"Det känns bara tomt"
Gästkrönikören Peter Jonsson levererar sina tankar efter uttåget ur UEFA-cupen.
Många var vi som satt och flinade och mådde äckligt bra när MFF missade sina miljoner mot Thun. Lika bra som jag mådde då lika dåligt mår jag nu. Djurgården vars målsättning är att varje år spela i de stora europa cuperna åkte på däng mot Cork, ett lag där hälften utav spelarna jobbar halvtid för att sedan gå och sparka boll. Vi skulle ju inte bara vinna, vi skulle köra över dem och avancera vidare.
Rasck som vi alla vet helst spelar till höger i försvaret får starta på mitten istället för t.ex. Kári? Jag har inte varit en av dem som rosat Kári under säsongen men är helt övertygad om att hans inställning och hårdhet i närkamperna hade gjort sig bättre i det lag som startade idag.
Vi var piskade att göra minst ett mål, ändå så byts en mittfältare in när Jones blir skadad och helt plötsligt spelar vi 4-4-2. Något som såvitt jag vet spelarna inte kan lika väl som det vanliga 4-3-3. Varför denna rädsla för att släppa en balja, vi måste ju likt förbannad hänga en framåt. Rehn sa i en intervju från Kaknäs "Nu är det bara 90 minuter full fart som gäller", varför vågar vi inte satsa med en mer anfallsinriktad elva?
Det finns absolut ingenting att skylla ifrån sig på, folk påstår att vi gjorde våran sämsta match på Råsunda i första mötet. Själv tycker jag att mönstret har sett likadant ut i stort sett hela säsongen förutom vissa stunder. Slött, fantasilöst, och utan inställning hos de flesta framför allt på mitten. Så fort inte Arneng har kunnat leverera sina bollar fritt har ingenting fungerat. Det kan ju inte vara så att vi ska förlita oss på en gubbe på mitten, det springer två gubbar till där, eller åtminstone ska det göra det. Visst, Daja har varit bra vissa stunder han har spelat där, men långt ifrån varje gång.
Hela våren/sommaren har det pratats om att vi saknar en naturlig tia som kan löpa och samtidigt leverera bollar. Vilakazi har det pratats om mest hela tiden, men BoBo och gänget måste ju ha varit medvetna om att Vilakazi affären kunde ha gått förlorad denna säsong. Nu har vi visserligen en provspelande dansk och ett anmält intresse för Holmén som Elfsborg redan sagt nej till. Men det kan väl inte vara så att vi först nu har börjat titta på alternativ för en tia om inte "Tso" skulle komma.
Det känns fruktansvärt olikt BoBo och möjligen har jag fel då de har överraskat förut, men så käns det inte nu. Samma sak när det gäller förlusten av Larsen men där kan jag ha lite förståelse för ingen visste ju hur pengakåt dansken skulle visa sig vara.
Trots detta har poängen snubblat in och vi leder allsvenskan, kan det måhända vara därför som problemet inte har tagits upp ordentligt och en "det ordnar sig ändå"-mentalitet smugit sig in i truppen såväl som staben?
För så har det ju varit, vi har inte spelat bländande fotboll men ändå har målen kommit, om inte från Larsen så har Jones varit framme och hängt en balja. Försvaret har sen Johannesson tog klivet ner varit klanderfritt i min mening, men det brister i kreativiteten och kvalitén framåt.
"Vi kan inte alltid ha en källström och Johansson i laget". Nej, det kan vi inte men eftersom att det bevisligen fungerade bättre då kanske vi inte ska uttala den målsättningen före säsongen som klubben nu gjort förrän vi har det igen.
Vi är Djurgården, vi måste vara självkritiska och kräva kvalité och ett spel som inte bara tar poäng i Europas 24:e(?) liga utan som även kan vara med och spela i de stora cuperna varje år som målsättningen är.
Jag tänker inte sitta och kräva avgångar, såga spelare och ledare som det gjordes i nöff nöffs forum. Däremot tänker jag kräva att alla i och omkring Djurgården tar och rannsakar sig själva så att vi nu i resten av säsongen kan gå med huvudet högt, vinna Allsvenskan och Svenska Cupen, för vi är ju Djurgården - lite finare, lite bättre.
Slutligen, "Det känns bara tomt" sa Johannesson efter matchen - vi vet precis hur du känner.