Blåvitt vände och vann derbyt
Det blev seger även i höstderbyt. Öis såg rött i första halvlek men lyckades trots det ta ledningen i inledningen av den andra halvleken. Blåvitt vände dock snabbt på matchen och kunde ta hem en välförtjänt seger.
Likt många andra blåvita kände jag mig farligt optimistisk inför kvällens match. På förhand tycktes det klart att vi borde vara minst ett snäpp bättre än våra rödblå konkurrenter och jag hade svårt att se hur de skulle kunna bestjäla oss på poäng särskilt som Ailton saknades på grund av avstängning. Matchen i Borås senast var kanske inte så värst skönspelad men det var en kämpaseger som var otroligt skön att skåda från bortaläktaren och nu var ju laget dessutom förstärkt med Selakovic från start (Marcus Berg fick kliva åt sidan).
Det blev också IFK som inledde matchen bäst och skapade ett antal halvchanser de första minuterna. Den första riktigt farliga chansen kom i den 7:e minuten då Wowoah klippte till direkt på volley efter det att en öisare i straffområde halvt misslyckats med sin nickrensning men Last kunde se bollen fara strax utanför sin vänstra stolpe. Ett par minuter senare var det Wernbloom som prövade skottlyckan efter att fått bollen vid ett inkast långt nere på offensiv planhalva, Pontus fick en härlig träff men skottet gick just utanför målramen.
ÖIS ställde upp enligt 4-3-3 och det gav Blåvitt en hel del fria ytor längs kanterna och i första halvlek hade Wowoah många offensiva framstötar men tyvärr var inte hans inlägg de bästa den här kvällen. Blåvitt hade också en tendens att dra på sig en hel del offsideavblåsningar, några var visserligen gränsfall men de flesta var helt klart onödiga. Man hade dock ett bra grepp om spelet inledningsvis och även om det inte blev så många avslut fanns det lägen för ett ledningsmål, den bästa chansen hade ”Sella” i den 21:a minuten när IFK hade ett inkast på vänsterkanten och bollen kastades in mot straffområdet där Stefan kom före sin back och fick ett skottläge, Last är dock väldigt bra på närskott och reflexräddningar och kunde avvärja denna gång.
Örgryte hade inte haft mycket i början av halvleken även om det inte var inte ofarligt när Anegrund kom högst på en hörna i den 13:e minuten, men han nickade över. Ett problem för de rödblå var att den centrale anfallaren Mwila fick dålig uppbackning av yttrarna vilket gjorde att försvarsarbetet blev rätt lätt för Blåvitt. I den 34:e minuten gjorde dock Yobe en lång offensiv räd på vänsterkanten med start från egen planhalva och vände inåt när han kom fram till IFK:s straffområde, han hade spelare med sig centralt men valde istället att gå på eget avslut och skottet gick tätt utanför Bengts vänstra stolpe. Blåvitt hade efter en stark inledning nu tappat det mesta av spelövertaget och matchen stod och vägde. Minuten efter Yobes läge höll "Ölme" på att ställa till det rejält när han tappade bollen på egen planhalva men då slarvade lyckligtvis Källander bort läget, men det började kännas lite mer oroligt.
Nu var det dock dags för Öis finske import att göra bort sig, Wernbloom hade bollen på mittplan när Uusimäki i ÖIS fick frispel och kom in stenhårt från sidan med dobbarna före satsandes på Pontus fotled. Den träffade han bra men eftersom domaren bara var någon meter därifrån blev det rött kort direkt i belöning. Obegripligt dumt att göra en sådan tackling när det är ett helt ofarligt läge nära mittcirkeln men bara att tacka och ta emot för IFK.
Slutet av halvleken blir mest en period för de båda lagen att anpassa sig till de nya förutsättningarna och skönspelet lyser med sin frånvaro. I halvlekens sista minuter skapar dock Blåvitt ett par farliga anfall och domare Johannesson väljer att blunda hårt när Wernbloom fälls i straffområdet av en Öis-back efter att ha blivit framspelad av ”Alex”. Halvleken slutar därmed mållös och trots att Blåvitt hade haft ett klart spelmässigt övertag kom man till alldeles för få farliga avslut.
