2002 - Dubbelmästaråret III
En sammanfattning i flera delar av Djurgårdens säsong 2002.
fortsättning
UEFA-cupmatcen mellan FC Köpenhamn och Djurgården slutade 0-0. Ett resultat Djurgården skall vara mest nöjda med. Nästan 5000 DIF-supportrar följde matchen på Parken och stämningen var stundtals magnifik. Matchen hamnade lite i skymundan av alla svarta rubriker som fanns på löpsedlarna dagen efter. Den danska polisens märkliga agerande skapade en viss oreda bland supportrarna, men att klassa detta som kravaller kändes lite väl magstarkt.
Reservbetonat DIF bjöd på målfest
Sören och Zoran fick kasta om lite i lagets bakre regioner till matchen mot IFK Norrköping. Elias Storm fick göra allsvensk debut i mittförsvaret och den skadedrabbade Stefan Bergtoft fick vikariera på högerbacken. Båda två klarade av sin auppgifter med den äran, även om det syntes tydligt att matchtempo och flås saknades.
Matchen blev en märklig historia. Ett tidigt ledningsmål av Samuel Wowoah gjorde att Djurgården tidigt tog kommandot. En straffspark renderade dock i ett kvitteringsmål efter en halvtimmes spel. Det suckades på läktarna i nio minuter. Då gjorde Andreas Johansson 2-1. I den andra halvleken var det proppen ur som gällde. Sex mål ramlade in i nätmaskorna. Djurgården gjorde fyra och IFK Norrköping två.
Den inhoppande Kongolesen René Makondele fick göra allsvensk debut och firade detta genom att peta in 5-2. Målet debatterades flitigt på nätet efter matchen. Var det rätt av Makondele att peta till bollen när Stefan Bergtofts inlägg hade gått in ändå?
6 X Afonso och derbydramatik
Afonso Alves Martins Jr, Afonso Alves Martins Jr, Afonso Alves Martins Jr, Afonso Alves Martins Jr, Afonso Alves Martins Jr, Afonso Alves Martins Jr.
Sex gånger Afonso på två matcher. Som om det inte räckte med Alvaro Santos i Allsvenskan. Örgryte satte hur som helst stopp för Djurgårdens segertåg. Två gånger tändes i alla fall hoppet för de tillresta supportrarna. Dels vid Lolo Chankos ledningsmål i matchminut 37 och dels vid Kim Källströms kvittering till 2-2 i mitten av den andra halvleken. I övrigt så fanns det inte så mycket att glädja sig åt. Nämnde Afonso sprang som han ville runt Djurgårdens försvarare och gjorde på nytt tre mål.
Nu var det det match var och varannan dag för Djurgården. Returmötet mot FC Köpenhamn pressades in i det späckade spelschemat. Djurgården inledde svagt, men ett självmål i samband med en hörna gav laget ledningen. Johan Elmander nickade in 2-0 i halvlekens slutskede och Djurgården lade grunden till avancemang i UEFA-cupen. Lagen gjorde ett mål vardera i den andra halvleken och slutresultatet blev därmed 3-1 till Blåränderna.
Plumpen i protokollet efter Örgrytematchen glömdes snabbt. Redan i den kommande omgången kammade Djurgården hem en ny skön seger. Avstigningskandidaten Hammarby besegrades i en dramatisk drabbning. Det var inte bara inne på gräset som det var kamp. På Hammarbys läktare var det fullt tumult mellan publik och ordningsvakter. Den första halvleken var mållös. Strax efter paus lyckas dock Hammarby peta in ett ledningsmål. Annti Pohja hette målskytten. Samme Pohja några minuter senare på väg mot ett friläge. En uppmärksam tränare, Sören Åkeby, valde att lämna bänken för att vråla ett högt ”offside!” i linjedomarens öra. Linjedomaren vinkade. Det enda problemet var väl egentligen att Annti Pohja befann sig på egen planhalva när passningen slogs.
