Gästkrönikören Andronicus tycker till om år 2002

Detta helvetes år är nu till ända. Tack och lov för det! Många ljuspunkter, men dock, alldeles för många nederlag. Vi har förlorat matcher, spelare och dessvärre även en supporter.

Försäsongen

Försäsongen startade den 7 januari nere i Turkiet, med matchen mot Sturm Graz. Den matchen blev det en knapp vinst med 3-2 till de blåvita. Sedan blev det en klar förlust med 3-0 mot Fenerbahce. Turneringen kom ju lite fel, då spelarna kom direkt från uppehållet till Turkiet. Och problem med flygplan etc. gjorde ju inte saken bättre heller! Men vi ska se det som en stor ära, att bli inbjudna till denna turnering. Vi är ju trots allt tyvärr inte det storlag som vi en gång var, men vi har däremot kvar vårt starka rykte ute i Europa.

Drygt en månad efteråt åkte vi till Danmark för två matcher mot Silkeborg och FC Midtjylland. En förlust respektive en vinst blev facit efter resan över till grannlandet. I mars väntade två träningsmatcher mot något sämre motstånd, Frölunda nere i Onsala och Häcken på Grimbo. Båda matcherna slutade med 1-0 segrar till våra Änglar. Sedan bär det av till de södra breddgraderna ännu en gång, denna gången var vi dock bättre förberedda med ett par månaders träning. Vinst mot FC Haka med 2-1, lika match mot HJK Helsinki, 1-1. Och en förlust mot det ryska laget Irtysch Omsk. Ett utav målen gjorde nog Afonso repris på i sista derbymatchen.

Sedan väntade triangelserien, där IFK spelade lika mot ÖIS och vann klart mot gais med 3-0, efter två mål av Jonas H och ett utav Martin E. Det var väl ända gången på säsongen som vi fick vara bästa laget i Götet, tyvärr. Dagarna efter gais-matchen så kom Stabaeck på besök till Ullevi, den matchen gick slutade med 2-0 till norrmännen.


Säsongen april - juni

Första matchen går mot Örebro på ett soligt Gamla Ullevi. Matchen slutade 1-1 efter ett stort övertag för de våra. Rosen drog till på ett vackert direkt skott på ett utav Höilands inlägg. Andra matchen gick mot Sundsvall borta. Ett underläge med 1-0 plockade upp IFK och vann tillslut med 2-1, efter ett vackert lobb mål utav Gustaf och senare ett riktigt kämparmål på hörna utav Risp.

Efter denna underbara segern kom två tunga nederlag mot Elfsborg och Djurgården. Den sistnämnda fruktansvärt orättvist! Efter regn kommer sol som man brukar säga, och det gjorde det. Nästa match gick mot Norrköping hemma på Gamla och där avgjorde Gustaf i början utav andra halvlek. Efter detta så började Svenska Cupen där vi mötte Carlstad United i första matchen. Den matchen kom vi ifrån med 1-0, mål utav Jonas H. Men sedan blir det mörkt igen. Förlust i derbyt mot ÖIS. När vi träffade träet runt målet så satte Öisarna bollen inne i nätmaskorna. 2-1 slutade matchen inför 37 763 åskådare. Efter det kom en stark period, men mot ett mediokert motstånd. Hammarbysegern ska vi vara stolta över! Matcherna mot Syrianska och mot Bunkeflo hade de flesta i Sverige räknat med segrar i. Och så blev också fallet!


Säsongen juli – november

Efter ett VM som hade kunnat slutat annorlunda, om bara ett skott från en viss person från Guldheden tagit 1 dm åt vänster i stället för åt höger. Efter detta så såg man fram emot en stark Blåvit säsong. Hoppas kunde man iaf... Första matchen gick mot Kalmar där de blåvita tog hem 3 poäng efter en blek insats. I denna match ska vi framför allt tacka Bengan och hela försvarslinjen för ett fint spel! Andra matchen gick mot Halmstad hemma. Det var sista segern på väldigt länge, för efter detta så började en hemsk period för oss änglar.

Helsingborg, Malmö, Elfsborg och aik, det var fyra lag som lyckades besegra oss på rad. Men efter aik-matchen var det inte så mycket i tidningarna som handlade om matchen, utan vad några falanger under de två lagen gjorde i Högalidsparken. Jag har delade åsikter om de som var där, men en sak är säker, och det är att många av de personerna som var där, ÄR riktiga supportrar. Men många av de har också hamnat snett, och har en konstig syn på supporterskapet. Och jag hoppas för allas skull, att det var sista gången vi ska behöva förlora en såpass ung supporter, oavsett anledning! Tony Deogan dog den 2/8 tidigt på morgonen. Vila i frid broder!

Vändningen på helvetet trodde väl många av oss kom då vi besegrade Landskrona men icke, det var bara en halvtidsvila, innan vi fick in i andra halvlek. 9 matcher utan seger! De flesta var det inget att prata om, men Zimbru-matcherna… Att inte kunna prestera bättre mot ett lag av sådan klass, det är under all kritik! Fast liksom efter aik-matchen var det inte så mycket som handlade om matchen i tidningarna efter åt. Utan det var många artiklar om den hemska upplevelse som några supportrar utsatte Stefan Lundin för. Ni borde skämmas! Utsätta en människa för sådant. Jag hoppas verkligen inte det var p.g.a. av er som Lundin hoppade av. Utan att han kände att det var det ända rätta själv!

Fortsättning i del II.

Daniel 2003-01-02 22:01:00

Fler artiklar om IFK Göteborg