BoIS - Elfsborg 4-1

Jämrans Skåne...

Jag slutade köra taxi vid 4 på fredagsnatten och var väl hemma runt 4.30. Runt 9 på morgonen ringer telefonen och när frugan svarar väcker hon mig och säger att det är telefon. "Mmm... Jag är vaken...." eller nåt sånt säger jag varvid en pigg och glad Svempa säger att de är i Västra Jära nu och snart framme. Jaha, då är det bara att släpa sig upp ur sängen för en resa till sydliga breddgrader. Visst, det kanske känns onödigt att åka till Skåne eftersom vi ALLTID förlorar där nere, men idag vänder det! Ut i minibussen där stämningen redan är hög, men städad. Men redan då kunde man ju ana att det förmodligen skulle ändras under dagen...

När vi kom till Värnamo var det dags att inmundiga lite frukost och vi stannar på McDonalds. Det står ett par personer i den vänstra kön och de får sin mat och allt verkar bra, så vi ställer oss också där. Kön till höger var jättelång! När de framför oss fått sin mat står vi kvar (jag och Håkan) och väntar på att bli betjänade, men inget händer. När inget hänt på 6-7 minuter kan man inte annat göra än att fråga var tjejen tog vägen som hade kassan. "Nej, denna kassan är inte öppen." blir svaret från Värnamos begåvningsreserv som befolkar den andra kassan. "Du tror inte du kunde talat om för oss INNAN vi väntat här att kassan inte var öppen?" säger jag och får till svar en likgiltig axelryckning. Härmed slås det fast att McDonalds Värnamo kan dra åt helvete... Över till Burger King istället. Kom ihåg det, ALLTID MAX eller B.K. i Värnamo, ok?

Jaha, in i bussen och börja lassa in i kakhålet bara på väg mot.... Strömsnäsbruk??? Vad fan skulle vi göra DÄR? Jo, naturligtvis var det en F-10 match med Hjortsbergas tjejer i sina svarta och gula dräkter där de tokdominerade mot Alvesta GIF's dito. Alla lag i gult och svart förtjänar lite stöd emellanåt och vi enades om att deras högerytter borde värvas till ett framtida damlag i Elfsborgs regi. Tyvärr tyckte inte föräldrarna att det var lika kul som vi gjorde, så vi åkte efter en stund. Vi var ju tvungna att hinna ner till Älmhult för att hämta Jansson som åkte tåg från Lund. Ja, det var ju dags att åka vidare och Håkan styrde förtjänstfullt bilen mot Älmhult med Lasse 35, för dagen med rejäl tandvärk, som kartläsare. När vi hade ett par mil kvar till Älmhult såg vi en skylt där det stod "Auktion" och det lät ju som ett gjutet stopp på vägen. (Vid detta laget började även alkoholintaget göra sig märkande hos en del personer utan att de för den skull misskötte sig...). Ja, sagt och gjort, in på auktionen och applådera varenda sak som såldes. Den stackarn som höll i auktionen visste inte var han skulle fästa blicken, men det gjorde resten av folket som var där. Damen som köpte kaffeservicen i guldfärgat porslin fick en rejäl applåd av oss och tänkte att "Se, det var ett BRA köp!". Men vi hade ju inte tid att stanna alltför länge eftersom Martina (ja, det är ju Jansson vi snackar om då...) inte skulle bli lämnad ensam på perrongen.

Utanför stationen i Älmhult hade de en fontän med en "båge" mitt i och ifrån den bågen rann det vatten ungefär som Viktoriafallen om ni förstår vad jag menar. Det gjorde även Hagge och Svempa som efter ungefär 4 sekunders betänketid tog av sig allt och började bada där. Under tiden gick födelsedagsbarnet Brandt in och köpte negerbollar för 80 spänn som han bjöd alla i bussen på. Fråga inte varför, men det var uppskattat i alla fall!

När grabbarna torkat lite gick vi i samlad tropp ut på perrongen och körde vågen för tåget när Jansson kom. Han var nästan rörd över mottagandet som i mångt och mycket måste påminnt om 17-maj tåget i Oslo. Minus alla norrmän och norska flaggor. Kul var det i alla fall.

Jaha, in i bussen som från och med nu innehöll 10 personer. Helt plötsligt var vi tvungna att stå på lite eftersom vi började få ont om tid, av någon anledning... Resten av gulingarna var ju redan nere i Landskrona och vi var fortfarande mitt i mörkaste Småland! Så, genom det totalt sönderregnade Småland åkte vi med ett glatt humör lyssnandes på allt från "Onkel Kånkels underbara jul" till banjodueller. Och naturligtvis alla visdomsord från Persson som i vanlig ordning höll en låg profil.

