Årskrönika 2009 - Uppståndelsen, Del V - Avgörandet!
Det började dra i hop sig. Efter stora motgångar i två matcher var frågan om vi skulle stå distansen ut denna gång.
Omg 23: IFK Norrköping - ÅFF 2-2
Det var svårt att hålla tvivlen borta. Kristian Bergström tvingades utgå i paus skadad. Christoffer Karlsson och Daniel Hallingström hade precis fått varsitt gult kort och skulle vara avstängda i nästa hyperviktiga match hemma mot Assyriska och sedan väntade Sundsvall borta.
Minuten var den 92:a och Daniel Bamberg var på väg att punktera matchen med sitt 3-1-mål. Det var svart. Bäcksvart. Dörren till härligheten Allsvenskan höll på att stängas och det på Idrottsparken av alla ställen. Känslan av att det inte var vårt år trots allt dök märkbart upp i skallen.
Saker och ting kan dock förändras. Trots att det egentligen inte ska kunna ske, som på Rambergsvallen. Fimpen räddade friläget och gjorde något som ingen annan målvakt skulle ha gjort. Han var inte nöjd med räddningen, den gav ju inga poäng. Istället kutade han efter bollen och hann precis rädda den från hörna. Sedan kastade han snabbt bollen till Pontus Karlsson som direkt skickade ner den mot motståndarmålet. Oscar Möller fick anstränga sig för att nå bollen och nickade bakåt. Där hade Erik Moberg dröjt sig kvar och lättade bollen vidare där Viktor Prodell kom framstormande. Tiden stannade där vi stod precis bakom målet. Volleyläget var inte helt lätt. Bollen skulle kunna gå över eller utanför. Men det gjorde den inte. Den gick i MÅÅÅÅLLLL. JAAAAAAAA. Betong gör ont att ramla på men inte denna kväll. Denna kväll kändes ingen smärta. Segerskytten sprang raka vägen fram till oss och delade glädjen med många tillresta.
"Den poängen kan bli guld värd" skrev jag i en matchkrönika. Istället för enkom negativ energi var det bara uppåt. De tunga poängförlusterna mot Jönköping och Falkenberg var historia. Nu såg vi framåt. Känslan var stark att vi skulle klara av Assyriska trots att många mittfältare var borta.
Sundsvall vann sedan över Sirius med 2-0 i en TV-match och smet om, vilket smärtade men förändrade inte känslan av att vi skulle klara detta.
Oscar Möller gav oss ledningen mot Norrköping efter att Dejan Doclic nickskarvat ett inkast från Johan Niklasson. IFK kvitterade kort senare då Christopher Telo rakade in bollen efter inspel från höger. Kryss i paus var smickrande eftersom IFK tilläts föra spelet mot ett passivt mittfält från vår sida. I andra halvlek tog Peking ledning på ett långskott av Imad Khalili. 9 385 personer såg på, vilken var den största publiksiffran i Superettan under säsongen.
Omg 24: ÅFF - Assyriska FF 1-0
Inför den superviktiga sexpoängsmatchen mot Assyriska, som låg två poäng efter oss, var vi hårt drabbade av skador och avstängningar. Kristian Bergström, Daniel Hallingström och Christoffer Karlsson saknades. I sista stund fick också Johan Niklasson kasta in handuken.
Jag funderade innan matchen om Emil Herge äntligen skulle få chansen, men han hade inte ens suttit på bänken vid någon tidigare seriematch. Jag trodde dock att Emil skulle hålla. Jag blev därmed glad att lagledningen tränade in Emil inför matchen. Han skötte sig alldeles utmärkt och bidrog starkt till att vi hade övertaget på mitten. I början av andra halvlek fick även Eric Jangholm Melin ge upp efter yrsel och Haris Radetinac gick ner på högerbacksplatsen.
Vi hade de bästa chanserna för ett segermål men det ville inte komma. Det kändes fel på något sätt. Vi har aldrig förlorat hemma mot Assyriska och brukar plocka fullpoängare mot dem på Kopparvallen. Skulle vi inte lyckas vinna nu också? Klockan hade tickat över 92 minuter. Viktor Prodell höll fint i bollen till vänster, fintade och gjorde ett ryck, bollen levererades till en helt fristående Oscar Möller som nickade bollen i MÅÅÅLL. Glädjen visste inte några gränser. Vi gjorde det igen och på övertid!
