AFC Eskilstuna - Örebro
0 - 1

AFC Eskilstuna - Örebro SK 0-1: Fina men ack så fula tre poäng

I det sjätte slaget om gnällbältet gick Örebro vinnande ur kampen men det var på inga sätt snyggt men vad gör det när det enda som räknas i slutändan är tre poäng?

Kan ni tänka er att detta är första gången vi besegrar AFC på Tunavallen?
Det är sant!
Båda gångerna vi spelat på Tunavallen har det slutat kryss.
2017, i bortapremiären, slutade det 2-2 efter att Mohamed Buya Turay gjort AFCs mål och Filip Rogic samt Kennedy Igboananike gjorde våra mål.
2019, återigen en bortapremiär, slutade det 1-1 efter att Carlos Strandberg (vi saknar dig) gjorde mål.

Därför var på det tiden att vi tog en seger på Tunavallen.
Men inte fan var det särskilt snyggt.

Mål som mål
Det var relativt fröjdig fotboll som spelades i början av matchen och ÖSK hade ett skott på mål inom de första trettio sekunderna, efter att Jake fått bollen till skänks av York Rafael.
Rakt på målvakten gick avslutet men ändå, ett skott på mål direkt? Det har ju inte hänt sedan, ja, ni kanske kommer ihåg iallafall.
Även AFC hotade direkt därpå när ett tungt skott av Ashley Coffey, IFK Haninges föredetta målkung, sköt tätt utanför mot bortastå där jag, min bror och några hundra örebroare stod.

Bra tryck var det på bortasektionen matchen igenom och det var nog rekord i budisar som slogs denna match med minst fem(?) olika budisar som hade stöttande ord för Broberg och diverse smädelser mot AFC, båda lika välförtjänta.
Även om planen blivit lite saboterad av de som sköter om den innan matchen, enligt AFC-lägret iallafall, så märktes det inte så mycket på hemmalaget som hade stor kontroll över matchen i perioder.
ÖSK å sin sida hade också svårt att få tag i AFC och där måste vårt mittfält som enhet ha lite kritik, på mer främmande underlag (naturgräs) kan denna oförmåga straffa sig mycket mer.

AFC hade det mesta och bästa av bollen men ÖSK fick sedan det stora läget och till skillnad från tidigare när det bara fanns en spelare att sikta på i boxen så fanns det nu faktiskt två!
Det hela började med att Custovic hittade fram med bollen till Ola-Tommy (smeknamn på Alfred Olatomi Olaniyan) som fann Hamad som skickade bollen till Jake som avancerade inåt, släppte bollen till en överlappande Dahl som skickade in bollen mot mål.
AFCs holländske målvakt parerade inspelet men blott till två spelare, Yasin och Dajje, som båda kunde slå in returen, kanske spelade de sten, sax och påse om vem som skulle göra målet och i detta fall gick den senare vinnande ur kampen.
1-0 till ÖSK i den 23e minuten efter att Dajje petat in returen i målet.

Höll den föredetta AFC-spelaren tillbaka i sitt målfirande?
Näääädu!

Förövrigt Björnquists första mål sedan 2018, när han chippade in en boll i mål borta mot Östersund, visserligen via Sotirios Papagiannopolous fot men det var hans mål!

AFC gick inte ned sig för det och istället för att ÖSK kunde fortsätta spela rakt och forsa framåt så var det AFC som återigen tog över.
York Rafael skickade iväg en slägga värdigt ett guld i finnkampen när han sköt ett tungt skott som seglade mot krysset men den var William Eskelinen på med spetsen på fingerspetsen och räddade.

Bättre än så blev det inte för AFC i första halvlek och ÖSK kunde hålla undan till 0-1.

Den långa väntan.
En förväntade sig lite taktiska justeringar från ÖSK inför andra för att ge oss ett bättre grepp om matchen men icke, AFC fortsatte dominera på det saboterade konstgräset.
Att ha större bollinnehav innebär dock inte att man har de bättre chanserna, ÖSK hade tidigt två lägen att utöka ledningen.
Först genom Jiloan Hamad som fick ett friläge men hans touch var, udda nog, lite för dålig och så nära intill målvakten kan väldigt få spelare chippa bollen i mål.
Det andra läget fick Ahmed Yasin några minuter senare när han och Hamad kombinerade sig fram i en kontring men hans avslut gick rakt på målvakten som parerade med fötterna.

ÖSK var rejält tillbakatryckta nästan hela halvleken efter dessa få chanser. Christan Moses och Valgeir Valgeirsson kom båda in men gjorde inget stort avtryck även om den förstnämnda verkligen försökte.
AFC vågade helt enkelt spela ett högt spel, vid den sällsynta kontringen där Yasin hade ett bra läge hade AFC åtta spelare i den offensiva tredjedelen, det var inte ens en fast situation, vilket säger något om vilket övertag de hade och hur oundvikligt tillbakatryckta ÖSK blev.

Detta övertag skulle resultera i ett, rättelse, tre stora lägen för AFC.
ÖSK tappade bollen dumt och Coffey kunde hitta till AFCs fixstjärna André Alsanati (snart i ett Sirius nära dig) som sköt ensam mot Eskelinen.
Det läget parerade Wille men han fick parera ett till skott från Alsanati och returen gick rakt ut till en till spelare som sköt en modigt blockerande Bergmark rakt i huvudet.
Bergmark och resten av ÖSK stod upp och AFC fick ett till läge tätt inpå målet men då var Eskelinen nere och räddade med fötterna.
Sedan blåstes spelet av, Bergmark kunde lägga sig och få behandling (en alvedon eller två för huvudvärken) för det skott han räddade med huvudet.

