ÅFF mot nya cupframgångar?
Onsdagen den 4:e maj kvitterade Östersunds FK till 2–2 i den 84:eminuten.
Onsdagen den 4:e maj kvitterade Östersunds FK till 2–2 i den 84:eminuten. ÅFF hade haft en till synes klar 2–0 ledning, men den var nu borta. Det var svinkallt och snö i luften. Att då tänka sig att man nästan ett halvår senare skulle stå på Råsunda och heja fram ÅFF i finalen mot Djurgården kunde man bara skratta åt. Imad Shhadeh tryckte dock in 3–2 i den 85:e minuten, ÖFK hade senare ett skott i stolpen men ÅFF kunde hålla ut och vinna. Detta skedde i den tredje omgången.
I den andra omgången, som ÅFF gick in i, var det också en tuff kamp. Först efter förlängning kunde Daniel Johansson avgöra till vår fördel mot Kinna IF. Sedan har det varit hårt i varenda kamp. I åttondelsfinalen mot Trelleborgs FF sköt Imad Shhadeh in matchens enda mål. I kvartsfinalen mot GAIS gick det hela till straffsparkar. Ola Svensson räddade en straff och Richard Ekunde slog in den avgörande till vår fördel, seger med 6–5. I semifinalen blev det också uddamålsseger när Yannick Bapupa sköt matchens enda mål mot IFK Norrköping, vilket förde oss till final och till UEFA-cupen!
Ja, platsen i Europa är klar redan innan finalen har spelats, bara detta är ju helt otroligt. Inför varje cupförlust brukar jag skriva ”Det blev inget europacupspel i år heller”. Det brukar mest vara på skoj, men denna gång är det inget skoj och jag behöver inte heller skriva det!
Men UEFA-cupspelet börjar först nästa sommar, nu är det cupfinalen som gäller. Visst, naturligtvis är svenska mästarna Djurgårdens IF favorit till att ta hem dubbeln, men ÅFF har stolta cuptraditioner att försvara och har naturligtvis chansen. Åtvid var faktiskt i cupfinal redan 1946. ÅFF spelade då i division II och det blev en för tuff uppgift mot Malmö FF på Råsunda. MFF vann med 3–0 inför 15 173 åskådare. När ÅFF åter var i final 1970 hade ÅFF tagit steget upp i allsvenskan, men motståndarna Sandvikens IF höll till i division II. Via 2–0 på Studenternas i Uppsala kunde första cuptiteln bärgas. 3 110 personer såg Roland Sandberg och Ove Eklund göra målen.
Året efter 1971 tog sig ÅFF till final igen och nu blev det revansch på Malmö FF, med 3–2 vann ÅFF på Malmö Stadion. Inför 7 544 åskådare gick ÅFF ifrån till 2–0 efter att Roland Sandberg gjort båda målen. Harry Jönsson kunde reducera till 1–2, men innan paus ökade Anders ”Puskas” Ljungberg på till 3–1 mot sitt gamla lag. Bo Larsson gjorde visserligen 2–3 i den andra halvleken, men närmare än så kom inte de svenska mästarna. Puskas är förövrigt den spelare som har vunnit flest cuptitlar i Sverige, 7 stycken (2 med ÅFF och 5 med MFF).
Finalsegern mot Malmö, kvalificerade ÅFF för Cupvinnarcupen. Åtvid hade spelat i Cupvinnarcupen efter första cuptiteln också, men då blev det stopp direkt mot albanska Partizani Tirana. Andra försöket gick bättre. ÅFF slog ut polska Zaglebie Sosnowiec i den första omgången och ställdes mot de regerande mästarna Chelsea i den andra omgången. Åtvid klarade 0–0 hemma inför 10 212 åskådare på Kopparvallen och genom 1–1 i London inför 28 071 personer på Stamford Bridge var ÅFF vidare på bortamål.
Detta fick ett stort eko, inte bara i Sverige, där ÅFF hade svarat för den hittills största framgången av alla svenska lag i de Europeiska cuperna. Den inhemska cupturneringen var nära att läggas ner, men i och med ÅFF:s framgång överlevde Svenska cupen!