Efter några dagar hade jag jäkligt ont i knäet och ett stort blåmärke. Jag tänkte att jag måste ha slagit i knäet i avskiljaren som finns på ståplatsläktaren. Men smärta vid ett sådant mål finns inte. Den kom efteråt men var inte speciellt svår att bära.
2 160 personer var en skamligt låg publiksiffra i en sådan här viktig toppmatch på höstkanten. TV stal säkert en del samt turbulensen kring bortalaget. Det var inte många bortafans på plats.
Med en snittålder på 22,6 år bland de 14 som medverkade tog vi en oerhört viktig triumf. Istället för en poäng efter, vid förlust, var vi fem poäng före Assyriska. Falkenberg tappade poäng borta mot Syrianska (0-0) och var tre poäng efter. GIF Sundsvall tappade också poäng borta mot Vasalund (1-1) och var en poäng efter. Vi var därmed tillbaka på andra plats. En placering som vi sedan höll ända in i kaklet.
Omg 25: GIF Sundsvall - ÅFF 1-2
Kort efter triumfen mot Assyriska gick tankarna mot nästa toppmatch. Det var en skrämmande situation med reflektioner mot året innan. Efter segern mot Assyriska mötte vi ju Häcken borta. Det kändes dock som att vi skulle få tillbaka efter 2008 års motigheter. Många tecken tydde på det med den starka moralen i laget och avgörande mål i slutminuterna.
Vi var fyra personer som åkte upp till Sundsvall. Att vi inte var fler berodde nog på rädslan att få åka hem 60 mil efter en svidande förlust, men på plats var vi ett tjogotal.
Det var fruktansvärt nervöst. Mycket kunde avgöras på Norrporten Arena och på förhand var man ganska nöjd om vi kunde fixa en pinne för då skulle vi fortfarande ha Giffarna bakom oss. Men det kändes som vi skulle kunna kamma hem alla poängen. Nervositeten steg då Sundsvall satte gasen i botten från början, men deras svaga försvarsspel öppnade för lägen.
I den åttonde minuten fick vi ett kanonläge, Christoffer Karlsson med boll centralt och brodern Pontus Karlsson i vänsterinnerposition. Pocke såg ut att få bollen för långt ifrån sig men målvakten Fredrik Sundfors hann inte ut och Pontus kunde lyfta in 0-1. Fantastiskt, underbart. Vilken start och vilken glädje!
Sundsvallspelarna blev sedan frustrerade och med hårda medel kom också korten. Ledning i paus kändes mycket bra. Bara de våra kunde fortsätta att jobba stenhårt. Inledningen på halvleken blev dock tuff och redan tio minuter in på denna var det kvitterat efter att Jonas Wallerstedt lite slumpartat hade fått bollen och tryckte in 1-1.
Det kändes mycket oroligt även om Giffarna hela tiden var sårbara i de bakre leden. I den 73:e minuten slog Christoffer Karlsson en boll ut till Haris Radetinac som höll i bollen bra till höger i straffområdet och spelade in bollen till Pontus Karlsson. Yrseln steg till maxnivå när bollen letade sig in via stolpen och glädjen visste inte några gränser. Efter målet sprang Pocke bort till oss bakom målet och jublade. Fantastiskt att som åskådare dela glädjen med målskytten, precis som när Viktor Prodell kvitterade mot Norrköping.
Återstoden av matchen blev en kamp mot klockan, under en oerhörd nervositet, men våra spelare höll sig lugna, låg rätt i positionerna och klarade Sundsvalls allt mer desperata långbollar på ett väldigt bra sätt. Efter drygt 95 minuters spel kunde vi äntligen jubla ut. De våra fixade det och tog full pott både mot Assyriska och Sundsvall. Och detta utan Kristian Bergström!
Vid förlust hade vi varit två poäng efter Sundsvall men nu var vi istället fyra poäng före, så visst var det en väldigt avgörande seger.
