Årskrönikan 2007: Del IV – spelartruppen
Med de många fina nyförvärven var spelartruppen den bredaste på många år och flyktade Christoffer Karlsson och Sheriff Suma hade aldrig kunnat slå sig in i startelvan.
Målvakterna
Henrik ”Fimpen” Gustavsson stod alla SE-matcher under säsongen och utgjorde en säkrare sista utpost än under de två föregående åren, då en del tavlor förekom. Fortfarande är dock inte 31-åringen alltid så resolut i spelet längre ut i straffområdet, men i närspelet och vid frilägen är han av god allsvensk kvalitet.
Bill Halvorsen var stundtals mycket fumlig även vid enkla bollar under de träningsmatcher som jag såg honom under våren, men vid senare matcher visade den välväxte 20-åringen på en helt annan stabilitet som bådar gott inför framtiden. Fimpen behöver konkurrens för att inte stagnera i sin utveckling.
19-åringen Viktor Andersson var utlånad till Grebo IK i division V under året och sparkapital finns även i Jesper Malmström som höll nollan i en P15-landskamp mot Finland.
Försvaret
Försvarsspelet var för det mesta under året mycket stabilt, vilket 12 färre insläppta mål mot föregående säsong vittnar om. Detta berodde naturligtvis på bra spelare men också på kontinuitet. Örjan Bäckstrand, Johan Niklasson, Per Karlsson och Jesper Arvidsson spelade tillsammans 19 av de 30 matcherna.
Örjan Bäckstrand överraskade positivt och tog platsen till höger. Jag har tvivlat på att 27-åringen skulle kunna bli en spelare av allsvensk kaliber, men det kan han mycket väl bli. Även om han ibland sprider bollar utanför sidlinjen har han blivit betydligt mer vårdande i sitt passningsspel och vi får verkligen hoppas att han inte gör allvar av att sluta.
Johan Niklason gjorde en fantastisk förstasäsong under 2006 och han axlade på ett mycket finns sätt de höga förväntningarna på fortsatt utveckling under denna säsong. Fortfarande behöver dock 22-åringen ta ett större ansvar att styra medspelarna verbalt, men följsamheten och brytningssäkerheten är mycket bra. Johan gjorde visserligen några slarvmisstag under säsongen, men det beror också på att medspelarna litar så blint på att Niklasson ska klara ut även svåra situationer på egen hand, istället för att hjälpa till. Johan håller redan nu god allsvensk klass och det är mycket viktigt att behålla honom i satsningen mot allsvenskan.
Per Karlsson blev sent klar och hann bara med två träningsmatcher innan allvaret började. 21-åringen visade sig dock ganska snart vara en kanonförstärkning, vilket inte minst visas av att forne lagkaptenen Daniel Johansson inte kunde slå sig in i backlinjen. Per har en otrolig spänst, men timingen räcker än så länge bara till för att stånga undan bollar. När han förbättrar sitt offensiva huvudspel blir han även ett giftigt vapen framåt. Tyvärr lär inte vi få nytta av det för Per är redan av hög allsvensk klass och det skulle förvåna mig mycket om han inte slår sig in i AIK:s startelva. Att PK slet åt sig en ordinarie tröja i U21-landslaget vittnar om hans klass.
Jesper Arvidsson var precis som Per ett lån från en allsvensk klubb, nämligen Elfsborg. 22-åringen visade sig också vara en riktigt fin förstärkning. En naturlig vänsterback som vi hade saknat tidigare. Visst Jesper är fortfarande lite oslipad och spelar ibland med för små marginaler men man måste våga för att vinna och det gör han verkligen. När det väl stämmer för honom är han ett mycket giftigt vapen med sina räder längs kanten och inbrott in mot mitten. Jesper behöver dock slipa på sina inlägg för att oftare hitta rätt. Vi kan vara mycket glada åt att Arvidsson stannar minst ytterligare en säsong.
Eddie Åhman spelade högerback några matcher innan Örjan Bäckstrand blev ordinarie på den posten och Eddie vikarierade sedan när någon var borta samt gjorde en del inhopp på mittfältet. Även om 23-åringen inte var ordinarie var det ett tungt avbräck när han försvann till USA under sommaren. Visst Åhman är lite ovårdad i sitt spel men han har en härlig attityd som smittar av sig på övriga spelare.
Blaise Mbemba fick verkligen känna på den allt tuffare konkurrensen i backlinjen och hamnade allt som oftast inte ens plats på bänken. Roligt var det dock att den 24-årige kongolesen fick visa sitt kunnande i slutet av säsongen då han fick chansen. Bempa visade då på en stabilitet som han hade saknat tidigare under säsongen. Spelar bara Mbemba mer vårdat är han en fin tillgång med sina snabba och ettriga fötter.
