- -
ÄFF - HBK 0-2: Nollade i "sexpoängsmatchen"
Efter att ha fallit pladask i två raka matcher var det dags för ÄFF att återuppta hedern. Det gjorde de på sätt och vis - men det hjälpte föga eftersom Halmstads BK gjorde två mål. Vi gjorde noll. Vi tog noll poäng i "sexpoängsmatchen". Vi blev nollade, helt enkelt.
Efter två vansinnigt grymma förluster (1-4 mot Trelleborg och 0-4 mot Värnamo) kom ÄFF ut som ett nytt lag i början av matchen mot Halmstads BK. Första kvarten rullade man boll, bytte positioner, fixade hörnor och såg allmänt behärskade ut. Men i den 16:e minuten gjorde den dunderstarke Mikael Boman 0-1 efter sjabbel av Hampus Nilsson. Efter det förmådde ÄFF inte att komma igen. Man orkade inte - varken fysiskt eller psykiskt.
Startelvan som Joakim Persson och Magnus Arvidsson skulle ställa upp med var på förhand oviss. När startevlan offentliggjordes fanns Marcus Lindberg och Martin Andersen med från start i Superettan för första gången på mycket lång tid. Gabriel Ucar offrades, likt Omid Nazari som för övrigt åker på landslagsläger med Iran idag. Nazari kom inte ens in i matchen - ansåg Persson/Arvidsson att fokuseringen på ÄFF inte var hundraprocentig?
Enligt mig gjorde ÄFF ingen vidare första halvlek. Man såg stundtals krampaktiga ut samtidigt som Kristoffer Fagercrantz och Antonio Rojas gjorde det föredömligt på planens mest centrala delar. Men de som imponerade mest var trots allt forwardsuppsättningen med den i Superettan erfarne Mikael Boman tillsammans med sin isländska målspruta Gudjón Baldvinsson. Men det var inte Baldvinsson som gav ÄFF en mardrömsstart i andra halvlek. Nej, det var lånförvärvet från Kalmar FF, Fagercrantz. Där har Jens Gustafsson verkligen något kittlande att jobba med... Fagercrantz, Rojas, Thydell, Nyström med flera som innermittfältsalternativ. Det säger en del om HBK:s klass, eller hur?
I mina ögon bjöd denna match på ett underpresterande ÄFF och ett stabilt HBK. Det gjorde att det var klasskillnad - både individuellt och lagmässigt. I ÄFF var varken Simovic eller Augustsson alerta nog för tre poäng och när HBK hade killar som levererade var saken klar. ÄFF förmådde inte ens att forcera med endast desperationen kvar. Jag tror att det är det som saknas för tillfället: den totala desperationen. Hungern, viljan och attityden att överleva. Ibland räcker det längre än kvalité.
Allsvenskan? Tja, nu får vi tagga ner en aning. Som Robin Nilsson sade efter matchen: "Det enda som finns nu är att ta en match i taget". Det ligger nog något i den klyschan. För nu handlar det först och främst att återuppliva hedern, självförtroendet och feelingen i jakten på nya djärva mål. Härnäst väntar Torns IF i Svenska Cupen. En vinst där är ett måste - av väldigt många anledningar. Kanske får vi se lite ungdomlig entusiasm och desperat hunger då?
