Krönika: Vi glömmer dig aldrig, John!
John Alvbåge är klar för IFK Göteborg. Visst är det sorgligt att mista en klasspelare men ändå går det inte annat än att lyckönska honom.
"Jag minns det som igår..."
Njae, det gör jag nog inte egentligen. Man jag har i alla fall vaga minnen av den där decemberkvällen 2002 då brorsan ringde och berättade att han precis talat med Alvbåge och att denne bestämt sig för ÖSK. Minns också att jag inte blev överdrivet upphetsad över denna nyhet. "Jaja, då har vi en duktig back-up för Peter Westman om han skulle skada sig."
Redan i träningsmatcherna skulle det visa sig att Alvbåge hamnat i startelvan för att stanna. Han gjorde banne mig inte ett misstag och några av räddningarna var så högkaratiga att man började fundera kring huruvida ÖSK skulle släppa in några mål över huvud taget. Premiären i allsvenskan, borta mot Malmö, startade visserligen darrigt för John med något halvtaffligt ingripande. MFF vann till slut med 2-0 men John spelade upp sig och var ÖSK:s överlägset bäste spelare. Säsongen fortsatte med succé efter succé och mynnade ut i en nominering till landets bäste målvakt (ett pris som Andreas Isaksson lade beslag på).
Är det någon som har glömt "blixträddningen" hemma i ösregnsmatchen mot IFK Göteborg?
2004 började sämre för Alvbåge. 10 mål på 2 matcher och flera, undertecknad inkluderad, börjat så lätt surra om ett målvaktsbyte. Här visade sig Johns starka psyke för första gången på riktigt allvar i mina ögon, trots att han förlöjligats av både media och supportrar så går han ut och gör en kalasinsats matchen därpå. Flera jätteräddningar, en hållen nolla och tre pinnar till ÖSK.
John i ett nötskal.
Sometimes down. Never out.
Säsongen som nyss avslutats var inte alls lika imponerande som den första. Men ändå var han i mina ögon återigen årets ÖSK:are. Att han avslutade säsongen med tre raka nollor var liksom bara grädden på moset och en värdig avslutning på en alldeles för kort ÖSK-karriär.
När spelare lämnar ÖSK för en annan elitklubb i landet brukar där finnas både ilska, besvikelse och uppgivenhet.
Kan bara gå till mig själv och återuppleva känslorna när Mattias Jonsson gick till HIF, när Skoog köptes utav MFF eller när Rubarth flyttade österut till AIK. Det är inte alls trevligt. Jag har varit snudd på skrämmande förbannad i bland vilket mynnat ut i en och annan svordom och några ogenomtänkta krönikor (ursäkta alla ljusblå för mina ord efter Skoog-övergången).
Men dessa negativa stämningar existerar inte alls nu. Jag kan uppriktigt säga att jag önskar John Alvbåge all lycka i IFK Göteborg. Han förtjänar verkligen att spela för ett av landets absolut bästa lag och den klubb han helt uppenbart har närmast hjärtat. Tror inte att detta är något unikt för mig utan att merparten av ÖSK-supportrarna stämmer in i dessa välgångsönskningar.
Bara en sån sak.
Alvbåge sticker till England för provspel med Blackburn då han vill att ÖSK skall få så bra betalt som möjligt för honom. Detta trots att han redan inställt sig helt på IFK. Det är sådant agerande som skapar eviga hjältar.
John har alltid talat väl om ÖSK, och framför allt, supportrarna. Han har alltid tagit sig tid för oss på Svartvitt. Han avstår intervjuer i comhem för att vara med och tacka kubanerna efter match. Han har alltid gett järnet på alla träningar (vilket inte kan sägas om alla i ÖSK tyvärr) och har påtagit sig/fått den roll som profil alla lag behöver. En sådan där härlig "tjômme" som lockar lite extra publik. Som kan avfyra ett leende till den mest kritiske journalist och därmed avväpna all animositet. I IFK Göteborg lär det bli en mer undanskymd tillvaro, det kanske inte ens blir en plats i startelvan men tiden talar för Alvbåge. Snart är han redo att på allvar ta upp konkurrensen med Andreas Isaksson och då.....
Jag lovar dig John. När du kommer tillbaka med IFK Göteborg till Eyravallen skall du få en stående ovation. Även om du gärna får släppa in en antal bollar bakom dig så skall du veta en sak.
Vi glömmer dig aldrig.
Marcus Avenbrand
marcus.avenbrand@svenskafans.com
