Med Kisfaludy mot framtiden

Stor intervju med AIK:s nya sportchef.

Han har vunnit allt som går att vinna som ungdomstränare.
Han var mannen bakom Café Operas avancemang från fyran till Superettan.
Nu ska han hitta den röda tråden åt AIK.
Gnagarforum har träffat Peter Kisfaludy som är inne på sin tredje månad i klubben.
– Det är nu det hårda jobbet börjar, säger han.


AIK:s nya sportchef Peter ”Kissen” Kisfaludy har klubbens framtid i en pärm på kontoret. I alla fall embryot till det som han själv säger är hans största arbete framöver. Peter ska leda jobbet hur AIK ska spela i framtiden och hur man ska gå tillväga för att nå dit. AIK ska ha en röd tråd i sitt sätt att spela.

Ett inledande möte med Leif Karlsson, sportchef för ungdomsverksamheten i AIK, har hållits och där diskuterade man hur och vad man ska jobba med.
– Vi hoppas kunna åka till London och Arsenal och se hur de jobbar där. Vi har lagt fram en förfrågan och väntar just nu på svar. Det skulle vara intressant med tanke det jobb Arsene Wenger gjort med klubben de senaste sex åren, säger Peter som själv har en tydlig filosofi hur fotboll ska spelas:
– Det ska vara en väldig rörelse utan boll för då får bollhållaren spelalternativ hela tiden och då kan han leverera bollen i ett högt bolltempo.

– Vi ska heller inte vara rädda för att satsa på de yngre spelarna. Jag beundrar Djurgårdens beslut 1999 då de bestämde sig för att satsa på yngre spelare. De tog ett jäkla beslut och plockade bort de spelare som inte var beredda att träna hårt och förstå vad framtiden skulle handla om. De tog in en del yngre spelare och körde stenhårt med dem och förklarade vad de hade för målsättning. Det gäller att ha en balans mellan äldre och yngre spelare i en trupp och det tycker jag att vi har i dagens AIK.
– Sen visar ju också Djurgårdens satsning hur svårt att det är att värva spelare idag. Det knöt till sig sex-sju spelare som inte är kvar idag.

Peter bygger också gärna sina lag runt ”vinnarskallar” och själv hatar han att förlora.
– När jag spelar innebandy med min son vill jag inte förlora och han är bara fyra år. Min tjej brukar säga: ”Herregud, kan du inte låta honom vinna så att det blir lugn och ro hemma.”
– Aldrig i livet, svarar jag. Jag fick aldrig vinna mot mina bröder eller min farsa när jag var liten.

Vi ses ett par dagar före träningsmatchen mellan Peters gamla klubb Café Opera och den nya arbetsgivaren, AIK. Peter säger att han hoppas på en AIK-vinst för att få arbetsro och att några andra spelare kan kliva fram då bland annat Andreas Andersson, Pelle Nilsson och Stefan Ishizaki saknas. Det är en hektisk tidpunkt på året och på kort tid ska flera provspelare få chansen att visa upp sig i AIK. Man letar efter spelare som kan spela på vänsterkanten. Medan vi pratar sitter en engelsk agent utanför och väntar på sin tur att få träffa Peter.

Karriären som sportchef inleddes i Café Opera i augusti 1994. Framgångsreceptet för det dåvarande division 4-laget blev att plocka in spelare i 18-20-års åldern som inte platsade i de bästa Stockholmsklubbarna.
– Jag ville ha in de spelare som jag hade sett växa upp under flera års tid och hade potential men inte klarat av att ta steget in i A-laget.

1999 var sex av Kisfaludys nyförvärv kvar då Café Opera tog steget upp i Superettan.
– Det var kul och vi lyckades för att vi hade så många vinnartyper i laget. Bra killar med enorma vinnarskallar.

Har du någon gång haft en motgång med ett lag?

– Jag har inte haft något lag som gått jättedåligt men den störste besvikelsen var i fjol då vi kom 6:a med Café Opera i Superettan. Det var jag väldigt missnöjd med, jag trodde att vi skulle kunna vara med i den absoluta toppen.

Känns det inte tråkigt att inte få fullborda uppdraget med Café Opera och gå upp i Allsvenskan med det laget?

– Jo, men jag har värvat in alla spelare i år, så även om jag inte sitter vid rodret där tror jag de kan vara med i toppen i år igen. Hade Café Opera haft lite mer pengar hade vi kunnat köpa in 2-3 riktigt bra spelare, med Superettanmått mätt, och då hade vi kunnat vara med i den absoluta toppen. Tyvärr fanns inte det publikunderlaget.

AIK och Café Opera inledde redan i fjol ett långsiktigt samarbete som bland annat går ut på att spelare i de båda lagen smidigt ska kunna byta klubb utan transferkostnad och 2003 ska lagen ha ett gemensamt B-lag för att öka konkurrensen. Spelare som inte platsar riktigt i AIK får chansen att spela seniorfotboll i Superettan och är man tillräckligt bra där är dörren till AIK öppen. Under säsongen kommer de mest lovande spelarna i Cafét att träna extra med AIK, utöver de pass de har med sitt eget lag.
- Steg ett är ett gemensamt reservlag där Cafét har minst fyra spelare med i startelvan. Detta kommer att ge en en kvalitétshöjning och en ökad status för B-laget. Steg två är att AIK och Café Opera från och med säsongen 2004 ska spela fotboll på samma sätt. På så sätt kan spelare som är nya i AIK och inte riktigt platsar spela med samma spelsystem i Café Opera, förklarar Peter.

Även om Café Opera skulle ta steget upp i Allsvenskan tror Peter att det bara är bra för samarbetet klubbarna emellan.
– Det skulle bara vara ännu mer positivt för då har vi verkligen visat att vi gjort rätt med våra unga spelare. Är det någon som är bra i Cafét kan han ta steget över till AIK och det måste vara en verkligt stor sporre för de killarna att vara så nära en så stor klubb och veta om att det inte blir trassel med övergången. Det finns vissa spelare i Cafét som kan bli riktigt bra, det gäller bara att ha lite tålamod.

Vad säger du om din första tid i AIK?

– Oerhört rolig. Jag älskar mitt jobb, men det är mycket större än jag trodde i AIK. Alla bryr sig och engagerar sig i AIK. Det ringer folk som jag inte har pratat med på tio år och tipsar om spelare. Det är kul att folk är så, det känns oerhört stimulerande. Det som är mindre bra är att det i dagens trupp är lite obalans. Vi har en naturlig vänsterfot i Daniel Tjernström och i mina ögon ska en trupp på den här nivån ha två vänsterfotade backar och två vänsterfotade mittfältare. Tyvärr har AIK inga pengar att handla för i dagsläget så det gäller att hitta smarta lösningar för att balansera upp truppen.

Peter berättar vidare att han har sett alla fjolårets matcher på video tillsammans med nya tränaren Richard Money. Att de gärna vill ha Tamandi till höger istället för till vänster i backlinjen framgår tydligt. Peter förklarar:
– När Tamandi får bollen på vänsterkanten tar han emot den och går rakt in i banan. Där blir han orolig och i bästa fall kan han lyfta upp den eller så vänder han hem och spelar tillbaka till mittbacken. När han spelar på högerkanten är det en helt annan trygghet när han får bollen, han vågar då spela upp längs marken och gå med framåt, det är en jätteskillnad.

Fortsättning i del II

null null2003-02-18 11:30:00

Fler artiklar om AIK

Hoppet om Europa lever trots derbybaksmällan