Inför Landskrona BoIS - Halmstads BK
Sundsvall, Gefle, Linfield. Hopp, förtvivlan, och hopp igen. Det är där vi befinner oss nu, och nu djävlar gäller det. Nu djävlar gäller det kontraktet.
Vi har sett målen från Belfast. Vi har sett Emil smeka in lädret från vänsterkanten, via Preko, till Gunnar som vräker sig fram och hänger första baljan. Vi har sett bollen studsa vår väg efter Tommys frispark utifrån. Vi har sett Prekos kompromisslöshet då han driver framåt, bryter in, och avslutar med en knallhård vristprojektil vid första stolpen. Och inte minst, vi har sett Dusans frispark. Detta sagolika mästerverk. Fotboll blir inte vackrare än så. Vi har sett det. Vi vet att det finns där, och vi vill se det igen. För nu, nu djävlar gäller det kontraktet!
På andra sidan står Landskrona BoIS. Något stukade efter torsk i det laddade derbyt mot ärkerivalen Helsingborg, men med vind i seglen efter viktiga segrar mot Djurgården, Assyriska och Elfsborg. HBK:s matcher mot Landskrona har på senare tid varit synnerligen trevliga tillställningar och ypperliga tillfällen för de blåsvarta att träna målgester. Virriga BoIS-försvar har bjudit på det mesta och man har närmast tyckt synd om dessa stackars satar med svartvita sympatier. Nu är situationen en annan, och vid måndagens batalj på IP bär Mats Jingblads killar favoritskapet.
BoIS har förstärkt
Efter att ha grävt djupt i spargrisen har ”Randigt” förstärkt truppen rejält inför hösten. Nygamle Håkan Söderstjerna, mr BoIS, är tillbaka där han hör hemma. Med sitt BoIS-hjärta och sin väldiga fighting spirit är Håkan en given favorit hos alla Landskrona-fans. En annan nygammal bekantskap är mittfältaren Valentino Lai, med ett förflutet i Malmö FF. Valentino gjorde debut i italienska Serie A redan som sextonåring, och spåddes en lysande framtid. Men utvecklingen avstannade och det är svårt att sia om hans nuvarande kapacitet. Dessutom är det oklart om han är spelklar mot HBK. MFF:s före detta bänknötare, den sympatiske norrlänningen Andreas Yngvesson, tillför harmoni i truppen. Frågan är dock hur mycket han tillför på banan. Rutin, riv och slit möjligen, men främst avslutningarna lämnar mycket övrigt att önska. Den löpstarke gurkskäraren Karl Corneliusson har också anslutit efter några anonyma år i Italien. Dansken Morten Avnskjold förstärker som defensiv innermittfältare, och har hittills gjort det med den äran. Och slutligen, det kanske mest intressanta tillskottet, en landslagsmeriterad Rwanda-striker med det osannolika namnet Bobo Bola. Tjugoårige Bola är fortfarande lite valpig, men med sin längd, huvudstyrka och relativa snabbhet kan han vara den target-typ som Landskrona behöver.
Efter lovande inhopp både mot Elfsborg och mot Helsingborg bör Bola nu ges chansen från start, och tar då Jörgen Petterssons plats bredvid Kevin Amuneke. Jörgen bör istället matchas som innermittfältare där han kan ge offensivt understöd åt toppduon. Med Jörgen bredvid Avnskjold centralt, flankerade av Söderstjerna till vänster och Yngvesson till höger, ställer Landskrona upp ett väldisponerat mittfält där Jörgen utgör nyckeln till framgång. Ja, "JP" betyder egentligen allt, och HBK måste gå tätt och hårt på honom.
Backlinjen så. Jingblad har märkligt nog en förkärlek för Gustaf Andersson, varför denne troligen även denna gång startar som mittback bredvid Johnny Lundberg. Pontus Segerström förpassas då återigen till en ytterbacksposition som han så uppenbart inte trivs i. Den andra ytterbackspositionen tas av Anders Friberg. I buren, som alltid, Jonas Sandqvist.
Emil tillbaka
I blåsvart är bäste HBK:aren hittills i år, Emil Jensen, äntligen tillbaka från skada. Emil Jensen. Denne fantastiske lirare som väl numera är en av de första spelare Janne Andersson tar ut. Vad är det egentligen som har hänt med grabben? Från att ha varit en bra back är han numera en lysande sådan, och dessutom med väldiga offensiva kvalitéer. Det är alltid lika underbart att se en egen produkt, en äkta HBK-hjälte, ta det där steget!
Troligen är också Eduardo Delani tillbaka från sin lätta skada. Efter sitt fina inhopp mot Sundsvall bör han inte vara alltför långt ifrån startelvan. Är det bara jag som blundar och ser hur Dzianis Sasjtjeka utmanar från kanten, piper förbi sin gubbe och skickar in ett perfekt avvägt inlägg till Delani som möter med pannan och dundrar in lädret i kassen? Ja, jag vill se mer av Delani och Dzianis nu. Å andra sidan är kanske Dzianis, med sin litenhet, inte den spelartyp man föredrar nu när de så kallade blåställen måste på.
Och var skall Emil spela? Normalt sett vänsterback, men efter den imponerande insatsen som vänstermittfältare mot Linfield är väl det också ett alternativ. Och hur tänker Janne angående Dusan? Centralt eller på kanten? Och var skall Preko spela? Skall han överhuvudtaget spela? Många frågetecken, och jag törs inte ens försöka ta ut en elva. Och egentligen skiter jag i vilket. Som saker ser ut nu skiter jag i det mesta utom resultatet. Nu finns inget annat än seger. Jag skiter i hur det ser ut och jag skiter i hur det går till. Hedersamma förluster har vi fått nog av. Små steg i rätt riktning håller inte längre. Det handlar om kontraktet. Om supporters, spelare och ledare inte har förstått det tidigare, så står det fullständigt klart nu. På måndag vill jag se elva bollklubbare springa tills de stupar. Varje boll, varje andraboll, varje tredje, femte och tjugonde boll bara skall vara blåsvart.
Den bollklubbare som inte visar aggressivitet, löpvilja och hjärta på måndag bör ställa sig själv en allvarlig fråga. Den gamle häcklöparen Sven Nylander hade en egenhet. Efter varje lopp spydde han av utmattning. Jag ser gärna elva HBK:are stå på rad och spy när de tar emot Kvastarnas jubel efter att än en gång ha sprungit sönder och kämpat ned Landskrona. Vi vet att det finns där, och vi vill se det igen. Nu djävlar gäller det kontraktet.