Den välväxte 18-åringen, Martin Ekström, hoppade in som mittback borta mot Falkenberg och kommande säsong ingår han i A-lagstruppen. Hannäsprodukten har visat på ett moget och stabilt spel och hans fortsatta utveckling blir intressant att följa.
Jämngamle Mikael Karlsson fick ingen chans i Superettan, men visade i tränings- och cupmatcher att han kan bli en stor tillgång både som vänsterback och vänstermittfältare. Ludvikasonen har både kämparanda och snabbhet.
Felix Ahlström ingick också i truppen, men vad jag har sett av 19-åringen har jag svårt att se honom som en allsvensk spelare. Ändock får han behålla sin plats i truppen.
Tipselitspelarna Robin Bornehav och Ola Lindblom fick chansen mot Sylvia i Östgötacupen. Lindholm är klar för Gullringens GoIF och huruvida Robin så småningom kommer att slå sig in i ÅFF:s A-trupp återstår att se.
Ett nytt nyförvärv är klart i backlinjen, nämligen 21-årige mittbacken Erik Moberg från nyblivna division I-laget Motala AIF. Det ska bli intressant att se om han kan slå sig in i startelvan. Trots att Per Karlsson försvinner ser vårt försvar starkt ut även inför kommande säsong.
Mittfältet
Det blev inte bara en bättre defensiv då vi lämnade 4–3–3 för 4–4–2 utan även kantspelet blev bättre. I denna lagdel var det inte samma kontinuitet som i backlinjen, men Haris Radetinac slet åt sig en ordinarie tröja till höger. Kristian Bergström tog naturligtvis en central position och Pontus Karlsson var det vanligaste alternativet till väster. Den defensiva mittfältspositionen innehade Martin Jönsson i början och i slutet av säsongen, men däremellan blev han utkonkurrerad av Daniel Johansson. Det var en ovan situation för de båda spelarna som varit givna i startelvan under flera säsonger och visar ytterligare på att bredden i truppen var den största på många år.
Vi hade sett Haris Radetinac provspela för ÅFF både 2005 och 2006 och därmed var det en kvalitetssäkrad produkt. 22-åringen levde upp till sitt epitet med råge och blev den efterlängtat naturliga högerbreddare som vi saknat under många år. Haris har rätt inställning vilket tyvärr är en ovanligt bland tekniker, för han är en riktig tekniker som kan göra sin gubbe på egen hand. Liknelsen både kroppsligt och spelmässigt är inte helt olik Zlatan Ibrahimovic, men Haris är bättre i defensiven. Radetinac kan ibland försvinna ur matcherna och har varit beroende av att få de rätta bollarna och han behöver utnyttja farten bättre. Att dribbla stillastående är betydligt svårare. Han behöver även förbättra målskyttet, bara 2 mål på 27 skott. Haris spelade 28 matcher från start men blev utbytt 21 gånger, vilket vittnar om att han inte höll igen på krafterna samtidigt som han var sliten under hösten. En bättre kompletteringsspelare hade behövts för att avlasta honom. Haris är redan av allsvensk kvalitet och om han är fortsatt ödmjuk inför uppgiften och jobbar hårt kan han bli riktigt bra.
Martin Jönsson startade 21 matcher som defensiv mittfältare. Det är en position som 28-åringen kan väl och han genomförde säsongen på ett bra sätt. Dock är Jösse väl bekväm av sig ibland och slarvar med enkla passningar, samt tar för lång tid på sig. När han är riktigt tänd är det dock en fröjd att se hans uppoffrande spel och snabba spelvändningar. Nog vore det ett tungt avbräck om Jösse försvinner till Motala och om MAIF bara får betala 100 000 för honom är det en ren och skär skandal av vår styrelse att skänka bort honom för den struntsumman!
Det var länge osäkert om Kristian Bergström skulle fortsätta i vår förening men det blev så tillslut, vilket knappast någon av parterna blev missnöjda med. 33-åringen hade nämligen betydligt mer att ge och trivdes som fisken i vattnet när omgivningen fungerade som bäst under sommaren, med gott om spelalternativ som alla hungrade efter precisa smörpassningar från Pliggs känsliga vänsterfot. Totalt svarade Kristian för 11 målgivande passningar (trea i Superettan) och 8 mål. Helt klart håller Bergström fortfarande hög allsvensk klass och det kan han fortsätta göra i flera år till. Det är oerhört viktigt att vi får behålla honom, för en rimlig ersättare kan vi ännu inte hitta och den stora drömmen är naturligtvis att Pligg och Thomas Olsson ska utgöra det centrala mittfältet i allsvenskan 2009!
