Vykort från Vietnam
"Till min förvåning finns det ett internetcafe i vartenda gathörn. Måste kolla MFF-nyheter. Övriga världens nyheter ser vi på BBC World på rummet."
Min sambo knorrar och min egen kropp värker. Efter att ha varit vakna i 30 timmar ligger vi i en bred säng i Bangkok. Vi orkar inte ens säga godnatt till varandra. Vi faller ner i en drömlös koma och sover 14 timmar. Sen
fortsätter vi till Laos. Till fantastiskt vackra Luang Prabang.
Det lilla planet landar i en kokande gryta, som att få en banana pancake uppkörd i nyllet. Det känns som 40 grader, antagligen är det endast 35. Taxi, ropar en kortvuxen man vars ansikte en konstnär hade älskat. Visst, säger vi, och hoppar upp i hans minilastbil. 10 minuter senare har han släppt av oss utanför vårt hotel som heter Phu Si, men uttalas Pussy. Också ett namn.
Till min förvåning finns det ett internetcafe i vartenda gathörn. Måste kolla MFF-nyheter. Övriga världens nyheter ser vi på BBC World på rummet.
Efter en evighet får jag upp mff.se, men hittar inget kul att läsa. Av någon märklig anledning lyckas jag inte komma fram på Svenskafans, oavsett tid, oavsett dator, oavsett dag. Jag är excluded.
Två dagar går. Det är svett. Det är ris. Det är hundratals munkar i orange kläder. Det är tempel på tempel (nånstans läser jag att här finns flest tempel per invånare i hela Asien, kanske hela världen). Det är båtturer på
Mekonghfloden, vattenfall och sagolika fried chicken with ginger and coconutmilk. Det är skamlöst billigt. Och så, ett SMS: 3-0 till MFF.
Några fler evigheter vid datorn innan mff.se dyker upp på skärmen. Och det går inte att läsa nånting. Texten leker kurragömma med mig. Kollar hotmailen. J-O skriver "imponerande insats, mängder med blådårar, Rosenberg 2 mål". Jag ler mot mannen vid min sida. Han ler misstänksamt tillbaka. Jag förklarar att MFF slagit Köpenhamn med 3-0. Han skakar på huvudet "parlez
vous francais" och det gör jag ju inte så jag nöjer mig med ett "bon nuit" och ler igen. MFF har vunnit, jag är lycklig och senare på kvällen beställer jag in ett glas laotiskt vittvin som inte är vin utan sprit och smakar
svettiga kalsonger och bensin.
Next stop Vietnam. Vi är fyra på planet. De är fem som arbetar. Servicen är finfin. Får två brickor med mat. Blir mätt så jag nästan spyr.
Greenfield i Hoi An. 18 USD per natt. Inte så billigt, men det är det i övrigt. Valutan är för övrigt rena skämtet. Växlar 100 dollar och får drygt 1,5 miljoner Dong i näven. Känner mig rik, känner mig potent. Sånt som kallas Dongfjong?
Åkte hit för att låta den svenska blekheten rodna bort i en vacker solbränna. Men det förblir mest mulet. Åker ända till stranden en dag med hyrd cykel. Rena självmordsuppdraget visar det sig i detta Vespornas Förenade Rike. Ser 15 bilar på fyra dygn. Ser 15 miljoner vespor och lika många cyklar på samma tid. Hm, var var jag? Till stranden ja. Eftersom molnen var grå som en svensk hösthimmel när det alltid tycks som om Örebro och
Norrköping möts, så lät jag bli solkrämen. Skulle jag inte gjort. Ansiktet ser ut som vore jag Bockstensmannen på Varbergs Museum. Men MFF då?
Läser Underdog och får mig där en del vackra minnen till livs. Kollar nätet. Lyckorus, kommer fram till Svenskafans. Il Canoniere svarar mig på forumet att Elanga kommer att stanna hos oss. Vännen J-O skriver samma dag att densamme tycks vara på väg till AIK. Tjenixen fixen, who am I supposed to trust? Jag blir i vart fall lite nedslagen, Elanga är en favorit.
Försöker dagen därpå läsa om MFF B mot nåt danskt lag. Vietnams internet strejkar.
Ännu en dag därpå flyger vi vidare söderut till Nha Trang. Äntligen en sol som kan utnyttjas vid havet. Badar för första gången i år. Tänker på mailen som beskriver snöhelvetet där hemma. Tar en kallsup för skojs skull.
Senare. Det är kväll. En chillikyckling står på bordet. Mobilen piper till. Det är red. Kjelldén som skriver att Ijeh brutit foten och är borta 3 månader. Så. Bara så. Inget mer. Sambon och jag går lätt vinmarinerade tillbaka till hotellet, jag ligger svettig som fan i sängen och skriver detta på ett kuvert och vet att i morgon måste jag ge mig ut på nätet igen. Det är förvisso en ynnest att få resa, men det är också ett helvete att veta så lite vad som händer hos MFF. Hur bröt han foten? Eller var det benet?
Värmen är som sagt pressande och jag tänder en cigg (av märket Era, köpt i Laos for 2000 Kip, ca 1,80 SEK). Är det för sent att att bege sig till närmsta internetcafé? Ja, det är det. Closed mistel, see you tomollow...
Fortsättning följer. Kanske.
