Mållöst på IP efter dramatisk match
Jag efterlyste aggressivitet, löpvilja och hjärta. Det fick jag. Bitarna faller så sakteliga på plats, men HBK ligger kvar på kvalplats efter en mållös drabbning på IP.
Anspänningen var enorm. Sorlet på sittplats under uppvärmningen andades nervositet och ångestblandad förväntan. Jag brukar kunna skratta gott åt Jörgen Pettersons osannolika frisyrer, men inte idag. Idag var det allvar, och snart var det dags.
Matchen kom mig sakta till mötes. Det var som om vi gick halva vägen var, och träffades med förtjusning och motvilja på samma gång. Oavsett var man hade sina sympatier så var förutsättningarna desamma. Matchen fick inte förloras. De flesta var nog inställda på samma sak. En tillknäppt historia med avvaktande spel där båda lagen i första hand säkrar hemåt. Föga hade vi lärt läxan. BoIS och HBK kan inte spela tillknäppt, och chanserna lät inte vänta på sig.
Redan i matchens första minut får HBK ett inkast på den offensiva tredjedelen. Andreas Johansson skickar med en nickskarv bollen vidare till Yaw Preko som lossar bössan, men skottet täcks ut till hörna. Efter hörnan hamnar bollen till slut hos Emil Jensen som drar till strax utifrån straffområdet, men bollen seglar iväg en bra bit över. Två avslut efter knappa två minuters spel!
Heta chanser
Halvleken fortsätter på samma sätt. Öppet, böljande. Båda lagens spel präglas av vad som skulle kunna kallas en förnuftig offensivlusta. Järnkaminernas ramsa, ”Full fart framåt – Håll tätt bakåt”, ger en passande beskrivning. Landskrona sätter in de flesta av sina framstötar på högerkanten där Kevin Amuneke tampas med Per ”Texas” Johansson. Kevin kommer runt ett par gånger, men inläggen har inte rätt adress. På det hela taget har BoIS ingen skärpa i de avgörande lägena. Sista passningen går fel. Löpningarna kommer i fel läge, och främst Bobo Bola går i HBK:s skickligt gillrade offside-fällor gång på gång.
Bollklubben ställer om snabbt. Ett hårt skott utifrån av Gunnar Heidar Thorvaldsson stöts ut till hörna av Jonas Sandqvist. En annan gång blockeras Gunnars skott av BoIS-ben i sista stund. Landskrona är på intet sätt ofarliga, och firma Bola/Amuneke fortsätter oroa, dock utan att riktigt komma loss. Det känns bara som en tidsfråga innan det blir mål åt något håll.
Men det blir inget mål innan halvtidsvilan. Detta trots Emils hyperfarliga chans i den sjuttonde minuten då han, efter fint förarbete av Gunnar på högerkanten, fläker sig vid bortre stolpen och stöter bollen mot mål. Sandqvist kommer slajdande och på något märkligt vis lyckas han få bollen rakt i famnen. Inte heller blir det mål efter en halvtimme då Gunnar snurrar vid straffområdeslinjen, petar in bollen till Preko som direktskarvar till en fristående Emil vars avslut rammar en utstormande Sandqvist rakt i bröstet.
Fortsatt händelserikt
Andra halvlek fortsätter på samma sätt som den första, och i den 49:e matchminuten kommer målet. IP exploderar i ett unisont glädjerus när inbytte Andreas Yngvesson förpassar trasan in i maskorna efter att Conny mirakulöst lyckats avstyra Amunekes rungande skott i förstaläget. Glädjevrålen fastnar dock i halsen hos Landskronaborna då målet underkänns på grund av offside. I anfallet efter hamnar Tommy Jönsson i ett drömläge, men tyngdpunkten ligger fel i skottögonblicket och bollen går högt över.
Det är högt tempo nu. Spelet böljar fram och tillbaka. Kamp. Hårda dueller. Glidtacklingar. Chanser åt båda håll. Detta kan inte sluta mållöst. Janne Andersson gör sitt första byte, Ante ut, Patrik Ingelsten in, och snart därefter sitt andra, Preko ut, Delani in. Det dröjer inte länge förrän Ingelsten hamnar i hetluften. Efter ett långt HBK-inkast som förlängs av Texas dyker Patrik upp vid bortre. Trots Patriks fina nickavslut mot vänster kryss lyckas Sandqvist skickligt freda sin kasse.
Dramatik in i det sista
Bollklubbens mittlås har varit lysande matchen igenom, men vid ett par tillfällen rinner BoIS kvicka anfallare igenom. Med en kvart kvar når en hög chipp in bakom HBK:s försvarslinje och Yngvessons direktavslut går bara decimetern över Connys överliggare. Nu bara måste det bli mål åt något håll snart. Nervositeten på läktarplats visste inga gränser vid det här laget. Vid full tid står sig det fullkomligt osannolika resultatet fortfarande, men på övertid fortsätter lagen att skapa rykande heta målchanser. Landskronas är den hetaste. Plötsligt är Amuneke sopren med Conny och avslutar bra, men Conny läser skottet och gör därmed sin för dagen andra fantomräddning. Minuten senare är det Gunnars tur, men skottet blockeras i sista stund.
Till slut ljöd visslan, och det kändes som en lättnad. Efter den utdragna maximala anspänningen sjönk jag nu ihop som en degklump där jag satt och tackade högre makter för den intakta nollan bakåt. Ja, det kändes så. Sammantaget skapade HBK förvisso någon mer riktig farlighet än Landskrona, men känslan som plågade en sista kvarten var; bara vi inte förlorar. För guds skull, låt oss inte förlora. Det gjorde vi nu inte, och både Bollklubbare och BoIS-are kan nog enas om att det var ett rättvist resultat.
Varför lyckas HBK då inte vinna? Ja, den enkla förklaringen tycks vara att vi helt enkelt inte får någonting gratis i år. I lägen som skulle ha resulterat förra året är det nu något förbannat ben eller någon satans stolpe i vägen. Med sex matcher kvar tills vi gör bokslut 2005 så känns det naturligtvis allt annat än behagligt med en tolfteplats. Jag är fullständigt panikslagen. Massiv ångest. Gränslös oro. Samtidigt känns det som om segern måste komma snart. Och det gör den också om bara spelarna fortsätter visa samma aggressivitet, löpvilja och hjärta som idag. Om tretton dagar är det dags för nästa gastkramande måstematch. Då kommer segern. Det måste den göra.
