Reseskildring från veckan i La Manga
När vi nu fått lite distans till äventyret i Spanien och premiären är nära vill vi återuppliva lite kära minnen...
En hel dags resande var på väg att ta slut. Vi stod i Cartagena, alldeles bredvid busstationen som vi nyss lämnat. Utmattade och utsvultna. Efter en lång stunds promenerande med tunga väskor hittade vi ett ställe att äta. Mätta och nöjda väntade vi nu på att bli upphämtade för att äntligen komma till hotellet. Vilken god natts sömn det blev!
På morgonen efter började verkligheten, en härlig sådan. Vi åkte ut till träningsanläggningen för att se Blåvitts första träning, det kunde börjat bättre. Träningen var framflyttad en och en halv timme och vi fick vackert vänta. Men har man tagit sig ända från kalla Sverige så har man inte så mycket emot lite väntan till. Just innan utsatt tid kom spelarna och ledarna till den underbara gräsmattan som bara väntade på att äntras. Träningen genomfördes och vi kunde glatt konstatera att det här minsann såg lovande ut inför första matchen mot Halmstad som skulle spelas dagen efter.
Precis lika spänd som man är inför en allsvensk match var man inför den här vill jag minnas. Men det kändes lite annorlunda. Vi var ensamma änglar på plats att bevittna årets första träningsmatch, det har vi aldrig varit innan. Redan innan minuten var gången hade Robert Andersson lyckats få oss på dåligt humör, 1-0 var en kalldusch.
Blåvitt lyckades inte alls hålla spelet uppe de första tjugo minuterna och passningsspelet var under all kritik. ”Ska det bli en sån här säsong tänkte man...”.
Våra änglar bättre sig dock snabbt och fick snart till en kvittering, som dessvärre skulle leda till ännu ett mål för de regerande svenska mästarna. Nu visade Blåvitt upp moral och lagkänsla, man lät inte huvudet få deppa ens en sekund. Mycket av det ska vi tacka vår lagkapten Magnus Erlingmark för, han gjorde en näst intill felfri match och hjälpte unge Mikael Antonsson in i matchen på ett föredömligt sätt.
Oavgjort och 2-2 med mersmak för Göteborg sammanfattade den första matchen, vi var nu helt övertygade om en minst lika bra insats mot norska Brann. Träningarna efter matchen mot Halmstad var till en början ganska lugna för att sedan stegra i intensitet. Redan dagen efter matchen mot HBK fick vi höra att många rutinerade spelare skulle vilas och att man skulle låta en hel drös talanger få visa upp sig. Helt rätt av Stefan Lundin, det hävdar jag fortfarande.
Dagarna nere i den spanska idyllen La Manga flög iväg. Det var minst sagt ett behagligt tempo man levde i och jag hade gärna stannat kvar en vecka till, det ska gudarna veta.
Vad som gjorde det så kul att se träning efter träning var att spelarna också verkade trivas där nere. Det var en rå men hjärtlig jargong mellan unga och gamla hela tiden.
Man lyckades dock alltid skilja mellan lek och allvar. När Lundin pratade och hade genomgång lyssnade alla, när man körde kvadraten som uppvärmning var man mer intresserade av att få klunsa sins emellan om vem som skulle få minuspoäng eller inte!
Just det här som jag beskrev att spelarnas inställning är den rätta är det som gjort störst intryck på mig. Alla och då menar jag alla har som mål vad det verkar att spela a-lagsfotboll, men förutsättningarna är olika. Den gemensamma målsättningen är att IFK Göteborg ska kämpa om guldet, låter sunt tycker jag. En detalj kan tyckas, som är viktigare än så, är att vi har rätt sorts spelare som avbytare. Vi behöver inte oroa oss för att ett gäng spelare mitt under säsongen kommer ställa till med scener då de går ut i media för att deklarera sitt missnöje. Våra ersättare är antingen unga och har förståelse eller så är de i rätt ålder för att egentligen spela men lojala nog att inte klaga. Som mitt första exempel nämner jag Rickard Claesson och hans hälsosamma målvaktssituation med Bengt Andersson. Bengt är på förhand given som förstamålvakt, något som Claesson visste om redan då han skrev på för Blåvitt. Han vet dock att om några år är Bengan för gammal och Claesson har då förhoppningsvis tillräckligt med rutin för att kunna ta över. En annan spelare som jag tänker på i dessa sammanhang är Sebastian Henriksson. Ständigt uträknad av alla i sin omgivning utom av sig själv och Stefan Lundin. Däremot om Sebastian skulle mista sin plats till Martin Eriksson som ligger närmast till hands har jag svårt att se Sebastian klaga över det till någon annan än sig själv. Med den här inställningen är jag säker på att vi kommer som spelarna själva säger, vara med och kämpa om guldet. Men det är en lång väg dit.
Redan i den andra matchen, den mot Brann fick vi oss en tankeställare. Det dröjde inte länge innan första målet var i Blåvitts bur och vi insåg våra begränsningar. Att det sedan inte är fullt så förskräckligt som man ju kan tro då man ser resultatet är en annan femma. Vad som var syftet med att låta så många unga få chansen samtidigt var ju att se hur de klarade steget från junior- till seniorfotboll. Ett stort steg när man är utan ett gäng rutinerade spelare. Det är först i dessa matcher vi inser hur viktiga spelare som Bengt Andersson, Mikael Nilsson, Magnus Erlingmark och Håkan Mild är. Vi klagar titt som tätt på att de tappat och bör bytas ut. Man tänker om efter en match som denna.
Jag tror personligen inte de unga spelarna tappat i jämförelse med i fjol då flera fick sina genombrott, tvärtom. Det har varit det att Lundin varit mer försiktig och systematisk i sitt sätt att låta dem komma in i tempot innan. När det var match så tätt inpå som det var i La Manga kunde han inte göra på samma sätt. Vissa rutinerade behövde vila helt enkelt.
Det är med stort intresse och med mycket spänning som jag tänker följa Blåvitt i år. Att få chansen att åka ner till La Manga gjorde en verkligen motiverad att vilja sätta sig in i laget på ett helt annat sätt. Nya vinklar upptäcktes och man såg laget på ett annat sätt efter att ha varit så nära dem i en hel vecka. Jag hoppas inte att min förmåga att vara kritisk mot dem är borta utan att jag fortfarande vill se dem utvecklas på det sättet jag nu vet är möjligt.
Artikeln har tidigare även publicerats i Supporterklubben Änglarnas medlemstidning Här Är Änglarna nummer 1/2001.