I kvartsfinalen av Cupvinnarcupen fick sedan Åtvid ge sig mot östtyska Dynamo Berlin, men det skulle bli fler framgångar i Europa. I Sverige fortsatte också cupframgångarna ett tag till, om än i mindre omfattning.
I semifinalen av 1972/73 års turnering besegrades Djurgårdens IF på bortaplan med 3–0 inför endast 1 130 vittnen. I finalen på Stadsparksvallen inför 6 016 i Jönköping, blev det dock rejält med stryk. Malmö FF tog nämligen gruvlig revansch från året innan och vann med hela 7–0!
Trots den försmädliga cupförlusten lyckades ÅFF samma år pressa de västtyska storstjärnorna i Bayern München i Europacupen genom att nå straffsparksläggning. ÅFF hade övertaget men till sista kunde Franz Beckenbauer slå in den avgörande straffen och sedan vann västtyskarna hela turneringen. 1975 nådde ÅFF så långt som kvartsfinal i Europacupen, men Barcelona blev en för tuff uppgift. Detta är det senaste framträdande vårt ÅFF har gjort i Europa, men nästa år är det alltså dags igen.
Den senaste inhemska cupfinalen var ett tag sedan, nämligen 1979. IFK Göteborg – med bland andra Conny Carlsson, Glenn Strömberg, Torbjörn Nilsson, Glenn Hysén, Olle Nordin samt den före detta ÅFF-aren Ralf Edström – vann med hela 6–1 inför 9 457 personer på Råsunda.
Även om ÅFF på senare år varit långt ifrån stora cupframgångar har vårt lag ofta svarat för bra matcher i cupen mot lag från högre divisioner. Som division II-lag utgjorde ÅFF ett tufft motstånd mot de allsvenska lagen Örebro SK 1994 och Västra Frölunda IF 1995, de allsvenska lagen vann dock.
Inget svenskt lag har efter IFK Göteborgs framgångar i Europa kunnat leva upp till deras storhetstid, så därför svarade vårt Åtvidaberg för en stark prestation 1996, då ÅFF hade Göteborg i brygga. IFK hade tio man i startelvan som spelade eller hade spelat i svenska A-landslaget, men det hindrade inte de våra att ta ikapp ett 1–3-underläge till 3–3. I förlängningen blev det sedan för tufft och Stefan Pettersson kunde avgöra med ett golden goal.
Fyra år senare gjorde ÅFF en bra match och besegrade allsvenska Hammarby i åttondelsfinalen med 2–1 efter att Johan Richt avgjort, också med ett golden goal. I kvartsfinalen blev sedan Örgryte en för tuff uppgift på bortaplan.
Nu står vi alltså inför den sjätte finalen i vår stolta klubbs historia. Det är riktigt stort bara det, men att lägga ytterligare en cuptitel till de två är förstås ännu större!
Samtliga finaler
Finalen 1946
Råsunda den 25 augusti 1946
Malmö FF – Åtvidabergs FF
3–0 (2–0)
1–0 Egon Jönsson (26)
2–0 Börje Tapper (35)
3–0 Kjell Hjertsson (75)
Domare: Tore Sjöberg, Stockholm
Publik: 15 173
Malmö FF: Helge Bengtsson – Hans Malmström, Erik Nilsson – Kjell Rosén, Sture Mårtensson, Kjell Hjertsson – Egon Jönsson, Börje Tapper, Gustaf Nilsson, Walfrid Ek, Stellan Nilsson.
ÅFF: Stig Nilsson – Lennart Pettersson, Rune Blomqvist – Karl-Erik Härlin, Yngve Ericson, Nils Johansson – Eric Södergren, Einar Leoo, Östen Andersson, Arne Kjell, Eric Bergström.
Finalen 1969/70
Studenternas IP i Uppsala den 28 maj 1970
Åtvidabergs FF – Sandvikens IF
2–0 (0–0)
1–0 Roland Sandberg (53)
2–0 Ove Eklund (65)
Domare: Folke Johansson, Västerås
Publik: 3 110
ÅFF: Ulf Blomberg – Örjan Johansson, Kent Karlsson, Sten-Åke Andersson, Lage Gustavsson – Bo Augustsson, Lars-Göran Andersson – Anders Ljungberg, Veine Wallinder, Ove Eklund, Roland Sandberg – Jan Olsson, Leif Franzén.
