Måndag morgon...
...och det är inte utan att man börja känna sig sliten av det hårda matchandet.
Så har jag precis läst den fjärde intervjun med Daniel Andersson där han pratar om trötta ben och söker problemet i den långa säsongen utan någon riktig uppbyggnadsperiod. Och jag förstår honom. Även som supporter börjar det bli tufft. Vintern ska vara den tid då vi samlar nya krafter, får upp suget igen, sparar ihop pengar till kommande bortaresor. Och framförallt viktigt för oss med familj - det är då vi bygger upp förtroendet hos hustrun och tålamodet hos barnen igen.
Men hummern hade knappt serverats på nyårskvällen förrän det var dags att flytta in i TV-soffan och jaga upp sig framför Eurosport. Vi som hookat upp för hårt på Internet-drogen, la dessutom åtskilliga fler timmar framför datorn. Till familjens och gästernas stora oförståelse. Själv spenderade jag en vecka på att försöka få en intervju med bildproducenten som så genialt klippte från en närbild på Carew till en apelsin - Sporthistoriens mest avancerande kommenterande klipp någonsin? Efter att ha pratat med Eurosport i Sverige, Eurosport i Frankrike och till sist med en viss mrs. Pinar i Ankara (över oldschool-raspig linje) slutade alla ledtrådar vid ett turkiskt produktionsbolags hemsida. Enbart på turkiska. Merhaba!
Sen drog Royal League igång och man förvandlades till rena Uri Gellern när man med ren viljekraft försökte tvinga den där förbannade mätaren på att gå åt andra hållet. Och direkt inpå det var det Allsvensk premiär. Utan att man fått vila ut ordentligt. Utan att man fått den så nödvändiga förtroendeuppbyggnadsperioden. Och det är nu man får betala. Lagom när CL-matcherna duggar tätt och varvas med tilltänkta skrattmatcher mot Elfsborg och Assyriska, då börjar tålamodet hos familjen att tryta. Och själv börjar man bli ofokuserad. När var nu nästa match? Mot vem? Varför då? Man känner sig sliten helt enkelt. Slö. Trött i rösten, inget tryck i handklappen.
När det så vankas bortamatch mot ÖIS så har jag inte en tanke på att lägga en hel dag på den. Jag som glatt bilat ensam upp och ned förr om åren, jag fastnar nu istället på verandan med en flaska rödtjut på bordet och ett par rejäla puckar oxfilé på grillen. Så visst förstår jag Daniel Andersson.
Hur löser vi det här problemet i framtiden då? Styrelsen bör nog inse att det ligger något i den gamla sanningen att ett bra lag har två man på varje plats. Då skulle man rent hypotetiskt kunna ha uppbyggnadsträning med en halvan av laget samtidigt som den andra spelade de inledande Royal League-matcherna. Därefter skiftar man så att samtliga är uppbyggda och i form lagom till den Allsvenska starten.
Nä, det kanske inte var en så lysande idé. Men så är jag som sagt lite sliten. Tung i tangenterna liksom.
- - - - -
Imorgon möter vi Thun. Spelar vi som vi gjorde sista 30 mot ÖIS, vinner vi. Förutsatt att vi inte inleder med att spela som vi gjorde de första 60.
- - - - -
Prahl på läktaren, helt utan anledning. Obegripligt. Han borde haft hur många anledningar som helst att skrika sig till en rättvis uppvisning.
- - - - -
Dixon till Malmö för 7-8 miljoner? För dyrt, rasar Borg. För sent, rasar jag.
- - - - -
Vi har fortfarande det bästa utgångsläget någon skulle kunna drömma om att ta oss till Champions League.
Hej därnere (i Schweiz) - Vi är Malmö FF!