Efter succén 2004 med 14 mål har det varit kärvare för Pontus Karlsson. 24-åringen såg ut att vara tillbaka mot storformen efter en del fina insatser i träningsspelet, som dessutom resulterade i 4 mål. Tyvärr fick Pocke inget riktigt lyft denna säsong heller och höll sin plats i startelvan mer på grund av svag konkurrens än att han höll en bra och jämn klass. Pontus hade sina ljusglimtar och prickade in 5 mål (varav 2 straffar), men långa stunder var han anonym och blev bänkad vid flera tillfällen. Pocke är vårdad med bollen men måste bli tuffare och resolutare i sitt spel, samt lära sig att arbeta sig in i matcherna när det går tungt.
Daniel Johansson fick finna sig i att långa stunder agera kompletteringsspelare under säsongen. Naturligtvis spelade det in att 26-åringen fick våren förstörd av en vadskada och Danne hade svårt att slå sig in i startelvan. Men eftersom Martin Jönsson blev avstängd borta mot Öster fick Daniel chansen och han höll platsen i 12 matcher innan Jösse åter blev förstavalet. De två sista matcherna var Daniel tillbaka på sin vanliga position som mittback. Mot Falkenberg gick det inget vidare, men det var skönt att Danne fick göra en bra avslutning mot Landskrona. Naturligtvis är gamlebysonen en spelare för startelvan och med en skadefri försäsong behöver inte avsaknaden av Per Karlsson bli för stor, men det är klart att om Jösse försvinner måste någon ersätta som defensiv mittfältare och där ligger Danne bra till även om han är bättre som mittback.
Alexander Zaim fick också vårsäsongen förstörd av skada men efter några inhopp fick han chansen från start till vänster på mittfältet tre matcher i rad. 19-åringen var dock inte riktigt mogen för spel i Superettan och det blev sedan bara inhopp fortsättningsvis. Helt klart är Helsingborgsförvärvet ändå en intressant spelare som har framtiden för sig. Tekniken och snabbheten finns där, men precis som Pontus måste han tuffa till sig i närkampspelet.
Amir Suljic såg ut att få ett stort genombrott då han medverkade i samtliga träningsmatcher under våren och agerade med ett vårdat och moget spel. En blivande efterträdare till Pligg kändes det som men sedan gick det tyngre för 18-åringen. Naturligtvis blev det tuffare konkurrens då flera spelare kom tillbaka från skada, men Amir såg inte ut att ta vara på chanserna då han väl fick dem genom de få inhoppen. Naturligtvis ska man inte begära för mycket av unga spelare och det faktum att Suljic blev av med sin juniorlandslagsplats var säkerligen en stor besvikelse. Amir är ett mycket stort löfte och med rätt attityd tror jag fortfarande att han kan ersätta Pligg, men inte redan till kommande säsong.
Fredrik Elgström fick inte många chanser innan han, precis som Eddie Åhman, drog till USA, men 24-åringen var ändå en bra kompletteringsspelare att kasta in, främst som högerback. Avslutningen borta mot Landskrona blev väldigt trist, inte bara genom förlusten utan att Elgen fick ett horribelt rött kort efter att han bara varit på planen i elva minuter.
Tyler Rosenlund var det enda misslyckade nytillskottet. Kanadensaren var inte alls van vid närkamper och tron att man på kort tid kan lära om en 21-åring är naivt. Tyler medverkade i sju träningsmatcher men fick bara spela en match i Superettan, borta mot Örgryte och fick sedan inte ens sitta på bänken. Rosenlund skickades hem innan sommaren.
Daniel Lundqvist medverkade i åtta av vårens tio träningsmatcher, men bara vid ett tillfälle från start. I Superettan blev det endast två inhopp och 19-åringen lånades ut till Linköpings FF under hösten. Den lille ettrige loftahammarsgrabben är dock tillbaka i truppen och kan han bara höja blicken för att få en bättre överblick på med- och motspelare kan Lunkan bli en stor tillgång som högermittfältare.
Sebastian Lindström, är en 17-åring från Rimforsa som spelade en träningsmatch och två matcher i Östgötacupen och fick göra mål mot Kisa. Detta är en spelare vars utveckling blir intressant att följa.
Det samma gäller för Johan Niklassons lillebror, Viktor. 18-åringen kom under sommaren från Oskarshamns AIK och debuterade som mittback i träningsmatchen mot Linköpings FF där han även fick äran att göra ett mål. Annars är Niklasson den yngre mittfältare.