För att korta ner en något lång historia kan det räcka med att konstatera att vi var i Landskrona klockan 15.30 och Hagge var tvungen att äta. Det fick bli Statoil och en korvajävel. Vi var framme vid arenan 15.50 och det räcker ju. Det verkar ju inte behövas längre tid än så i vilket fall för att komma in där... Det var ungefär lika långa köer runt IP som det är vid det lokala rekryteringskontoret för skogshuggare i Iran. Men det har väl sina rutiga och randiga antar jag. BoIS firar uppenbarligen 90-årsfest i dagarna och det är väl ganska klart att man lämpligast firar det genom att hålla sig hemma och fira i skön samvaro med den närmsta familjen!

Förlust 4-1 och jag nöjer mig med att konstatera följande: Att gå ut till bussen efter 2-0 var inget dumt drag. Fan vad kassa vi var idag. Bra drag i klacken dock!

Hemresan kom igång och det var en och annan bak som trycktes mot rutorna i bussen på väg ut ur Landskrona. Grabbarna ville köpa mer öl, men jag sa att jag VÄGRAR att stanna ens i närheten av Landskrona för att riskera att någon som bor i trakten skall kunna tjäna pengar på vår olycka. Så vi drog därifrån fortare än en avlöning.

Under resan hem förtjänar en del saker en del omnämnande.  Jansson (Martina) lyckades övertyga sin tjej om det nödvändiga för honom att åka med bussen till Borås och kunna dricka läsk och äta bullar med resten av kompisarna. Det är en bragd i sig. Vilken kvinna han har!

Han visade även stort civilkurage när vi stannade i Hyllinge för att köpa färdkost på ICA och på parkeringen skällde ut en gubbe som tänkte lämna sin kundvagn utan att ställa tillbaka den på rätt plats. Gubben nästan sprang iväg med vagnen till slut. Jag assisterade ensamma damer med deras påsar in i bilar (om inte bilarna stod för långt från entrén) och Hagge flirtade samtidigt som Persson "rögade".

När vi skulle lämna parkeringen kom en securitasvakt springande som ett lokomotiv och jag tänkte att "fan, är det någon dum jävel som har stulit något?" och stannade bussen. Alltså, om alla vakter varit sådana hade vi haft en bra värld. Det visade sig att Persson glömt sin basföda i en påse på parkeringen. Basföda? Ja, öl och chips! Persson flög ut ur bussen och kramade vakten tills han blev blå i ansiktet.

Här måste vi lägga till en sak känner jag. När ni läser detta kanske ni tror att vi är hemskt onyttiga och lever osunda liv. Men till vårt försvar skall sägas att vi får mycket frisk luft (Persson hängde ut genom rutan och vinkade till VARENDA bil under hela resan till Jönköping!) Hagge och Svempa badade och jag lyfte matkassar. Nog tusan är vi motions- och friluftsinriktade! Så är det med den saken. Att sedan hela bussen immade igen eftersom det pissregnade närmare Jönköping och Persson vart dyngsur eftersom han hängde ut genom rutan hela tiden är en annan sak...

Strax utanför Värnamo (detta satans Värnamo...) tog vi upp en liftare på motorvägen. Naturligtvis en 08, vem annars skulle knalla omkring på E4 och lifta? vi tvärnitade, frågade vart han skulle och vilket lag han höll på. Han kollade på bussen i 2 sekunder och svarade "Elfsborg, så klart!" varvid han fick plats i bagaget. Trevlig kille och vi hoppas han kom hem till Stockholm till slut!

Efter detta hände egentligen inte så mycket mer för egen del. Jag hoppade av och satte mig i taxin för att köra hela natten och resten åkte (så vitt jag vet) vidare mot Borås och jag antar att 08:an fick fortsätta lifta vidare samtidigt som killarna fortsatte festen. Jag hörde något om att de skulle uppvakta Perssons morsa i Ulricehamn på vägen hem, men jag vet inte om det blev så... Men kom de inte fram åker de väl likt "Flygande Holländare" runt på vägarna än idag, för evigt dömda till ett liv i minibuss...

Jonas Claesson2005-08-14 12:55:00

Fler artiklar om Elfsborg