Brevet från perrongen
Vi är dom små mot dom stora. Vi är dom fattiga mot dom rika. Portmonnän mot kapitalet. Som den grå betongen utifrån förortens utanförskap mot societeten. Åtvidabergs FF går sin egen väg. Heder, ära och klubbkänsla är en del av imagen. Åtvidabergs FF. Vår tids Ebba Grön.
Bär inombords på en skön känsla av den medvind som vaggande smeker sig kring ÅFF av idag.
Ljumma, ömma vindar som gungar in själ och hjärta i en behaglig rytm och balans. Friheten och det höga nöjet att känna den allsmäktiga stoltheten sväva omkring nånstans där ovanför och samtidigt bara hänga runt och småle är som ett suveränt, sprudlande rus.
Ännu kan jag sniffa på segerångorna från den där mäktiga måndagen i oktober där uppe i Sundsvall.
Då en vanlig enkel ordinär måndagskväll plötsligt förvandlade tillvaron fullständigt och skapade ett historiskt mirakel, som när den dagen kommer då det är dags att säga tack och farväl till livet som sprungit förbi, blivit till ett av min tids allra finaste minne.
Ett av oändligt många andra fina minnen.
Det var så det kändes den där kvällen då Åtvidabergs FF tog hela världen i sin famn och alla oss andra i limousin upp till himlen.
En repris på det osannolikt sköna som inträffade i oktober 2009. Ett mirakel som tog oss tillbaka till det allsmäktiga finrummet igen efter 27 år av väntan.
2011 års serieseger blev stygnen som sydde ihop de djupa såren efter den grymma sortin från allsvenskan 2010.
Nu har resan mot allsvenskan 2012 påbörjats. Firma Thomson/Egenell ska regissera utefter sitt självskrivna manus som bygger på en modell som ska passa ÅFF och förhoppningsvis också ska bjuda oss alla på en angenäm resa genom tid och rum och alla de attraktiva utmaningar som väntar under årets säsong.
Jag hyser stor respekt för Thomson och Egnell. Första året tillsammans blev en succé. Bara å bygga vidare efter samma modell och koncept.
Förspelet på Kopparvallens utmärkta konstgräs har alltså kommit igång, laget ska svetsas samman och formas ihop under en oändligt massa timmar framöver, allt medan en ny uppfräschad arena håller på att byggas upp.
Sportgruppen jobbar febrilt. Nya spelare jagas som ett måste för att främja konkurrensen och kvalitén på truppen som ska representera vårt stolta ÅFF i högsta serien igen.
Det raggas nya sponsorer som är på gång, allsvenskan glänser, tilltalar och lockar. Externa finansiärer finns och är villiga att träda in och hjälpa till att finansiera nya spelare villiga att lira i ÅFF.
Det rör på sig, det händer hela tiden saker, pusselbitar faller på plats.
Ingenting står still.
Knappt två veckor nu tills årets träningsmatcher drar igång. Årets första aptitretare blir ett möte emot förra årets stora charmlag i superettan, Värnamo, hemma på Kopparvallen. Veeckan efter väntar ett betydligt mindre charmigt lag, Mjällby AIF, också det hemma på Vallen.
ÅFF var ruskigt bra 2011. Med en del undantag förstås. Bortaspelet till exempel påminde ju inte alls med liret som lattjades hemma i Åtvid. För just på vår hemmaplan höll ÅFF nog allsvensk klass under många, många matcher. En ohämmad offensiv med snabba förflyttningar och ett högt bolltempo var ett ständigt återkommande signum.
Vackert, vägvinnande och poänggivande.
Fjolårets trupp är i det närmaste så gott som intakt. Med några få undantag. Hemvändaren Tomas Olsson valde att lägga skorna i garderoben, ångesten och saknaden efter det beslutet suddades ut först när beskedet kom att Tobias Nilsson skrivit på för oss. Den killen bär nog precis på den spelstil och karaktär som är guld värd på det centrala mittfältet.
Hypnotiserad och förblindad av feta cash och bonusar blev nog Haris Radetinac när han valde att byta klubbadress. Nåväl, hans val, hans liv. Räcker så.
Petrit Zhubis snabba, tekniska läggning hoppas jag blir en sensationell attraktion ute längs högerkanten.
Magnus Eriksson jagas. Inte ett dugg förvånande. Men ska 2012 bli ett spännande, roligt och framgångsrikt år för ÅFF i allsvenskan är det nog bäst att Magnus Eriksson lirar kvar hos oss. Stockholmskisen Manges första år i Åtvidabergs FF talar nog om varför jag tycker så.
Årets nyförvärv känns allihop grymt intressanta. Finns en känsla som minglar runt att dessa lirare kommer att passa in i den bild som ramar in Åtvidabergs FF. De har värvats för att öka bredden och spetsa kompetensen i årets lag och det ska bli oerhört spännande och intressant att följa deras utveckling framöver.
Liksom det ska bli att följa fjolårets mega hjältar i sin nya allsvenska kostym.
En försäsong ljuger aldrig. Det är bara det att det finns gott om tid att ändra eller rätta till saker och ting som gått snett. Thomson/Egnell har tid att laborera, prova, studera, kontrollera, improvisera, chansa, inventera, tänka om och finna nya vägar mot det koncept som ska bli vägvinnande för Åtvidabergs FF i allsvenskan 2012.
Säsongen står längs perrongen, snart är det dags att kliva på.
Första klass är väl det som gäller.....
Allas broder.