Blåvitt inledde den andra halvleken likt man gjort den första, med ett bra tryck på ÖIS. I den 47:e minuten stressas Prytz långt nere på egen planhalva och han tappar bollen, den spelas sedan vidare till Selakovic som kan sätta vad alla tror är matchens första mål, men det är vinkat för offside. Blåvitt fortsätter att trycka på och både Mourad och Wernbloom har lägen innan Örgryte plötsligt kommer upp i ett snabbt anfall i den 50:e minuten. Bollen spelas upp mot Mwila som kan ta emot den och sedan vända bort ”Ölme” som gör en slät figur i den här situationen, Boyd spelar in bollen i straffområdet där två öisare löper in, Källander blir den förste att nå bollen och han har inga problem med att sätta dit 1-0 för hemmalaget.
Den välförtjänta kvitteringen kommer så snabbt att man knappt hinner börja deppa efter baklängesmålet, Blåvitt får en hörna i den 52:a minuten och den tas av Wendt, hörnan blir bra och går i en båge mot mål där Last har trasslat in sig bland sina egna försvare och han kan bara få upp en näve på bollen men inte styra den utanför det egna målet. Hörneffektiviteten var äntligen tillbaka och kvitteringen ett faktum. Lite märkligt med ännu en hörna som går direkt i mål detta år (”Alex” hade en mot BoIS också) men vem klagar?
Den snabba kvitteringen innebar att det fanns gott om tid för ett segermål också och man behövde inte vänta särskilt länge på det heller, i den 60:e minuten anföll IFK via ”Alex” på högerkanten, han spelade in bollen mot Mild centralt i banan. Håkan slog till med någon slags skottpassning som gick fram till Mourad som var helt ensam centralt i straffområdet och denna gång var det ingen offside eftersom backen på vänstersidan inte hade följt med resten av backlinjen upp i plan. George styrde bara Håkans skottpassning vidare och bollen gick mellan benen på Last och in i mål.
Sedan har IFK en bra period då man borde ha kunnat punktera matchen med ett tredje mål men så blir det inte trots att det skapas flera fina lägen. Slutskedet av matchen blir istället onödigt orolig för oss åskådare trots att Öis egentligen inte skapar något framåt. Blåvitts försvarsspel känns stundtals något övermodigt och det blir lite för komplicerat med för små marginaler i spelet för att det skall kännas helt tryggt. Öis är dock inte närmare en kvittering än ett par svaga frisparkar av Ganemyr och istället blir det något irriterat i slutminuterna och efter en ful tackling av Ganemyr drabbas den inbytte Jonathan Berg drabbas av en ledbandskada.
Till slut blåser domaren i sin pipa och tre poäng till är bärgade. Totalt sett var det en fullt rättvis seger som kunde ha varit något mål större. Detta trots att Blåvitt inte spelade någon större fotboll i den här matchen men man gör sitt jobb och även om Öis mål måste ha kommit som en chock samlar man sig snabbt och vänder matchen vilket bådar gott för fortsättningen.
Även om matchen givetvis förrycktes lite av utvisningen gick det ändå ungefär som man kunde förvänta sig på förhand, Blåvitt av i dag är ett mer stabilt lagbygge än Öis. Vårt försvarsarbete fungerar på det hela taget rätt bra och Öis anfallare lyckas trots sin kvickhet inte skapa mycket undantaget målet och Yobes skott i första halvlek. Istället ger de rödblås offensiva uppställning oss gott om ytor på kanterna och dessutom är det ju ingen större hemlighet att det ofta blir farligt på inlägg och hörnor mot Öis eftersom Last agerar väldigt passivt i luftrummet. Vårt centrala mittfält får också snabbt ett övertag i matchen som de aldrig släpper, en stor eloge här till Wernbloom som spelar som en riktig veteran trots att detta bara var hans tredje match från start.