Sandvikens IF: Rolf Windemo – Kjell Lindberg, Stig Sundell, Hans Garefeldt, Leif Jonsson – Rolf Zetterlund, Ove Lindholm (80) – Jörgen Jörgensen, Per-Olof Siesing, Börje Jäder, Håkan Kvist – Pauli Laine (80), Stig Parling.
Finalen 1970/71
Malmö Stadion den 30 juni 1971
Åtvidabergs FF – Malmö FF
3–2 (3–1)
1–0 Roland Sandberg (8)
2–0 Roland Sandberg (19)
2–1 Harry Jönsson (22)
3–1 Anders Ljungberg (40)
3–2 Bo Larsson (77)
Domare: Bertil Lööw, Jönköping
Publik: 7 544
ÅFF: Ulf Blomberg – Jan Olsson, Kent Karlsson, Sten-Åke Andersson, Conny Gustafsson – Anders Ljungberg, Conny Torstensson – Veine Wallinder, Roland Sandberg, Ralf Edström, Leif Franzén – Lars Lundahl, Benno Magnusson.
Malmö FF: Nils Hult – Roland Andersson, Krister Kristensson, Staffan Tapper, Ulf Kleander – Roy Andersson, Curt Olsberg – Harry Jönsson, Lars Granström, Bo Larsson, Christer Malmberg – Björn Friberg, Conny Andersson.
Finalen 1972/73
Stadsparksvallen i Jönköping den 31 maj 1973
Malmö FF – Åtvidabergs FF
7–0 (2–0)
1–0 Tommy Andersson (38)
2–0 Staffan Tapper (43, straff)
3–0 Sten Stjernqvist (50)
4–0 Staffan Tapper (57)
5–0 Staffan Tapper (75)
6–0 Curt Oldsberg (78)
7–0 Conny Andersson (88)
Domare: Bertil Lööw, Jönköping
Publik: 6 016
Malmö FF: Freddie Forsland – Roland Andersson (83), Krister Kristensson, Roy Andersson, Harry Jönsson – Staffan Tapper, Curt Olsberg, Bo Larsson (83) – Tommy Andersson, Conny Andersson, Sten Stjernqvist – Christer Jacobsson (83), Anders Ljungberg (83).
ÅFF: Ulf Blomberg – Kenneth Råsberg, Kent Karlsson (54), Lars-Göran Andersson, Jörgen Augustsson – Conny Torstensson, Ingvar Svensson (70), Reine Almqvist – Benno Magnusson, Roland Sandberg, Nils Nilsson – Lage Gustavsson (54), Lars Andersson (70).
Finalen 1978/79
Råsunda den 24 maj 1979
IFK Göteborg – Åtvidabergs FF
6–1 (6–0)
1–0 Glenn Strömberg ( 7)
2–0 Tommy Holmgren (17)
3–0 Ralf Edström (24)
4–0 Självmål, Karl Engquist (26)
5–0 Tommy Holmgren (28)
6–0 Torbjörn Nilsson (43)
6–1 Leif Johansson (69)
Domare: Rolf Ericsson, Stockholm
Publik: 9 457
IFK Göteborg: Odd Lindberg – Glenn Schiller, Glenn Hysén, Conny Karlsson, Reine Olausson – Glenn Strömberg, Olle Nordin, Ralf Edström (59), Glenn Holm – Torbjörn Nilsson, Tommy Holmgren (65) – Jerry Carlsson (59), Anders Ahlberg (65).
ÅFF: Thomas Wernersson – Stephan Kullberg, Karl Engquist, Finn Donnerborg, Tony Andreasson – Glenn Martindahl (55), Göran Johanson, Conny Jacobsson (46), Conny Torstensson – Göran E. Karlsson, Leif Johansson – Leif Thell (46), Karl-Axel Nygårds (55).
Finalen 2005
Råsunda den 28 oktober 2005
Djurgårdens IF – Åtvidabergs FF
?–?
Torbjörn Nilsson
