Sverige - Finland 0-1 - del 1
En snöplig förlust, och svenska landslaget mållöst igen. Men Sveriges fina första halvlek ger stort hopp för framtiden!
1 feb 2001, Tipshallen, Jönköping
0-1 38:e min, Timo Marjamaa
Uppställning:
Daniel Andersson, AIK
---
Martin Ulander, ÖIS
Thomas Magnusson, TFF
Olof Persson, MFF
Mathias Florén, IFK N
---
Petter Hansson, HBK
Kim Källström, BKH
---
Sharbel Touma, AIK
Kennedy Bakircioglu, Ham
Kristian Bergström, IFK N
---
Gustaf Andersson, IFK G
Byten:
46:e min: Persson -> Benjamin Kibebe, AIK
66:e min: Bergström -> Zlatan Ibrahimovic, MFF
78:e min: Touma -> Christian Hemberg, ÖIS
86:e min: Ulander -> Marcus Lindberg, Hel
Rapport:
Dags då för den andra inomhuslandskampen för det svenska "C-landslaget". Denna gång mot Finland, som ställde upp med vad vi väl kan kalla ett "B-landslag", jämförbart med det Sverige skickar till Thailand inom kort, bestående av de bästa spelarna från de nordiska ligorna. Med i Finland var bl a trelleborgsduon Tommi Grönlund och Mika Kottila. Sverige å sin sida hade ett helt annat lag än gårdagens, samtliga elva spelare var bytta.
Jämfört med matchen mot Färöarna var denna många klasser bättre. I alla fall i första halvlek, då Sverige långa stunder spelade riktigt, riktigt bra. Redan i matchens andra minut gjorde Kristian Bergström en bra framstöt från sin vänsterkant och spelade in till Gustaf Andersson, som stod i mycket bra läge i utkanten av straffområdet. Tyvärr fick han bollen lite fel och fick bara till ett löst skott, som dock beredde den finske målvakten vissa problem. Vidare i första halvlek, som Sverige ägde eftertryckligt, hade vi bl a en frispark i tolfte minuten från sisådär fem meter utanför straffområdet, som Bergström med sin vänsterfot smekte lågt strax utanför stolpen. Kim Källström knyckte i femtonde minuten bollen på mittplan, bröt snabbt fram ett antal meter och sköt ett hårt skott som den långt ut stående målvakten fick kämpa för att avvärja. Kennedy Bakircioglu slog i 18:e min från centralt mittfält en riktig smörpass snett fram åt höger till en framstormande Sharbel Touma, som nästan ren med målvakten valde att kortpassa inåt vänster (tror det var till Gustaf A.), som inte hann få kontroll på bollen innan han blev attackerad, och så rann den chansen ut i sanden. I 27:e min slog Kennedy en ny macka ut till en löpande Touma till höger. Den här gången sprang Sharbel längs kanten och slog ett långt inlägg, som möttes i bortre delen av straffområdet av Kim Källström, som tog ner och sköt ett hårt skott strax utanför. Det var ett mycket fint, blixtsnabbt anfall hela vägen från Kennedy fram till Källström, och det var värt ett bättre öde.
Minuten efter hade Finland en farlighet, då de kom fram på sin högerkant och slog ett bra inlägg in i ett virrigt straffområde. Med lite otur hade det mycket väl kunnat bli mål där, men istället lyckades di svenske rensa. I 31:a minuten fick så Sverige för en gångs skull ett kontringsläge, där Gustaf Andersson hade fritt fram mot målet ända från mittplan. Kennedy löpte med upp, men passningen från Gustaf kom tyvärr aningen för sent, och det fina läget rann ut i en offsideavblåsning. I 33:e gjorde Kristian Bergström en fin fint på mittplan, fick därigenom en ganska stor yta som han avancerade i, varpå han sköt ett riktigt bra skott som målvakten gjorde en kvalificerad räddning på. Gustaf Andersson var först på returen och viss kalabalik uppstod, men till slut kunde finnarna avvärja.
Finnarna, som stuckit emellan ibland men mest fått spela andrafiolen, vaskade med tio minuter kvar fram en chans där bollen efter hörna rann ut en bit utanför straffområdet. En finländare sköt ett hårt skott rakt in i det överbefolkade straffområdet. Jag tror det var Daniel Andersson som räddade, men bollen kan också ha tagit på någon annan, det var svårt att se. Farligt var det hur som helst! Men inte så farligt att det finska mål som föll strax därefter var det minsta rättvist. Det var på en hörna från vänster som Timo Marjamaa kunde nicka in 0-1. Lite billigt såg det ut, förmodligen en markeringsmiss. Men samtidigt var finnarna generellt lite större och starkare än det unga svenska laget, så det var kanske oundvikligt att de vann en och annan nickduell.
Men svenskarna lät sig inte nedslås (inte än i alla fall!) utan skapade redan minuten efter en ny farlighet, när Sharbel Touma skar in från höger, löpte nästan parallellt med straffområdesgränsen och sköt ett bra skott, som den duktige finske burväktaren snyggt räddade. Därefter var det dock slut på den blågula kanonaden, och halvlekens sista chans var finländsk. Genom ett mycket vackert, snabbt sicksackspel över mittfältet friställdes en finsk anfallare, vars skott från mycket nära håll Daniel Andersson avvärjde genom en riktigt fin paradräddning.
[forts. i del 2]
