Tänd lyset Djurgår´n
Om måltorkan från träningsmatcherna håller i sig kan Dif få det jobbigt i Allsvenskan.
Nedräkningen till den allsvenska premiären börjar närma sig sitt slut. Djurgården är, ”som vanligt”, nykomlingar i Allsvenskan, men den här gången är förhoppningarna stora att laget äntligen skall klara sig kvar utan problem. De allra flesta verkar tro att de blir en dans på rosor, men jag är inte lika säker. Laget som öste in bollar i Superettan har haft stora problem att vinna sina träningsmatcher, och anledningen till det är inte den hårt kritiserade backlinjen, utan istället det tafatta anfallsspel som visats upp i träningsmatcherna.
Med undantag för de fyra målen mot IK Brage i den inledande träningsmatchen så har målskyttet lyst med sin frånvaro. Något som oroar än mer är att laget skapar väldigt få målchanser, och det är föga oväntat svårt att göra mål utan dessa.
Wallinder måste göra mål
Johan Wallinder införskaffades från Helsingborg inför den här säsongen, och han har inte ens varit i närheten av de förväntningar som ställts på honom. Måhända att det kan vara svårt att spela in sig i ett nytt spelsystem, och att han aldrig har varit något gruskung likt Jones Kusi-Asare, men faktum är att han inte ens varit nära att göra mål i någon av träningsmatcherna. Hur många matcher behöver han för att hitta rätt? Det är endast en match kvar innan Allsvenskan drar igång, och då är inkörningsperioden över. Om Djurgården skall lyckas i Allsvenskan måste Johan Wallinder göra upp emot 10 mål. Ingen annan i truppen har kapacitet att nå upp till den nivån.
Kusi-Asare - Bra inhoppare
I Johan Wallinders skugga sparkar Jones Kusi-Asare in bollar i rask takt, men tränarduon har gjort sitt val. Att Jones Kusi-Asare gör mål på försäsongen är dock ingen garanti för succé på gräs, och om jag skall vara riktigt ärlig väljer jag att sätta honom på bänken. Med honom på bänken har Djurgården en av Allsvenskans bästa inhoppare. Från start brukar han tyvärr inte göra lika mycket väsen av sig.
Bakom den nämnda duon ekar dock tomrummet,och Jörgen Sundström har fått så lite speltid att allt annat än IK Värtan är en överraskning.
Omskolade mittfältare
Anfallet i övrigt präglas av mittfältare, och att begära att de skall sparka in över tio bollar är för mycket begärt. Nykomlingen Lolo Chanko har blivit en positiv överraskning, och omskolningen av Markus Karlsson är intressant, men vem av dem har kapacitet att göra mer än fem mål? Troligtvis ingen av dem, och med all säkerhet så spelar inte de båda i anfallet samtidigt under premiärmatchen. De får nöja sig med att kämpa om vänsterkanten.
Högerkanten är nämligen gjuten. Trots att Stefan Bärlin, även han uppflyttad från en mittfältposition, knappt har spelat någonting på försäsongen är han garanterat tränarnas förstaval. Inte heller han är någon utpräglad målskytt, trots att han gjorde nio mål förra säsongen, men till Sektion F lovade han tidigare i vintras att han minst skulle göra tio mål i år. Det är bra att självförtroendet är på topp, men jag tvivlar på att han lyckas. Han får dock mer än gärna se till så att jag får fel i mina funderingar. Stefan Bärlin är oavsett kommande målskörd mycket viktig för Djurgården. Hans spelstil är som klippt och skuren för Djurgårdens spel, och med sin löpstyrka kan han ställa till oreda i motståndarnas försvarsspel.
I mina ögon ser det därför mycket glest ut i de främre leden. Det är många bra spelare, men som anfallare krävs det framförallt en speciell egenskap. Du skall ha näsa för mål! Med en vilsen center, en bra inhoppare och några omskolade mittfältare är det tänkt att lyset skall tändas fler gånger än målvakten får kröka rygg. Det kan bli svårt.
Anfallarna som vill tända lyset:
Bärlin, Stefan
Snabb spelare som skapar stora ytor, och kan gå förbi sin back på både ut- och insidan. Ojämn spelare som är extremt osynlig när det går dåligt.
Chanko, Lolo
Att Lolo Chanko kan överraska många i år råder det inga tvivel. En irrationell spelare med stor vilja. Teknisk och löpvillig, men risken finns att han väger för lätt.
Karlsson, Markus
Ett steg bak och två steg fram. Markus Karlsson har blivit en kandidat till en plats i kedjan. Hur det kommer att sluta är ännu okänt, men med sin enorma vilja, och med sitt tuffa spel kan han sätta skräck i många försvarare. Tyvärr så är han ingen målskytt, och nästan samtliga hans avslut är på kraft.
Kusi-Asare, Jones
Gruskungen har blivit ett år äldre, och det syns att vissa framsteg gjorts. En riktigt bra inhoppare är han i alla fall, men tyvärr går det ofta trögt de gånger han får spela från start. Jag har skrivit det förr och jag skriver det igen: Han är lika svår att spela med som mot. En Joker!
Riddez, Joel
Har missat hela försäsongen på grund av en skada. Är knappast aktuell för spel den närmaste tiden.
Sundström, Jörgen
Minimalt med speltid under försäsongen, och vi kommer troligtvis att få se Jörgen Sundström på Hjorthagen framåt våren.
Wallinder, Johan
Johan har haft en tuff försäsong. Stora förhoppningar har ställts på honom, men tyvärr har vi inte sett några som helst tendenser till bra spel – hittills det vill säga. Om det gick att göra mål i Örebros tröja så skall det väl gå bra även här?
Zunda, Pagguy
En ung och mycket intressant spelare som dock på sin höjd kan hoppas på ett par inhopp.
Nyckelspelare:
Stefan Bärlin och Johan Wallinder.
Frågetecken:
Hur lång tid tar det för Johan Wallinder att hitta rätt i tremanna-anfallet?
Han är inte svårersättlig som spelare, men vänsterfoten var ovärderlig. Pierre Gallos vänsterfot lämnar ett tomrum efter sig. Vem tar över?