Tipselitspelaren Martin Orselius medverkade under två av vårens träningsmatcher. Det 19-åriga lånet, Robert Hellqvist från Djurgården deltog endast i en träningsmatch, den mot LFF och Robert återvänder till DIF.
ÅFF har varit i kontakt med flera spelare för att förstärka mittfältet men ännu är ingen klar. Om vi tappar spelare är det naturligtvis viktigt att finna ersättare, men om vi inte gör det har vi ändå ett mycket starkt mittfält att tillgå inför kommande säsong.
Anfallet
Anfallet var vassare än de två senaste åren och orsaken till detta stavas Oscar Möller. Tänk att gå från 7 mål i division III till 10 i Superettan! Detta är helt fantastiskt. En spelare av Oscars kaliber vinner alltid hjärtat hos anhängarna för 20-åringen står för ett fantastiskt uppoffrande spel som man hoppas att flera spelare skulle anamma. Man kanske inte tänker på det i första hand men en spelare som outtröttligt springer på allt, utför ett mycket viktigt defensivt arbete. Trots att Möller hade en lång måltorka där många målchanser sumpades blev det alltså tillslut tvåsiffrigt i målprotokollet, det faktum att Oscar spelade på mittfältet i flera matcher gör prestationen än mer enastående. Västervikskillen behöver dock förbättra tekniken och det var en tuff omställning att spela så många matcher. En bättre avlastning skulle ha behövts, men med ett års elitspel i ryggen klarar Oscar det säkert bättre kommande säsong, även om det naturligtvis är svårt att följa upp en sådan succésäsong. Vi kan inte ha samma krav på honom men han har rätt inställning för att hantera pressen kommande säsong.
Kraven på att Mats Haglund åter skulle hitta målet var stora men det blev bara 6 fullträffar. Dessvärre har inte 31-åringen samma glöd i spelet som han hade innan han drog till Häcken. Stundtals glimtade han till, men generellt sett över hela säsongen begär vi mer av honom. Hagge har blivit lite för bekväm i sin roll och gnället på domarna för utebliva frisparkar leder ingen vart. Han måste stå upp istället för att vika ner sig för minsta lilla knuff.
Tommy Thelin visade att det ofta tar tid att bli en målskytt av klass, men tyvärr var det i Jönköping Södras tröja som det lossnade på allvar. 11 fullträffar blev det totalt i Superettan men bara 4 i ÅFF:s tröja. 24-åringen har sedan han kom till Åtvid 2005 skapat många lägen med sitt riv och slit, men sumpat alldeles för mycket. Tyvärr bar sig Tommy väldigt illa åt genom att påstå att ÅFF inte hade kunnat fixa något jobb åt honom, men sanningen var att vår förening hade givit honom flera jobberbjudanden, men inget dög åt den kräsna barnungen.
Emil Nilsson gjorde stor succé i träningsmatchen mot Linköpings FF och blev sedan kvar på lån från IFK Hässleholm. Succén i Superettan uteblev dock. 22-åringen visade på fin teknik och spelsinne, men kämparanda visade han bara på mot LFF och insatsen borta mot Ljungskile sitter för evigt fast på näthinnan som en mycket mörk minnesbild. Emil är inte aktuell för fortsatt spel i ÅFF.
Kjartan Finnbogason var däremot ett mycket gott förvärv, men han kom dessvärre för sent, när chansen till allsvenskan började glida oss ur händerna. Inspelningstiden för den matchotränade islänningen blev dessutom för kort. Trots att 21-åringen aldrig hann nå full kapacitet var han en stor tillgång, med sin styrka och löpvillighet. Detta är en spelare som jag gärna hade sett vara kvar i laget, men han lär dock bli för dyr, vilket nu till och med har gått upp för vår styrelse…
Den välväxte tipselitspelaren Lars Ektander spelade den andra halvleken mot Sylvia i Östgötacupen och med rätt utnyttjande av sin storlek blir hans utveckling intressant att följa i fortsättningen.
Effektiviteten är fortfarande ett problem, även om det blev något bättre denna säsong med 44 mål framåt gentemot 36 – 2005 och 40 – 2006. Men fortfarande är målskyttet för svagt och trots att det varit så i många år har inte någon riktig målspruta värvats. Sådana med en rimlig prislapp växer inte på träd, men med tanke på att en riktig toppforward är skillnaden mellan allsvenskan och inte, så borde högsta prioritet ha legat på att skaffa en sådan. Inför kommande säsong finns dock inga pengar för att inhandla en etablerad målskytt, men en större konkurrens behövs och därmed borde det i varje fall finnas möjlighet att värva kompletteringsspelare.