Det var en sån där kaotisk sekvens ingen tycker om.
Hemmalaget som på något sätt inte gjorde mål och bortalaget som bara kan se på med hjärtat i halsgropen hur chans på chans på ett mirakulöst sätt inte går in.

Fler chanser än så fick inte AFC, eller ÖSK för den delen, vilket gjorde att matchen slutade 0-1 och Daniel Björnquist, av alla människor, fick bli matchhjälte.
Fan vad fint.

Matchens tre bästa spelare:
1. William Eskelinen
Stod för många viktiga räddningar och återigen en hållen nolla!

2. Jiloan Hamad
Han och Yasin har växlat upp på sistone och tar stort ansvar i offensiven, gott så!

3. Daniel Björnquist
Är man matchvinnare ska man såklart nämnas som bland de bästa spelarna.

Bäst i AFC: André Alsanati
Kommer oundvikligen spela i allsvenskan nästa år, osar Sirius om denna spelare.

Matchfakta
AFC Eskilstuna - Örebro SK 0-1 (0-1)
0-1 Daniel Björnquist (ass. Samuel Dahl)
Varningar AFC: Victor Fors, York Rafael, Felix Michel, Abdul Halik Hudu
Varningar ÖSK: Ahmed Yasin
Publiksiffra: Inte hög men 70% var Örebroare
Skott på mål: Finns inte att hitta, pinsamt!

Två raka segrar, det händer inte ofta men nu har det hänt igen!
Och mot motstånd som är rätt jämna med oss och som vi har någon sorts rivalitet med, framförallt Västerås, vilket gör att det är värt lite mer.
Tittar vi på tabellen så ser vi att det bara är...
Nej! Vi får inte drömma bort oss på det där sättet, det har lett till för mycket smärta i år.
Det är lika bra att vi lever i nuet och njuter av att vi faktiskt vinner matcher igen.

En kan nu se vad Järdler har gjort med laget, det är rakare i spelet och vi passar cirka 80% mindre mellan mittbackarna nu, vilket är bra.
Vi kan dock bättre, vi borde få den siffran till 90% tycker jag.
Utöver det behöver vi bli bättre på att ge varandra understöd på planen, det kändes ofta som att det fanns en lucka där en spelare borde vara vilket hade möjliggjort bättre kombinationsspel.
Exempel, Dajje får bollen i djupled av en spelare men hade sällan någon att kombinera med bakom sig vilket gjorde honom tvungen att slå in bollen på chans.
Visst, det är ett läge som kan leda till mål men bättre lägen kan skapas om han har understöd.
Ett prima exempel är målet som gjordes där flera spelare var involverade vilket gav Dahl ett riktigt bra inläggsläge som resultade i 1-0.

Nåväl, det är en liten detalj som jag bara stör mig väldigt mycket på men med tanke på hur spelet har sett ut mestadels detta år så är det en petitess i jämförelse.
Järdler har fortfarande saker att jobba med i slutakten av denna säsong men jag ser mycket som är lovande i spelet och hos vissa spelare.

Jag nämnde att Jiloan Hamad och Ahmed Yasin har tagit kommandot över anfallet och det gillar jag verkligen.
Det är ju exakt det vi förväntade oss av dem inför säsongen!
Att våra mest erfarna spelare ska säga "nej, så här ska det inte se ut när vi spelar, vi kan bättre!" och att dem gör det också.
Kanske har de inte släppt drömmen om att gå upp till...
Nej! Tänk inte såna tankar!

Jake Larsson ser också bättre och bättre ut, snart kommer en islossning för honom, jag har det på känn!
Elias Barsoums inhopp igår var riktigt fint trots att det var så kort och han har stor potential men det finns problem som hämmar honom.
Läser du detta, Elias så har jag bara ett ord till dig.
Fokus!

Dahl fortsätter se bra ut och kommer nog få mitt pris som årets spelare när säsongen är slut, vilken värvning!
Även Axel Andrésson ska ha beröm tycker jag, han har pondus i den där backlinjen som är lätt att älska.

Andra spelare ger mig dock huvudvärk.
Det känns inte som att Kevin Custovic har hittat sin roll och Alfred må ha fått chansen att starta igår men var mycket blek.
Bergmark är en säkerhetsrisk med bollen i vissa stunder och det får inte mittbackar vara!

Dessutom finns det några andra saker utanför planen som ger oss huvudbry.
Att ÖSKs ekonomi är skräp kan väl alla räkna ut och alla tränare som fått kicken har nog ätit upp den peng vi tjänade på Taha Ali och Dennis Collander.
Så varför klagar folk på att ÖSK åker på sponsorresa till Italien? Nu om någonsin måste vi väl kyssa våra sponsorer där de vill kyssas? Vi behöver pengarna!
Annars blir det matcher mot Nora BK på Grönpepparparkens IP om några år efter att vi konkat...

Slutligen,
Vilka fina hyllningar till Martin Broberg, fem mazariner av fem möjliga och Dajjes tårar efter slutsignalen är något jag aldrig kommer glömma bort.

Han gör mål när han vill, han gör när han vill, Martin Broberg, gör mål när han vill!
Martin Broberg! Martin Broberg! Martin Broberg! Martin Broberg!