Full fart framåt

- Håll tätt bakåt. Djurgårdens backlinje ses över.

Många hävdar att det är försvaret som är den svagaste länken i Djurgården anno 2001. Hånade av många ”experter” och motståndarsupportrar de senaste två åren, men själva känner de ingen oro.

-Självklart är det svårare att spela med tre backar än med fyra. Någonstans måste man liksom ta stryk av att man väljer att spela med tre, och det blir ju mer öppet bakåt. Det får vi ta igen framåt; släpper vi in två får vi göra tre., säger Markus Karlsson.

Redan 1999 höjdes kritiska röster till lagets agerande i försvarsspelet. Många hävdade att det var detta som var den största orsaken till degraderingen. Även om det vissa gånger var lite si och så med försvarsspelet så var den största boven i dramat det ytterst mediokra anfallsspelet. 27 gjorda mål på 26 matcher är på tok för dåligt. Bakåt ramlade det in 41 bollar, och det var fyra lag som släppte in fler. Till skillnad från dagens laguppställningen så hade dock Djurgården en fyrbackslinje den säsongen.

Det har inte skett några större förändringar på spelarfronten sedan dess. Michael Andersson valde dock att använda sina spelare lite annorlunda än duon Sören Åkeby och Zoran Lukic gör. Till exempel så var Niklas Rasck mittfältare och Pierre Gallo vänsterback när det ramlade in som mest bollar i det egna målet. Noterbart är också att målvakterna Magnus Lindblad och Martin Lossman inte ens var i närheten av att hålla allsvensk klass. Tränarbytet innebar några ändringar i laguttagningarna och Niklas Rasck och Markus Karlsson flyttades ned i backlinjen. Tillsammans med en bättre målvakt, Bo Andersen, minskade antalet baklängesmål. Att Djurgården idag har en bätte målvaktsbesättning än under inledningen 1999 kommer att betyda mycket för backarna.

I Superettan plockades en av de två mittbackarna bort, och ytterbackarna fick agera mer centralt. Anfallet förstärktes med ytterliggare en spelare och mittfältet formerades i en diamantliknande formation. 3-4-3 blev modellen för Djurgården. Detta räckte för att avgöra Superettan fem gånger från slutet, och det räckte för att förnedra Malmö FF två gånger om (2-0, 6-1), men det räckte inte för att tysta kritiken om det svaga försvarsspelet. 32 insläppta på 30 matcher blev slutsumman över de insläppta målen, och med tanke på att Malmö FF släppte in exakt lika många har jag svårt att förstå kritiken. Framåt gjorde Djurgården 68 mål, när Malmö FF lyckades göra 48. Givetvis blir det jobbigare mot bättre lag i Allsvenskan, men vi får inte glömma att det var mot bättre lag taktiken fungerade bäst.

Jag anser att det mest rättvisa är att bedöma lagdelens insatser efter taktikens utformning. Det är precis som Markus Karlsson säger att någonstans får man ta stryk, och om Djurgårdens taktik går ut på att spela offensivt så säger sig det självt att det är i de bakre leden det måste offras folk.

Om laget släpper in 1-2 mål per match och inte gör något är det knappast försvaret som skall lastas utan de luftsparkande anfallarna. Så har tyvärr tendenserna sett ut under försäsongen. Djurgården har gjort nio (9) mål och släppt in elva (11). Av de insläppta målen är fem av dessa s.k. spelmål. Två har tillkommit på straff och ett vackert självmål har gjorts. Vem som är skyldig till dessa mål låter jag vara osagt.

Noterbart är dock att laget har släppt in tre mål på hörnor, samtliga från vänster, och där har tendenser funnits till passivt agerande funnits bland spelarna. Mål som knappast de tre i backlinjen ensamma kan lastas för. Här har tränarna mycket att jobba med.

Till denna säsong ser Michael Dorsin ut att få ta klivet ned i backlinjen. En position han redan har i U21-landslaget, och som han successivt börjar behärska. I mitten spelar med all sannolikhet Patrik Eriksson-Ohlsson, och till höger återfinns Niklas Rasck. Två spelare som spelat upp sig sedan tränarbytet 1999.

Starttrion känns trygg, även om allt är relativt. Givetvis så kommer de att ramla in en och annan boll under säsongen, tro inte att jag tror något annat. Mittfältet har en mycket viktig roll i Djurgårdens försvarsspel. Den defensiva mittfältaren Magnus Pehrsson skall samla upp bollar framför backlinjen, och kan vid behov ta ytterliggare ett kliv ned i banan för då bilda en fyrbackslinje. De två mittfältarna framför Magnus Pehrsson skall jobba hem och skära av längs med kanterna. EN uppgift de inte tog fullt på allvar mot de sämsta lagen. Det är då det ramlar in t.ex. två bollar mot Ljungskile m.fl..

På bänken känner jag tyvärr en viss osäkerhet. 19-åriga Richard Henriksson har inte kommit till sin rätt ute till vänster, och vill helst av allt spela mittback. Det samma gäller Magnus Samuelsson som haft två miserabla säsonger i Djurgården. Som vanligt florerar rykten om att han varit ”grym” under det sista träningslägret, men när det sedan blir spel hemma i Sverige är det inte många som imponeras. Även Magnus Samuelsson vill spela mittback, och det bör han klara utan större problem. På högerkanten har det gått bra på försäsongen, men när han placerades till vänster i träningsmatchen mot IFK Norrköping är ”katastrof” ett passande ord.

Vid avstängningar, skador etc. så finns även Markus Karlsson att tillgå på vänstersidan.

Självklart kan allt bli bättre, men överlag så tycker jag att grunduppställningen ser skaplig ut. Hur vida försvaret kommer att klara sig från pressens gliringar och motståndarfansens pikar låter jag vara osagt, men om anfallarna och mittfältarna jobbar som de skall så bör de klara sig ganska bra.


Andén, Nisse
Utlånad till Värtans IK

Bergtoft, Stefan
Är egentligen ingen back, men har fungerat som nödlösning till höger vid behov.

Dorsin, Michael
Nedflyttad från mittfältet mot sin vilja, men börjar trivas i sin nya roll. Pålitlig vänsterback med fina stora utvecklingsmöjligheter.

Eriksson-Ohlsson, Patrik
Slitstark mittback som alltid ger sitt yttersta. Något långsam.

Henriksson, Rickard
Lovande P18-landslagman som fortfarande väntar på sitt genombrott. Har haft svårt att ta det sista klivet över tröskeln, men kommer att få spela en hel del i årets allsvenska.

Karlsson, Markus
Är troligtvis tänkt som anfallare i år, men kommer även att få spela vänsterback vid behov. Slitstark lagspelare som betyder mycket för laget.

Rasck, Niklas
Rutinerad spelare som inte lyckades 1999. Stundtals osynlig på sin kant, men detta beror oftast på att det mesta som sker på hans kant görs extremt enkelt.

Samuelsson, Magnus
Efter två tunga säsonger i Djurgården uppges han åter vara på gång. Även om så är fallet så kan han räkna med att få sitta på bänken så länge PEO är i speldugligt skick. Brukar även vikariera som högerback.



Thomas Alexanderson2001-04-04 09:05:00

Fler artiklar om Djurgården