ÅDVALL: Vi fick bevittna förvandlingen med nyskriven historia
Det krävdes tio raka segrar. Det krävdes 6–0 mot tabellfemman. Men – efter eftermiddagens helt överlägsna kross är det tydligt. Gefle IF är serieledare. Gefle IF är redo!
Ja. Jag vågar faktiskt skriva det nu.
102 sekunder var tiden som 962 åskådare fick vänta. Troligen hade alla inte ens hittat sin plats när Antonio Yakoub för tredje raka matchen fixade ett målfirande.
En kvart senare hade Sebastian Friman, som vikarierade för Axel Cooper som satt avstängd, tryckt in 2–0 och efter 24 minuter noterades Leo Englund för sitt fjortonde i år.
Gemensamt med alla målen?
Christoffer Aspgren, som spelade fram till allihop och stod för halvlekens och hela matchens klart starkaste insats.
Av den anledningen var 4–0-målet mer eller mindre lite unikt. Då var inte Aspgren, utan istället flera andra spelare involverade när Jesper Carström till sist kunde rulla bollen över mållinjen.
Gefle IF som firade 140 år inför 962 åskådare och flera inbjudna klubbikoner som bevittnade krossen från VIP-läktaren och mellan halvlekarna hyllades.
Födelsedagskalaset fick ytterligare två fina nätrassel. Men främst ett stort firande efter tionde raka segern. Dessutom med hela 6–0, vilket tvingade fram kontakt med en viss Jimmy Morén.
Han kunde visa följande...
...2000 var senast som Gefle vann med lika siffror. Boden var motståndet och Johan Berg, Mikael Åskoogh, Daniel Ytterbom, Fredrik Sundqvist och Mathias Woxlin var målskyttarna.
...Dagens tio raka segrar är ett slags rekord. Tillsammans med 1961 är det klubbens allra längsta segersvit om man räknar seriematcher som spelats ett och samma år.
...Christoffer Aspgrens fyra assist är nytt klubbrekord. Aldrig tidigare har någon gjort över tre framspelningar, enligt 4-4-2-bloggen som innehåller massvis med GIF-fakta.
Nog finns det skäl att skriva att Gefle IF firade sin 140-åriga historia, med nyskriven sådan.
Födelsedagspresenten med starkast intryck och som sitter kvar även timmarna efter matchen är dock varken storsegern eller segersviten.
Min starkaste iakttagelse är den förvandling som skedde. Inför matchen ledde man serien. Efter matchen är man serieledare. En stor skillnad som måste uppmärksammas.
Gefle har aldrig varit favorit att vinna serien, inte ens nära. Man inledde inte säsongen med bästa truppen. Man övertygade oftast inte, men vann matchen. Men efter sommaren har någonting hänt. Styrkan att vinna matcher trots att spelet inte sitter har konserverats. Förmågan att vända matcher har adderats. Sista tecknet har saknats. Men inte efter eftermiddagens lyckade kalas.
1–0, 2–0, 3–0 och 4–0 efter halva matchen. 5–0 och 6–0 efter alla 92 minuter. En total överkörning. Ett enormt styrkebesked. Signalen till Sandviken och Vasalund är tydlig.
För tillfället kan inget motstånd störa serieledarna. Jag inser det nu. Jag vågar faktiskt skriva det nu. Nio finaler är kvar att spela, ingenting är klart. Men allt som inte var möjligt inför säsongen är fullt möjligt. Gefle har, efter sommarens fina transferfönster, en trupp som verkligen kan vinna Ettan – ingen tvekan om den saken. Dagens startelva är klass, men också ett starkt kollektiv.
Självförtroendet som laget fått efter höstens succéinledning har inte gjort negativt. Självklarheten man visade upp första halvlek var bara imponerande. Försiktighet existerade inte ens.
Pressen, försvarsspelet, farten, kombinationerna, skotten. Ja, allt funkade. Ändå var inte Martin Rauschenberg helt belåten efteråt. Laget var lite för slappt kort efter halvtidsvilan. Tydligare kan inte kraven bli. Viktigare kan inte kraven bli. Det kommer vara nyckeln inför säsongsavslutningen. Tuffa matcher väntar nämligen. Jag vågar dock skriva att serieledaren är redo. GIF is the way!
Leo Englund och Sebastian Friman fick näta vid 6–0-krossen mot Sylvia. FOTO: Jens Carlsson
