Gästkrönika, slutstriden!
Ännu en poäng för Gefle och vågar man redan nu hoppas på allsvenskt spel även nästa säsong för ”de himmelsblåa”?
Det ser onekligen mycket bra ut, både historiskt och – spelmässigt på bortaplan. På de 18 poäng Gefle, nu har kvar att spela om, ska fem pinnar räcka, i alla fall om man ser tillbaka på de fem senaste säsongerna i Allsvenskan.
En enda säsong i finrummet i Sveriges bästa serie kantad av ”heders-förluster” och med att inte ”göra en Enköping” i tanken. Det var så landets alla fotbollsexperter och i ärlighetens namn även de flesta inom den egna föreningen, resonerade inför fotbollssäsongen 2005. Ingen förväntade sig något av nykomlingen och att man i år skulle kunna ta skalper som IFK Göteborg, Hammarby och Halmstad – på bortaplan – var det knappast någon som kunde förutse. Inte ens allas våran Kostas, som för övrigt knappt har plats för fler band på armarna nu.
Gefle som inför årets serie ”vågade” satsa på laget från Superettan med några få smarta, billiga värvningar (kanske den bästa, Makondele är ju till och med bara på lån) visar att man lärt sig av andras misstag som varit i samma läge. Tack Enköping årgång 2003! För nu, om Gefle spelar i Superettan nästa år kommer troligen ändå ekonomin inte drabbas på något sätt, antagligen det omvända – tack vare de fina publiksiffrorna på Strömvallen. Spelar Norrlands stolthet i Allsvenskan även nästa säsong kan nog inte Per Olsson undvika att öppna plånboken och lägga ut en rekordsumma (för Gefle) på någon giftig anfallare. För visst behövs väl en målskytt? Förlåt Bernhard, men det är inte du som ska vinna den interna skytteligan, även om jag givetvis gläds var gång Sverige läser texter innehållandes ”Djur och maskinskötare nätade än en gång” i landets kvällstidningar.
En iakttagelse jag gjort på Strömvallen de senaste omgångarna är att med framgångarna har kraven tillkommit. Publiken kräver numera att Gefle spelar bra och lyckas, vilket oroar mig mycket inför de sista matcherna. Om vi antar att ”de himmelsblåa” inte tar en enda poäng på bortaplan mot Elfsborg, Helsingborg och Assyriska blir det problem. Gefle har inte vunnit hemma sedan den 29:onde maj mot Halmstad och anledningen i många av matcherna har varit rädsla. Rädsla för att förlora, rädsla för att mista alla våra medgångssupportar, men framförallt rädsla för att hamna i den negativa trend, nykomlingar ofta faller in i, i slutomgångarna. På hemmaplan är man tvungna att anfalla och inte spela på tålamod, inte ligga på kontringar i en hel match så som man vunnit sina bortamatcher. Att då, även kraven från publiken läggs som ett tungt ok på alltför oerfarna axlar från fansens sida lär inte främja underhållande ”brassefotboll” på Strömvallen. Varje poäng måste fortfarande ses som en vinst i Gefles fall, detta får man inte förglömma.
Som jag var inne på tidigare har inget av lagen i Allsvenskan – de fem senaste åren – slutat på kvalplats om 30 poängströskeln klivits över. 2001 lyckades Norrköping skrapa ihop 29 poäng och ändå sluta på en kvalplats, vilket är tio poäng mer än Sundsvall hade när de fick kvala 2003. Men man ska ha i åtanke att det är inte vilka lag som helst som parkerar bakom Gefle i tabellen. Halmstad spelade så sent som ifjol in i sista omgången om guldet i Allsvenskan – om än, med en fantastisk Marcus Rosenberg i spetsen. Och Landskrona har en betydligt mer namnkunnig trupp med spelare som Jörgen Pettersson, Kevin Amuneke och det senaste förvärvet Karl Corneliusson. Vilken utomstående som helst skulle säga att de direkt skulle ta en plats i Gefles startelva. Mitt tips är att fem poäng inte räcker i denna oerhört jämna Allsvenska, sex lag inom en sju poängsradie tyder på kollektiv nagelbitning och knäskakning i Gävle ända in oktober. Bli inte förvånade om det avgörs så sent som i den sista omgången borta mot ett redan avhängt Assyriska den 23:e oktober. Även om moralen inte varit Södertäljelagets starka sida den här säsongen tror inte jag att man bara ställer ut skorna mot Gefle. Nykomlingar vill av tradition knäppa varandra på näsan.
Kan Gefle knipa sju poäng på de återstående sex matcherna lär Landskrona få det mycket svårt att avsluta serien ovanför kvalplatsen. Men av lagen som slåss för Allsvenskan nästa år har Häcken – med en poäng mer än Gefle – tuffast schema där man antingen möter topplag som Djurgården och Helsingborg, men också lag indragna i kvalplatsstriden som Halmstad och Landskrona. Gefle, med bland annat matcher mot Malmö, Helsingborg och Kalmar har även de mycket svårt motstånd vilket, för mig egentligen bara är positivt. Allting handlar om att slå i underläge med en klok defensiv och snabba kontringar. Det gjorde Trelleborg under 90-talet, IFK Göteborg ute i Europa i början av 90-talet och framförallt har det Svenska landslaget alltid spelat bäst i ”underdog-slagläge”.
Enkla landskamper mot blåbärsländer som Moldavien, Vitryssland och Lettland vållade stort problem för Sverige efter framgången i VM 94 – ända tills nu då, när trion ”super-swedes” genererar mål, men back to the point! Vinsten med ynka 1-0 mot Azerbadjan efter frisparksmål av Anders Svensson imponerade knappast, medan man i mötet mot England i EM-kvalet vann med 2-1 efter en kanonmatch. Traditionellt sett är vi svenskar bra mot bra motstånd och sämre mot sämre motstånd. Gefle har under den här säsongen visat upp just den mentaliteten, som Änglarna, Trelleborg och nämnda landslaget gjort tidigare. Man kan bli fruktansvärt ängsliga mot Landskrona på Strömvallen för ”oj, då nu måste vi anfalla själva för att vinna, tänk om vi förlorar” när man mot IFK Göteborg borta, vet exakt hur man ska ställa upp defensiven och kontra när tillfälle ges. För då ligger ju faktiskt det där tunga oket som jag tog upp tidigare på västergötarna och inte på Gefles axlar som i 0-0-matchen mot Landskrona i juni. Min förhoppning är därför att matcherna mot Malmö, Helsingborg och Kalmar ska passa Gefle som handsken då kraven från oss supportrar är minimala. FORZA GEFLE!
Positivt i Gefle:
* Hugos mycket fina form på senaste tiden.
* Vårat oerhört starka mittlås i Hedlund och Wikström.
* Att Makondele är tillbaka från avstängning i nästa match.
* Att Gefle fortsätter överraska på bortaplan.
* Många lag indragna i kampen om att undvika kvalplatsen.
Negativt i Gefle:
* De – under all kritik – värdelösa fasta situationerna.
* Den bristfälliga markeringen i eget straffområde på hörnor i matchen mot Häcken.
* Måltorkan för våra anfallare.
