AFC Eskilstuna - Örgryte4 - 3
Efter AFC - ÖIS: Hjärtattack på Tunavallen
När jag nu har haft lite tid att smälta den där tillställningen är det nu dax att summera AFC's 4-3 vinst mot Örgryte IS.
Inför - Jag minns att jag var taggad inför matchen, och inte överdrivet nervös med tanke på vinst i premiären. Det hade varit okej att inte vinna. Ta en pinne och ha en trevlig helg. Men en vinst blev det, även om det var på håret. Det var inget vårväder vi hade fått av herren bland molnen, någon minusgrad och snö var förutsättningarna. Startelvan innehöll endast en ändring från matchen mot Jönköping. Wolters i kassen, en backlinje från vänster med Mammar, Ekeroth, Marques och Fors. En trea på mittfältet med Alsanati, York och Hudu som gick in i elvan istället för Williams. Längst fram var det som väntat Götesson, Mushin och Zekovic.
Matchen - Tillskillnad från premiären började den här matchen med action direkt. Det syntes redan i de första minuterna att det skulle bli en bra match med många mål och fin fotboll. Runt den 10 matchminuten fick Götesson en boll att jobba med i djupet. Han fick orimligt mycket yta att komma fram på. Tillslut kunde han enkelt servera Amar Mushin som kunde göra sitt första mål i Superettan. ÖIS-försvaret såg ut att vara kvar på bussen.
10 minuter senare skulle hemmalaget öka på ledningen, denna gången skulle Götesson få sätta dit den själv. Ett underbart inlägg med vänsterfoten från Alsanati hittade skallen på Götesson, som med bra häng kunde, omarkerat nicka in 2-0 till AFC. Ett mål med hög klass. I Discovery-sändningen hör man under reprisen: hemmapubliken ropa Götessons namn i eufori.
Innan paus skulle dock ÖIS hitta en livlina in i matchen igen. Sargon Abraham slog bollen fram till Zeljkovic som blev nedriven av Wolters, tydlig straff. På reprisen syns dock en annan tydlig sak - Zeljkovic är offside. Efter den domarmissen fick han själv läget att sätta dit bollen, vilket han också gjorde, mitt i mål medan Wolters gick åt sitt höger.
I paus stod det 2-1, vilket jag tror inget av lagen var nöjda med. AFC kunde ha haft 3-0 i ett skede i matchen, var det inte för en jätteräddning av bortalagets målvakt Mohlin på ett avslut från Alsanati. ÖIS var naturligtvis inte nöjda efter den från deras sida mycket svaga första halvleken.
I början av den andra skule man fortsätta ställa till det för sig, det var faktiskt rena dagisnivån i ÖIS-försvaret. Först Haglind-Sangré som spelade bollen rätt till Muhsin. Han stormar sedan mot mål men blir tacklad av Azulay. Vad han sedan gör är högst otroligt. När Mohlin är på väg ut för att ta bollen spelar Azulay den hem till målvakten som tar upp bollen med händerna, indirekt frispark AFC. Götesson snor då bollen ur famnen på Mohlin, spelar till Mushin som rullar in bollen till 3-1. Enligt regelboken tror jag faktiskt att detta mål bör blivit bortdömt av domaren, eftersom man enligt regelboken måste ha alla försvarande spelare på mållinjen eller 9,15 meter från bollen vid indirekt frispark. På reprisen syns också att bollen möjligtvis var lite i rullning vilket också inte är tillåtet. Domaren valde efter protester att godkänna målet.
Några minuter senare skulle det gå från ”bad to worse” för bortalaget. Alsanati avancerade längs sin kant och spelade in mot Zekovic. Istället petade Brorsson in bollen i egen kasse, och 4-1 var ett faktum. Jag tror dock att man senare har bedömt att bollen skulle ha gått hela vägen in från Alsanati, vilket innebär att han i efterhand fått målet som sitt.
Från den punkten såg det ut som att AFC skulle kamma hem en bekväm vinst. Med 10 minuter kvar gjorde bortalaget det spännande. Efter en halvdan resning från AFC kunde Kevin Ackermann halka in bollen till 4-2. Med 5 minuter och stopptid kvar skulle hemmapubliken alla få en hjärtattack. Frasen ”släkten är värst” visade sig igen när Alexander Ahl-Holmström återvände till Tunavallen och satte 4-3 efter en markeringsmiss. Tacka gudarna så kom aldrig 4-4, utan AFC vinner för andra matchen i rad, tar 6 poäng av 6 möjliga och gör 7 mål på 2 matcher. Man släpper även in 5, men det behöver vi inte nämna (hush hush).
Rättvist resultat - Jag tycker det var fullt rättvist även om det blev nervöst i slutet. Med lite stolpe in kunde AFC ha gjort 6-7 mål i matchen. ÖIS såg vilsna ut i stora delar och släppa alldeles för stora ytor bakåt för AFC.
Bästa spelarna i båda lagen -
AFC - Svårt faktiskt att bara välja en. Amar Muhsin gjorde 2 mål, trots 3 insläppta och en orsakad straff var Nick Wolters bra, men Viktor Götesson, två assister och ett mål, det blir han som får utmärkelsen. Utöver poängen är han så viktigt för AFC med sin arbetskapacitet, löpvilja och kämparanda. En riktig publikfavorit på Tunavallen.
ÖIS - I 80 minuter av matchen var bortalaget katastrofala, så det är svårt att välja en ”bra” spelare. Får väll ändå bli Zeljkovic som fixar och förvaltar straffen och såg ut som en av de få ÖIS-spelarna som ville vinna matchen.
Efter matchen hörde jag av mig till tvåmålskytten Amar Mushin som sa följande:
”En sjuk match egentligen där vi gör en otroligt fin första halvlek och maler ned ÖIS, vi gör exakt som vi har kommit överens om och sårar dem på kanterna. Prestationen överlag va väldigt bra där vi skapar många målchanser och har mycket boll som vi är trygga med! Å andra sidan de vi kan jobba med är att inte ge folk på läktaren en hjärtinfarkt haha, vi måste kunna stänga matchen på bättre sätt och ta kontroll. Allt sånt kommer såklart och vi kommer bara bli bättre, ödmjukheten kommer ta oss långt. Mycket skönt att kunna hjälpa laget med mål, men måste tacka Götesson för den smartness han visar, klass av honom! Det absolut viktigaste av allt är 3 pinnar och stort tack till er på läktaren, det betyder mycket för oss spelare. ”
Så startade AFC:
1. Wolters (målvakt)
3. Mammar (kapten)
10. Alsanati
15. Fors
16. Rafael
17. Ekeroth
19. Zekovic
21. Marques
24. Götesson
33. Mushin
43. Hudu
Avbytare:
4. Larsen (inbytt)
6. Williams
11. Yakubu (inbytt)
13. Michel (inbytt)
14. Berhane
20. Sabah (inbytt)
27. Sarr (målvakt)
