Halmstad vann genrepet mot Peking!
Regerande mästarna visar musklerna - och sätter försäsongsgiganterna på plats!
Mången HBK:are har varit mer än lite orolig under försäsongsupptakten: mycket skador, få segrar, dålig effektivitet, (relativt) många baklängesmål och i största allmänhet en hel del grus i den lagmaskin som fungerade så väl ifjol. Går månne mästarna mot ett svajigt mellanår, som efter det förra guldet? Det var med andra ord upp till bevis som gällde när Halmstads BK på självaste 1:a april förhoppningsvis skulle kunna lura försäsongsgiganterna IFK Norrköping på en och annan poäng: det blev 2-0 (2-0) på ett kallt och dimmigt Sannarps IP, ett resultat i underkant och ett efterlängtat styrkebesked från mästarna.
Kyla, blåst och dålig plan gjorde det inte lätt för aktörerna, men jag tycker ändå det var en ganska underhållande match, där då framför allt HBK värmde de frusna med ett både varierat och fint anfallsspel.
Utan att vara överdrivet färgad var det bara att konstatera att Peking helt enkelt inte hade en chans: HBK tog tag i matchen direkt och släppte egentligen aldrig greppet.
Nu kände man igen mästarna, där alla delarna i laget fungerade väl: en Håkan som var säkerheten själv i målet, en ramstark backlinje där Micke ”Mördarn” Svensson som vanligt imponerade med dödsföraktande brytningar som rev upp stora hål i Sannarps redan ganska torftiga plan, ett innermittfält där Tobbe/Petter som vanligt låg på gränsen till det tillåtna men som oerhört effektivt vann bollar, ett yttermittfält där särskilt Micke Nilsson visade härliga takter, och sist men inte minst Robban och Sella på topp vars kvicka ben och fina speluppfattning fick IFK-försvaret att se mer än lovligt virrigt ut. Det kändes med andra ord som lagmaskinen fungerade igen.
Målen då? Det första kom i den 27:e minuten där Joel Borgstrand slog ett perfekt inlägg från högerkanten, som lille Robert Andersson elegant nickade(!) in vid vänstra stolpen. Strax innan pausvilan var det dags igen, då en för dagen mycket duktig Stefan Selakovic fick visa prov på sin snabbhet, då han hann före en utrusande Eddie Gustavsson på en förlupen boll, och enkelt kunde rulla in bollen i öppet mål.
Nu över till spelarkritik samt betyg på dagens motståndare:
Målvakten:
Håkan Svensson hade inte mycket att göra, men gjorde det han skulle på ett föredömligt sätt: säkra ingripanden, fina utsparkar och ett högljutt peppande av sina lagkamrater. Go Håkan!
Backlinjen:
Micke Svensson har jag redan berömt: härlig vilja, tajming och auktoritet precis som vanligt! Tommy Jönsson spelade första halvtimmen precis som planerat, och var som vanligt säkerheten själv. Härligt var också att se att Joel Borgstrand trots allt skadeelände fortfarande håller hög klass (underbart inlägg till Robban!). Han fick agera både högerback, och-efter att Tommy gått ut- sedan mittback och gjorde det utmärkt. Fredrik Andersson som vanligt säker i sin vänsterposition, och var ofta inblandad i uppspelen till Micke Nilssons härliga löpningar längs vänsterkanten. Slutligen Stefan Vennberg som fått en hel del skit tidigare, men som jag tyckte skötte sig utmärkt. Det syns dock att han har sitt ursprung som mittfältare, för han tog gärna offensiva initiativ på högerkanten (och gjorde det bra!).
Mittfältet:
Arvidsson och Petter har redan nämnts. Dessa två tillsammans med Micke Svensson är rätt underbara att ha i sitt lag. De är inte vidare tekniska, men de har en så härlig vilja och jävlar-anamma att det med råge uppväger, och Fair Play-gänget Norrköping hade stora problem med deras tuffa och uppoffrande spel. Yttermittfältet såg också vasst ut. Mikael Nilsson var strålande på sin vänsterkant, och med sin kvickhet, fräckhet, spelglädje och fina passningsspel kommer han med allt av döma bli en attraktion på Örjans vall under året! Även högerkanten med Fredrik Gustafson såg bra ut, framför allt i andra halvlek. Martin Ekström kom in i slutet på 2:a halvlek, och såg pigg och företagsam ut. På minuskontot för hans del får dock räknas en hårresande snedträff i utmärkt högerläge under slutskedet.
Anfallet:
Robban och Sella på topp är när de är i form ett mycket vasst anfallspar, så även idag. Understödda av kvicke Mini rev de upp stora sår i Norrköpingsförsvaret med sina härliga djupledslöpningar. Det enda man skulle kunna klaga på är avslutningarna: nu gjorde förvisso båda varsitt mål, men allt för ofta susar bollarna med god marginal utanför målramen; med Bertilsson-klass på avsluten hade det blivit storseger idag! Robert och Stefan kommer dock med all sannolikhet bli guld värda för att luckra upp täta europeiska försvar i Champions League. Att det finns bredd på anfallet visades också då Samuel Wowoah kom in i stället för Selakovic i slutet på matchen. Han såg kvick och alert ut och kommer säkert bli en fin förstärkning vare sig han spelar forward eller yttermittfältare.
IFK Norrköping:
Det tidigare så formstarka Peking stod inte att känna igen idag. Förutom under inledningen av 2:a halvlek då Flodström/Gravem hade några fina kombinationer, skapades väldigt lite framåt, och man hade som tidigare nämnts problem med både innermittfältets tuffa spel samt Robban och Sellas kvicka löpningar. Inte heller Eddie Gustavsson hade någon vidare lyckad dag. Slarviga utsparkar och utkast och alltför sen i utrusningen vid det andra målet kan inte rendera godkänt betyg. Innan vi HBK:are redan börjar damma av skumpan, så bör man dock komma ihåg att Norrköping saknade flera nyckelspelare, däribland landslagsmeriterade Kristian Bergström och försäsongskometen Alexander Östlund. Inte ens frånvaron av dessa spelare kan dock ursäkta en så blek insats av östgötarna.
Sammanfattningsvis kan man alltså konstatera att HBK i detta sista genrep inför allvaret visade att man kommer vara att räkna med även detta år. Framför allt känns det tryggt med den bredd som finns i truppen. Det finns fullgoda alternativ på varje plats, och det kommer visa sig mycket viktigt inför en tuff säsong med chans till både försvarat guld och spel i fotbollens internationella finrum. Om en vecka börjar det…
