Lundqvists krönika: Silly season kallare än på länge
Wall Streets prognos säger således att kampen om guldet kommer att stå mellan Malmö FF, Djurgården och AIK. En prognos som naturligtvis kommer att förändras innan seriestart i april.
Det var länge sedan vi upplevde en så kall silly season som vi gör i år. Den hårdnande ekonomiska verkligheten är i år riktigt tydlig. Det är strama tyglar i budgeten för klubbarna och de spektakulära nyförvärven lyser med sin frånvaro. Kan detta betyda att allsvenskan 2003 blir lik fjolårets serie då flera lag har i stort sett intakta trupper.
Ifall det vore så att fotbollens matematik var så enkel att oförändrade trupper mellan säsongerna skulle innebära oförändrat resultat säsongen därpå så skull läget vara riktigt bra för AIK. För om verkligheten var sådan så borde ju automatiskt en förstärkt trupp innebära en bättre placering såvida inte de lag som kom närmast före i serien förstärkt lika bra eller rent av bättre.
Tittar vi på fjolårets topp fem så ser jag inget lag som gjort bättre förvärv än AIK. Börjar vi uppifrån kan vi konstatera att Djurgården kommer att mönstra ett lag med mycket små förändringar. Några nyförvärv som på allvar ska kunna slåss om en plats i startelvan är svårt att hitta. Enda undantaget är Daniel Sjölund som undertecknad tyvärr vet för lite om men som lär ska ha goda möjligheter att ta en tröja. De spelare som lämnar klubben är spelare som Djurgården kan ha och mista med ett par undantag. Lolo Chanko som skrivit på för Malmö FF kommer Djurgården att sakna och Stefan Rehns betydelse under förra säsongen tror jag var större än de flesta förstått. Synd att DIF inte fick Storvik som Rehns efterträdare. Det är obegripligt att klubben över huvud taget funderade på en spelare som inte kunnat spela på två år. Som sagt, Storvik kunde de gått ha fått, han hade mycket väl kunnat ge uttrycket ”tvåa på bollen” ett ansikte.Kanske kan man därmed se Djurgården som ett snäppet sämre lag än i fjol i synnerhet som Johan Elmander mycket väl kan komma att försvinna till sommaren. Något som också kan gälla Kim Källström.
Fjolårstvåan Malmö FF verkar betydligt hetare än blåränderna. Hasse Borg och grabbarna har tagit på sig spenderbyxorna där Zlatanmiljonerna tycks ligga och bränna. Förutom nämnda Chanko har Norrköpingsduon Kristian Bergström och Thomas Olsson skrivit på för MFF. Bergström har ju varit högvilt och rykten har placerat honom i många klubbar innan Malmö vann dragkampen. Frågan är ändå om Kristian Bergström är så bra som sitt rykte. Malmös spelarförluster känns inte som några större avbräck. Mikael Roth har visserligen spelat en del men han tillhör ändå den kategori spelare som är ganska lätta att ersätta. Förlusten av Peter Sörensen skulle eventuellt kunna kännas och hur det blir med Elanga vet ingen idag. Klart verkar dock att Joseph Elanga själv gärna representerar någon annan klubb i vår då han inte känner ledningens förtroende i MFF. Saldot säger ett klart plus för Malmö som på pappret ser starkare ut i år.
Så kommer vi då till laget som man aldrig blir klok på: Örgryte. Idrottssällskapet har inte presenterat några intressanta förvärv hittills och lär väl inte göra det heller. ÖIS verkar ha en förmåga att hitta de okända namnen som blommar ut och därför är laget svårbedömt. Kniper det under vården så vet man ju heller inte vad ÖIS kan ha i bakfickan. Förra året dök ju brassarna upp från ingenstans så här är barometern förvirrad men den gissar ändå att Örgryte blir väl så bra som i fjol.Magnus Källander är såld och honom ersätter man inte i en handvändning. En ny brasse finns och väntas ta Källanders plats och hur bra han är återstår att se. Övriga förluster känns inte allvarliga. Hela allsvenskan kan f ö jubla över att Jocke Karlsson lämnar ÖIS och därmed allsvenskan. Antalet brutala överfall väntas minska rejält nästa år.
Helsingborg: Iskallast av förra årets toppkvintett. Här finns inga spenderbyxor och nyförvärven lyser med sin frånvaro. HIF´s högsta prio är istället att behålla de spelare man har. Lyckas man med det så ska laget absolut ha kapacitet att tillhöra topp fem även nästa år men ett par olyckliga skador eller en förlust av Alvaro Santos och laget kan mycket väl vara indraget i striden kring strecken.
AIK har jag redan tidigare pekat ut som ledare i övergångsallsvenskan. Den ende ordinarie spelaren som lämnar oss är Daniel Andersson och han är redan ersatt av en, som jag ser det, minst lika kompetent målvakt.
Ifall nu allsvenskans toppstrid skulle avgöras på papper så ser det alltså ut som om Malmö FF och AIK stärkt sina aktier, Örgryte ligger oförändrat medan Djurgårdens papper sjunkit en aning i värde. Helsingborg ser i nuläget rätt oförändrat ut men här finns inga möjligheter att köpa nytt vid akut behov och därför ser läget en aning instabilt ut.
Wall Streets prognos säger således att kampen om guldet kommer att stå mellan Malmö FF, Djurgården och AIK. En prognos som naturligtvis kommer att förändras innan seriestart i april. Trots att klubbarna ser över sin ekonomi nu i elitlicenstider så finns det nog utrymme för att en eller annan bomb kan komma att brisera.
Så, nu vet vi i alla fall hur det skulle sluta om bollen vore platt...
