Rapport från torsdagens träning
Målkavalkad av Långås i en iskall hall.
Utan att ha vistats utomhus mer än nödvändigt de senaste dagarna, tog jag turen till Kamratgården i vetskap om att det var ett tag sedan jag frös. Den tabben gör jag inte om. Av alla inne i hallen, var det till slut säkerligen jag som mest önskade att skiten skulle ta slut i synnerhet med tanke på att den för dagen talrika truppen bjöds på mycket rolig träning.
Närvarande var hela truppen förutom Hasse och Marino av för mig okänd anledning. Mild, Martin och Kabba deltog inte i den kollektiva träningen utan körde fysik på egen hand. Efter uppvärmning och kvadraten var det dags för den ”riktiga” träningen att komma igång. Man började med lite första touch- övningar med bredsidevolley och vristdito samt nickträning.
Sedan följde småmålsspel med två lag. Laget utan västar bestod av Hjalmar, Kalle, Anton, Erling, Jonas, Robban, Kalle och Sampo. De ställdes mot Dennis, Sankan, Rosen, Honken, Långås, Jimmy och Styvmor. De spelade med två, tre samt fria tillslag och laget med västarna gjorde väl ett fåtal mål mer än sina motståndare. Behållningen var en duktig flisning av Jonas mot Jimmy, som tittade snett mot Jonas under några ögonblick samtidigt som assisterande tränare Olsson hade svårt att sluta skratta. Efter detta delade BoJo upp truppen i tre grupper som dels tränade en mot en i en kvadrat, dels en mot en med skott på mål samt dels inläggsträning för målisarna där de fåtaliga resterande spelarna tidvis fick träna lite nickar och volleyskott.
Med en dryg halvtimme kvar var det dags att spela. Samma lag som innan fast nu med målvakter där Dejan och Bengan delade på sysslan i ena målet. Liksom innan användes två, tre och till slut fria tillslag. Slutresultatet fick jag till 7-5 i helblå favör efter en skön målkavalkad av Långås, vilken jag noterade för hans lags sex sista mål. Möjligen kan Honken ha gjort något utav dem då han och Långås ser rätt lika ut på håll med identiska munderingar. Målskyttar i laget med västar var Jimmy (självmål) Anton och två mål av Jonas. Jimmy gjorde för övrigt sitt lags första av sju mål. Vad gubbarna gjorde sedan får ni ringa och fråga själva för efter 1 timme och 45 minuter i sju minusgrader iklädd lågskor och tunn rock (vilket snarare kändes som brynja och flippflopp-tofflor), fick jag nog. Men jag hoppas det var en ointressant nedjogging och stretchning.
Lite intryck:
Detta var första gången jag såg Sampo spela. Den givna spelaren att jämföra honom med är ju Höiland och jag kunde väl inte på halvplan i alla fall skönja någon större skillnad mellan de båda. Sampo har tycker jag ett naturligare förhållande till bollen, säkrare passningar och mycket bättre mottagningar och nedtagningar. Höiland å sin sida är väl lite starkare i kroppen och bättre i luften samt har den där förmågan att alltid få bollen med sig. Givetvis är det svårt att bedöma särskilt en ytterback på en så liten plan, men efter vad jag sett hittills, tycker jag definitivt inte att Sampo är ett nedköp för Blåvitt, snarare tvärt om. Finnar brukar ju inte direkt göra sig kända för att prata i onödan, men de som sett honom live eller på bild kan ju intyga att han är synnerligen storkäftad. Snart kommer det väl höras också.
Klockan fem i tio i morse såg jag två rådjur löpa iväg i full panik över åkern mitt emot Delsjöns ishall. Strax efteråt förstod jag varför, Kabba med sina beryktade mörsare kom lunkande mot träningshallen. Dock flydde rådjuren i onödan då Kabba med sitt onda lår har skjutförbud ett tag framöver.
Honken visar verkligen framfötterna och åtminstone jag tycker att han har gjort sig förtjänt av ett lärlingskontrakt. Vid de tillfällen jag besökt träningar och i andra träningsrapporter på Alltid Blåvitt, har Honken verkligen utmärkt sig. Sådant skall belönas.
Styvmor verkar veta vad som gäller. Hans plats i laget är allt annat än säker och det syns verkligen på hans spel. Det ser riktigt bra ut. Närkamper, bollbehandling och passningar sitter precis som de ska. Ett varningens finger skall dock höjas då Sebastian även gjorde en lysande försäsong förra året vilket följdes upp av en tämligen usel vår. Bara inte han är ännu en i raden av svenska grusspecialister som i februari håller landslagsklass, bara för att när serien är igång, tappa allt. Men jag är optimist.
Mild, Martin och Kabba körde fysträning vid sidan om med Landberg. Det var idioten med eller utan boll samt liknande övningar under lite mer än en timmes tid. Vad spelarna tyckte om det tog sig i lite olika uttryck. Kabba bara sänkte blicken och skakade på huvudet när jag frågade hur det kändes då han var på väg tillbaka efter en vattenpaus. Mild visade sin uppskattning till sin forne lagkamrat och hans behandling genom stenhårda tillbakapass i solar plexus- höjd alternativt två decimeter längre ner. Martin å sin sida erkände väl förvisso att det inte direkt var roligt, men att det ändå var bra träning. Jag funderade på att fråga Mild hur det kändes i fötterna, men jag har alldeles för stor respekt för den gubben för att våga mig på att tilltala honom.
