IFK Malmö i närbild
Vi ger er en presentation av lördagens motståndare.
I Malmö finns två anrika klubbar. Men det är nästan bara Malmö FF som gäller i riksmedia, mycket tack vare föreningens stora framgångar under årens lopp. Filmer som Blådårar 1&2 visar på det genuina intresset runt MFF, men hur är det med lillebror i staden?
"Di Gule" bildades i april 1899 i en gymnastiksal i Malmö. Redan samma dag fick föreningen ett trettiotal medlemmar, flertalet av dem "mycket unga pågar". Medlemsavgiften fastställdes till 3 kronor per år för manliga medlemmar, var man kvinna behövde man dock endast punga ut med två riksdaler. I början valde man att satsa mest på friidrott, men under hösten 1903 var klubbens första fotbollslag redo att representera de gula färgerna. 1910 (som bekant är KFF:s födelseår) vann man sitt första DM, och 14 år senare - 1924 - deltog klubben i den första Allsvenska serien i fotboll.
Man blev dock inte långlivade i den högsta serien, utan fick nöja sig med att gästspela sporadiskt under kommande år. 1928 och 1952 testade man på nytt lyckan i AS, och 1980 samt 1983 kvalade man. 1987 omstrukturerades IFK Malmö i en fotbollsklubb och en handbollsklubb. Di Gule fyllde 100 år 1999, vilket renderade i jubileumsboken "Gula Tider".
Idag är IFK Malmö ett Superettanlag. Fjolårets säsong slutade med en 7:e plats, vilket är en förbättring mot debutåret i SE 2001 (11:e plats). Plusattribut föregående säsong var bredden i truppen och framförhållningen inom organisationen. Trots att man jobbar med knappa resurser var hela 14 spelare klara för årets säsong - redan i slutet av oktober! På det spelmässiga planet var försvarsspelet ett utropstecken, man släppte bara in 34 mål på 30 matcher, däremot verkade anfallet sträva efter att göra ett nollresultat på målskillnaden: 34 mål på 30 matcher där också.
På publiksidan ser det lite sämre ut. Trots att supporterklubben "Kanariefågeln" bildades så pass tidigt som 1975 kan man inte uppvisa något vidare publikstöd. De dryga 200 medlemmarna verkar inte få fart på IFK Malmö-publiken i stort, eftersom klubben endast kan ståta med 938 personer i publiksnitt för 2002. (Minskning med 206 personer jämfört med säsongen 2001). Den kanske mest kände IFK Malmö-supportern är ju annars Östen Warnerbring, artisten som författat ett par riktiga kampsånger till "Di Gules" ära, en av dem "Ja, de e IFK":
"...Det finns lag från Rio de Janeiro. Det finns lag som råkar vara blå
Men om Du nu ska vara riktigt ärlig så finns det bara IFK..."
Även om klubbens läktarsånger inte precis kan ta upp kampen med "You´ll Never Walk Alone" och andra mer erkända alster, lär "Di Gule" inte bli ofarliga i år.
På spelarsidan har man tappat ett par tongivande namn, mittfältet kan bli lidande, men som helhet är truppen relativt bred och borde kunna fungera konkurrenskraftigt även i SE 2003.
Ackrediteras: ifkmalmo.com
