Klart man blir orolig - men det finns hopp...
Johan Eiswohld är en av de spelare som kännetecknar ÄFF:s mentala styrka, enligt Eric Persson.

Klart man blir orolig - men det finns hopp...

1-4 mot bottenlaget från Trelleborg medför oroliga tankar. Å andra sidan: När TFF kommer igång håller de allsvensk klass och är ostoppbara för de flesta Superettangäng. Å tredje sidan: Vi fick flera bevis på att vi har mentalt starka spelare.

Det var en sådan där härlig söndagskväll på ett elljustäckande Ängelholms IP. Förutsättningarna för god underhållning var långtifrån lätträknade. Bara en sådan sak som att ÄFF inför matchen låg på kvalplats samtidigt som TFF låg på seriens fjortondeplats...wow!

Vi som har ÄFF-sympatier blev själaglada när Robin Simovic än en gång gjorde mål - dessutom efter ynka tre minuter. 

Zoran Jovanovic och Thiago Pinto Borges var de enda som inte håller erkänd allsvensk klass bland de elva män som TFF-tränaren Anders Grimberg ställde på benen. Men på Ängelholms IP visade de prov på något helt annat - och var tillsammans matchens bästa spelare. Jovanovic var med sin rörlighet, tekniska förmåga och skottvillighet ett ständigt orosmoment för ÄFF-försvararna och Thiago...ja, Thiago ska vi nästan inte prata om. Så bra var han. Absolut lysande helt enkelt, kanske ännu bättre. 

Det var självklart Zoran och Thiago som vände på steken. Jakob Augustsson hängde inte med den sistnämnde och orsakade en straff i den 10:e minuten. Ungefär en minut senare hade Zoran gett sitt lag ett drömläge i matchen via en stekhet (eller kylig?) straff. I den 14:e minuten nickade den erkänt starke Fredrik Jensen in 1-2 efter ett Asp-inlägg. Det hela föranleddes med att Zoran drog på ett avslut som sedan studsade ut på högerkanten. Och wips, 1-2!

Det skulle "wipsas" mer när Sierra Leoniern Ibrahim Koroma styrde in 1-3 efter ett Zoran-avslut i andravågsläge efter en hörna. Då stod klockan på 18 minuter. TFF hade vänt på steken inom loppet av en kvart. 

Bara en sådan sak att Fredrik Jensen är på en elitfotbollsplan är en saga. Att hålla upp med organiserad fotboll i fyra viktiga tonårsår, spela i Division 6 som 20-åring och sedan vara en av Superettans mest kvalitativa forwards som 27-åring är sanslöst häftigt. Då har jag inte ens nämnt alla hans knäskador och hans steg driekt från Division 4 till Allsvenskan. Jag ska kanske även hinna med att skriva att Jensen är en allsvensk forward i mina ögon. Snacka om Buster!

En 1-4-torsk kan väl omöjligt bjuda på några som helst glädjeämnen? Givetvis inte - om man enbart synar resultatet. Men mer prestations- och attitydsanpassat finns det en rad detaljer som gladde mig denna småkalla julikväll. Att Simovic gör sitt tionde mål för säsongen är fantastiskt och att han nu bara är två mål från Sebastian "Basse" Anderssons Superettan-facit i fjol spär bara på ryktena om intressenter från större klubbar. Att Albin Nilsson - efter 35 inledande minuter som var oerhört svala - spelar upp sig i sådan grad att han får beröm av motståndartränaren på presskonferensen efter matchen måste ses som ett styrkebesked. Denna 18-åring (fyller 19 den 11 augusti) har ett psyke av stål. Dessutom fick Dennis Melander erfara att han har fotbollskvalitéer av hög rang. Att Hampus Nilsson hastigt och lustigt bytts in i halvtid istället för den super(ettan)ordinarie Matthew Pyzdrowski är också coolt. På så sätt har vi nu fått ett bevis på att det lönar sig att ha en jämnbördig andremålvakt. Även om Hampus själv tyckte att han uppträdde lite ringrostigt. Samtidigt lider vi med "Matt" som fick sin tredje (!) hjärnskakning för året. 

Thiago Pinto Borges var verkligen magisk. Kanske är det läge att lägga det namnet på minnet? Han har ju trots allt spelat i "Jocke" Perssons gamla Esbjerg. 

Jonas Nilsson hade en enormt svår första halvlek. Det var till och med så illa att Marcus Lindberg var aktuell för ett inhopp. Men Jonas höjde sig i den andra och det ska han ha credd för. En annan som ska ha credd är Mikael Dahlgren. Den allsvenskt meriterade högerbacken hade en eländig och frustrerande vår, men har nu återfunnit glädjen. Mot TFF var han bäste ÄFF:are.

Johan Eiswohld. Killen bara växer, växer och växer... Efter flera års skadehelvete i HIF har han blivit den 90-minutersspelare som många förutspådde att han skulle bli. Tillsammans med Nilsson x3, Simovic och Dahlgren kännetecknar han den mentala styrka som finns i ÄFF-laget. Mot IFK Värnamo får de en ny chans att ta tre poäng. 

Eric Perssonpersson_elm@hotmail.com2012-07-30 15:00:00
Author

Fler artiklar om Ängelholm