika långsamma, attacker. När då Allbäck med pigga ben tillförde en dimension av tempo i det hela såg det genast mycket bättre ut. Henke Larsson provade att söka sig ut mot högra hörnflaggan ett par gånger och öppnade tidigare helt outnyttjade ytor, medan Daniel Andersson och Mattias Jonson plötsligt började spela med färre tillslag och högre fart. Hur mycket av detta som var Allbäcks förtjänst är naturligtvis svårt att säga, men helt klart var han, som det brukar heta, "en injektion".

I 87:e minuten kom så äntligen det förlösande målet. En lång boll från Schwarz på egen planhalva seglade ner mot höger hörnflagga, där både Broder Daniel och Jonson skyndade till. Mattias vann bollen, med viss hjälp av Daniel, och forcerade mycket starkt ner mot kortlinjen och skar inåt, i hård kamp med försvarare. Precis vid straffområdesgränsen fick han till ett högt, toppat inlägg som dök ner vid bortre stolpen. Där stod Allbäck omarkerad och väntade, bedömde kyligt bollbanan och drämde distinkt till på volley. Bollen studsade en gång i marken strax innan mållinjen och satt sedan i nätmaskorna, fullständigt otagbart för målvakten. Glädjen i svenska laget var, för att uttrycka sig milt, påtaglig.

Men Sverige lät sig inte nöja med detta. Moldavien var nu ett slaget lag som bara väntade på slutsignalen, och detta utnyttjade svenskarna till att prestera ett riktigt mönsteranfall. Jozo Matovac slog en hög boll till ungefär mitt på offensiv planhalva. Henke mötte och nickskarvade snett framåt till Allbäck som stod där bakom. Mackan passade genast med en touch kort rakt bakåt till Ljungberg och satte sedan iväg med högsta fart mot mål. Ljungberg spelade snabbt, också med en touch, snett framåt vänster till Henke som kom rusande. Henke hoppade upp och skarvade den halvhöga bollen direkt vidare på volley, mycket snyggt, snett framåt höger till den rusande Allbäck. Mackan, helt ren med målvakten, inväntade studsen med perfekt balans och tajming och sköt upp bollen på halvvolley i nättaket med vänster vrist. Ett oerhört vackert mål från början till slut!

2-0 och tre fina poäng. Sverige är i högsta grad med i toppstriden i VM-kvalgruppen. Då är väl allt i sin ordning? Eller...?

[fortsättning i del 2]

0 kommentarer