Nu vänder MFF Danmark ryggen
Efter fem matcher på bortaplan mot starkt danskt motstånd bär det nu av till La Manga för MFF. På onsdagen blev det vinst mot Michael laudrups Brøndby med 1-0 och det innebär att MFF ännu inte förlorat.
Går man in och läser matchrapporter från MFF:s träningsmatcher mot Farum, OB, AB och Bröndby på de danska lagens hemsidor kan man läsa att hemmalagen i alla matcher varit totalt överlägsna och det bara varit tillfälligheter som gjort att det inte blivit danska segrar med fantastiskt många mål.
Jag vet inte om det säger mest om MFF:s spel eller om danskarnas självgodhet och brist på fotbollskunnande för faktum är att MFF inte förlorat någon av de här matcherna. I alla fyra matcher har MFF sprungit slut på danskarna och i slutet av matcherna tagit över och varit nära att avgöra. I går lyckades man tack vare en stenhård nick av den ovanligt fotbollskunniga dansken Jeppe Vestergaard se till att bärga segern.
MFF har spelat bra och Tom Prahl är nöjd. Man ser det på honom när han efter matchen står omringad av journalister och försöker hitta något laget inte gjort så bra som han hoppats. Det går inte så bra. Till slut drar han till med att djupledsspelet måste bli mycket bättre och att de ska träna på det i La Manga. Men annars myser han.
Prahl var med för drygt ett år sedan när ett Bröndby, inte alls lika ordinarie som det Laudrup ställde på banan igår, fullkomligt mosade ett MFF i spillror. Då var det klasskillnad. Nu var det jämnt.
Bröndby hade säkert en känsla av att de kontrollerade matchen med sitt eviga bolltrillande i sidled. Men MFF:s spelare sprang som vettvillingar och täckte av varenda liten offensiv yta Bröndby kunde spela bollen på. MFF styrde i viss mån var Bröndby skulle passa bollen.
Enda problemet kan varit att laget sjönk ner lite för djupt men å andra sidan är det kanske inte ett så stort problem när man har Niklas Skoog i laget, som kan hålla i bollen tills lagkamraterna kommit upp i banan.
I paus sade en trevlig dansk tidningsjournalist att Bröndby skulle avgöra matchen under de sista tio minuterna när MFF sprungit sig trötta. Men så blev det inte. MFF tog trots ett maratonlopp i benen över spelet och visade att Djurgårdens fysträning kanske inte är så i särklass bäst som viss svensk media lyckats inbilla sig. MFF-spelarna är starka och uthålliga.
Räknat till målchanser var det också jämnt. Det var i och för sig rätt lätträknat för båda försvaren var starka. I första halvlek räknade jag till fyra målchanser för Bröndby och tre för MFF.
I andra halvlek tog det 35 minuter innan inhoppande Mattias Asper fick röra bollen, Bröndbys spelövertag till trots. I ren frustration fick danskarna ta till distansskott från alldeles för långt håll och bollkallarna fick hämta läderkulor på järnvägen en bit bort från konstgräsplanen. MFF lyckades vända spelet snabbt och kom i kontringslägen som såg långt farligare ut än Bröndbys försök.
I mitten av andra halvlek började båda tränarna göra byten. I MFF kom Jeppe, Jon, Jussi, Erik in på planen. Redan i paus hade Yngvesson och Asper blivit inbytta.
Då visade det sig vilken stark trupp MFF har eftersom laget då kunde ta över. De danska inhopparna verkade inte hålla samma klass som MFF:s. I alla fall inte igår. Erik charmade de tillresta MFF-supportrarna med aviga finter och fina inlägg. Jussi såg mer stabil ut bredvid Maestro än vad han tidigare gjort bredvid Olof Persson. Jon gick i och tog för sig bättre än på länge, vann många nickdueller och spelade härligt destruktivt. Jeppe kämpade och slet på vänsterbacken och gjorde det helt okej, dessutom visade han sig vara ett farligt vapen på de fastas situationerna med sin längd.
Det fanns ingen spelare i startelvan som föll ur ramen. Matias Concha trivdes inte jättebra på yttermittfältet men kämpade på. Bakom honom spelade Jon-Inge Höiland för första gången i år från start och gjorde det bra. Han är placeringssäker och hans offensiva initiativ är riktigt bra. En dribblingsraid i slutet av matchen höll på att räcka ända fram till mål men resulterade "bara" i en frispark precis utanför straffområdet.
Majstorovic var bäste MFF:are. Han är fantastiskt bra när matchbilden blir som igår. Han är överallt!
Olof bredvid honom verkade trivas med att inte ha största ansvaret i bakclinjen och skötte sina uppdrag på ett oklanderligt vis.
Elanga hittade positionerna bättre än sensast mot AB. Han tampades mot Matias Jonson som inte kunde komma loss en enda gång.
På mittfältet var Mattisson och Olsson precis så starka som krävs i så här tuffa matcher. Olsson blir bättre och bättre för varje match, det ska bli så intressant att se var det slutar.
Betgströms vänsterfot fick inte så många tillfällen att visa sig igår men hans insats var ändå godkänd. Bergström och Elanga kompletterar varandra bra defensivt - och offensivt.
Skoog är Skoog. Grinig, bråkig, vresig, sur och alldeles underbar. Ett tag funderade Prahl på att byta ut honom eftersom han var för het på gröten men han lugnadxe sig - lite.
Rosenberg och Yngvesson fick var sin halvlek och ingen av dem stärkte eller försämrade sina chanser att ta platsen i anfallet bredvid Skoog när Allsvenskan börjar.
Baxter räddade sitt sedvanliga friläge. Annars njöt han säkert mest av Maestros återkomst.
Asper stod sin första halvlek med A-laget och fick knappt röra bollen. Men när han väl sattes på prov såg han säker ut.
Nu ska MFF åka till La Manga. Djupledsspel ska tränas. MFF ska bli ännu bättre. Bäva månde motståndarna.
