Gästkrönika: Champions League för ett svenskt lag?
- Aldrig med nuvarande system, anser Johan Nilsson
I veckan (23/7).
Jag satte mig framför tvn fylld av förhoppning om att vi nu ska få ett svenskt lag i Champions League. Malmö har sedan i oktober vetat att denna dagen kan komma och har haft dom bästa ekonomiska förutsättningarna ett svenskt lag någonsin haft för att förbereda sig inför detta. Truppen har många starka namn, men dom flesta har sett sina bästa dagar, men ändå.
FC Thun, hur många av oss fotbollsnördar hade med handen på hjärtat hört talas om detta lag innan? Ett lag vars arena har 800 sittplatser(!) Det är nästan som Zinkensdamms IP. Och även om MFF inte gjorde någon speciellt bra match på hemmaplan så kändes det ändå som att man i grunden var bättre än Schweizarna. Men ack så fel jag hade.
Den svenska fegheten visade upp sitt fula ansikte igen. Inte en enda av MFF:s så kallade rutinerade spelare tog steget fram och visade att "Vi ska ta mig fan gå vidare och få spela mot Barca på Camp Nou, eller Chelsea på Stamford Bridge osv." Det enda man såg var felpassning på felpassning, misslyckade dribblingsförsök och ett försvar som stod mer stilla än SL's tunnelbanor.
I eftersnacket skyllde Elanga på medspelarna, Ralf Edström på spelprogrammet och Tom Prahl på skador. Men herregud! Malmö har som sagt vetat om att dom ska kvala till Champions League i 8-9 månader och väljer ändå att sälja Markus Rosenberg, satsa på dom tre mittbackarna man hade innan säsongen, varav en har varit extremt skadebenägen dom senaste tre åren och nu valt att lägga av helt. Niklas Skoog gick sönder tidigt och man valde ändå att ligga lågt.
Tillslut värvade man dock hem Anders Andersson (har han ännu slagit en passning i djupled rätt?) Jari Litmanen som verkligen sett sina bästa dagar, samt Jesper Bech en bänknötare från FC Köpenhamn. För att citera Eddie Murphy "Give me a motherfucking break".
Malmö har efter Zlatan pengarna och nu också Rosenberg pengarna ett sådant ekonomiskt övertag på dom andra svenska lagen att det är rent utsagt tjänstefel att värva såna dåliga spelare till klubben när man har en uttalad målsättning att ta sig in i Champions League. Det sägs nu att man vill värva Häckens Jimmy Dixon, säkert en bra värvning men borde inte han ha värvats redan i Maj-Juni?
Varför har man inte köpt in en anfallare värd namnet efter att Rosenberg stack till Holland? Kanske är man rädda för att spendera för mycket pengar, men man måste våga för att vinna.
Ralf Edström gnäller som vanligt på allt och alla och skickar nu en känga till Lagrell och kräver att spelprogrammet ändras. Kanske är en bra idé men det är inte därför svenska lag inte går vidare, Rosenborg spelar samma tid som svenska lag och kvalificerar sig ständigt till Champions League. Ukraina och Ryssland spelar också på "vår tid" och CSKA Moskva vann Uefa-cupen i våras.
I mina ögon är det största problemet att vi spelar på tok för lite matcher, hur ska man kunna locka en utländsk klasspelare till Allsvenskan med orden "ja vi spelar 26 matcher varje år istället för 38, men vi har en stenhård fysträning i fyra månader i den iskalla svenska vintern." Låter väl bara upphetsande för Håkan Mild. För det finns väl ingen fotbollsspelare i världen som hellre tränar än spelar match.
Anders Linderoth hävdar att det är för slitsamt för svenska spelare. Hur tror han då att någon av hans unga Hammarby- spelare ska orka bli proffs?
Frank Lampard och John Terry spelade runt 55 tävlingsmatcher förra året, jag såg aldrig dom tappa formen? Är det för slitsamt att spela 30 matcher för en allsvensk spelare trots att man fystränar hela vintern, ja då är det något allvarligt fel på fysträningen hos alla svenska elitlag.
Royal League är ett ekonomiskt och sportsligt bra steg på vägen mot att få svenska och andra skandinaviska lag att närma sig dom andra europeiska lagen, men där tycker Djurgården att det är en bra möjlighet att få bra träningsmatcher. Vad fan är det för inställning? Det räcker med att avancera till andra gruppspelet för att tjäna in en bra slant som du sen kan köpa en allsvensk toppspelare för.
Mina förslag på direkta åtgärder för att få svenska lag att hävda sig i Europa är:
– Utöka allsvenskan till 16-18 lag.
Man får fyra/åtta matcher till varje säsong, det är bara att börja en/två vecka/or tidigare och avsluta en vecka senare (med två omgångar första veckan) och det finns minst två-fyra lag i superettan som har råd att ta steget upp till allsvenskan.
– Våga göra någonting istället för att sitta med armarna i kors och hoppas på en turmatch för att gå vidare.
AIK och Helsingborg hade stora visioner, vi vet alla hur det slutade. Lagen kvalade visserligen in i tävlingen men sen rasade det ihop både ekonomiskt och sportsligt. Det är visserligen en svår balansgång att få det att gå ihop, men MFF hade pengarna och MFF hade tur i lottningen för att ta sig vidare, men valde att satsa på avdankade spelare och en bänknötare från danska ligan, då blir det inget Champions League.
Jag antar att mina funderingar och förslag inte kommer att bli verklighet, och det är inte säkert att det skulle bli någon skillnad. Men jag tror faktiskt att vi skulle kunna locka till oss fler bra utländska spelare och få slagkraftigare lag om vi spelade mer och tränade mindre.
Henrik Larsson sa en bra sak om Barcelonas försäsong "Vi tränar inte så extremt hårt så här innan säsongen, vi väljer att lägga all kraft under säsongen"