En kvart före slutet kvitterade Djurgården. Patrik Eriksson Ohlsson nickade bollen via en motståndare in i mål. Rättvist tyckte vi. Orättvis tyckte hammarbyarna. De ansåg sig ha blivit blåsta på två straffar. En i halvtid (mer om den strax) och en under matchen. I stället var det Djurgården som tilldömdes en straff. Max Von någonting fick Niclas Rascks chip på handen. En omdiskuterat domslut som var helt korrekt. Straff i matchminut 86. Mål av Kim Källström. Hammarby kan inte vinna. Djurgården kan ha flyt!
I halvtid förvirrade sig en ”supporter” in på planen. Han rusade mot målet framför den södra läktaren. Ledningsmålet var nära. I skottögonblicket stressades han av en ordningsvakt. Skottet blev misslyckat. I samma ögonblick fick ha ta emot en tuff, till och med ful tackling, inanför straffområdslinjen. Straffspark tyckte många, men domaren friade. Han uppmärksammade den solklara handsen på supportern.
Eftersnacket handlade dock inte så mycket om själva matchen. Inte heller stöket på läktaren fick något större spaltutrymme. I stället handlade det mesta om att Djurgården riskerade att bli av med tre poäng på grund av att domaren fått en ”rökbomb” kastad på sitt ben. Aftonbladet målade upp svarta rubriker om hemskheten som kunde kosta Djurgården guldet. Sorgligt nog så svalde de flesta tidningens artiklar, och väldigt få insåg att regeln som skulle kunna fälla Djurgården inte gick att använda i det specifika fallet. Än mer sorgligt var att det var supportrar till Malmö FF som tipsade Aftonbladets sportredaktion.
Upploppet..
..eller ”Det är nio poäng kvar att spela om”
Nu var det nio poäng kvar att spela om 2002, men djurgårdstränarna hymlade inte med att det var deras lag som skulle ta guld. En på papperet lätt bortamatch skulle föra Djurgården närmare guldet. Bottenlaget Kalmar FF stod näst på tur.
Matchen blev inte så lätt som många hade hoppats. Det märktes tydligt att legenden Stefan Rehn saknades på mittfältet. Ersättaren Bapupa hade ingen av sina bättre dagar på fotbollssplanen. Han var dock inte ensam och detta.
I den bitande kylan stretade Kalmar emot bra. Kim Källström sparkade dock med högerfoten in 1-0. Därefter var det slut på det roliga. Hemmalaget kämpade in i det sista för att få till en kvittering, men Andreas Isaksson gjorde en stormatch i målet.
Sagan om Rehn avslutas
Man skall inte ropa hej innan man passerat bron sägs det. Nu kändes det dock som att man kunde ropa guld innan serien var avslutad. Med bara två matcher kvar att spela var allt upplagt för Djurgården. Det var bara GIF Sundsvall och Elfsborg som skulle avverkas. Minnena från matchen hemma mot GIF Sundsvall 2001 kommer alltid att finnas kvar, och det var ganska logiskt att många oroligt sneglade tillbaka på den matchen inför detta möte. Det var då Stefan Rehn blev avvinkad för offside när han på övertid nickade in det som skulle blivit ett segermål om det hade godkänts. Det var då Djurgårdens guldchans blev avvinkad.
Innan, och för all del under, matchen hyllades Stefan Rehn. Vår superstar spelade nämligen sin sista hemmamatch iförd djurgårdströja. Djurgården sprang omgående på patrull. Motståndarna från Norrland spelade aggressivt och tätt. Det var jobbigt för Djurgården. Än jobbigar blev det när bortalaget tog ledningen. Den kokande arenan tystnade tvärt innan ett sorl av oro kunde höras. Skulle det gå åt skogen igen? Hoppet om att så inte skulle bli fallet tänden cirka fem minuter innan halvtid. En kaotiskt situation med mängder av flipperstudsar avlutades med att Johan Elmander kunde jobba in kvitteringen.
[fortsättning]