60 mil hem från Sundsvall var hur lätta som helst och blev ännu lättare när resultaten rullade rätt. Formstarka Falkenberg föll hemma mot Väsby (0-2) och Assyriska fick bara 0-0 hemma mot Trollhättan. Vi hade därmed sex poäng ner till fjärde plats.
Omg 26: ÅFF - Ängelholms FF 1-1
Vårt lag hade nu verkligen gjort bästa reklam för vår förening och man hade hoppats på storpublik mot Ängelholm, men publiksiffran stannade vid 2 536 åskådare.
Kristian Bergström var åter tillbaka efter skada, men det var lite för tidigt. Pligg var långt ifrån 100-procentigt kurant (Jesper Arvidsson slog alla hörnor och frisparkar).
Efter så pass tuffa matcher och urladdningar var det naturligt med en liten reaktion men man ska också ha klart för sig att Ängelholm var bra. Med det oavgjorda resultatet hakade vi i stort sätt av ÄFF i kampen om en direktplats till Allsvenskan då de var sju pinnar efter.
Vi fick en smakstart då Pontus Karlsson satte 1-0 innan två minuter var spelade. Oscar Möller stod för framspelningen. Ängelholms skyttekung Mattias Adelstam kvitterade emellertid kort senare. När han helt omarkerad kunde nicka in 1-1. Goda chanser fanns sedan för ett segermål men målen uteblev tyvärr.
Sundsvall såg ut att tappa alla poängen i Trohättan men Giffarna kvitterade till 1-1 i den 96:e minuten och var alltjämt fyra poäng efter. Assyriska vann sedan derbyt mot Syrianska med 1-0 och var fem poäng efter.
Omg 27: Qviding FIF - ÅFF 2-0
Vilket läge vi hade med endast fyra matcher kvar att spela. Nu skulle det väl inte vara någon konst att få ihop till en bussresa. Men inte. Det var fullständigt obegripligt att folk inte slöt upp för att stötta laget nu när läget att nå högsta serien var det bäst på 27 år!
Matchen fick åter tankarna till fjolårets debacle mot Qviding då vi föll med 0-2 bara några dagar efter traumat på Rambergsvallen. Tyvärr upprepades historien. De våra svarade för en riktig plattmatch. Det var utan tveklan årets sämsta insats. Efter stor passivitet ledde hemmalaget med 2-0 redan efter 27 minuter. Anders Augustsson slog till två gånger om.
Efter 4-5-1 i många matcher hade vi lyckosamt spelat 4-4-2 mot Assyriska och mindre lyckosamt 4-4-2 även mot Ängelholm. Mot Qviding var vi tillbaka i 4-5-1 och formstarke Oscar Möller ställdes åt sidan. Det kändes inte bra att den bäste spelaren mot Ängelholm inte var med från start och när han väl kom in var det för sent.
Som om inte förlusten var nog gjorde samtidigt Assyriska processen kort med Väsby som slogs tillbaka med hela 4-0 på plasten i Södertälje. AFF var därmed bara två poäng efter oss.
Måndagens TV-match mellan Sundsvall och Syrianska blev den mest smärtsamma under hela säsongen. Glädjen var i topp då Christos Christoforidis gav Syrianska ledningen med 2-1, men vår forne Aziz Corr Nyang kvitterade i den 87:e minuten och på stopptid satte Jonas Wallerstedt segerbollen ur offsideläge. Giffarna var därmed endast en poäng efter oss. Falkenberg vann även de en TV-match, mot Landskrona med 2-1 och var fyra poäng efter. Alla resultat gick emot och det var klart att man kände oro. Vi fick bara inte missa den här chansen!
Olyckskorparna i Åtvidaberg fick chansen att utrycka sig i SVT:s Fotbollskväll och menade att nu kommer det inte gå vägen eftersom vi fick stryk. Så är det alltid, så fort minsta motgång sker så kommer allt gå åt helvete. Det värsta av allt är att folk gottar sig åt det. Dessa personer kan knappast kalla sig ÅFF-are men vill gärna sola sig i glansen när det går bra.
Omg 28: ÅFF - IK Sirius 4-1
Det var oerhört nervösa dagar fram till nästa omgång och jag blev sjuk till på köpet. Jag hade fruktansvärt ont i halsen och fick hög feber. Det var knappt att jag orkade släpa mig ut till TV:n för att se den livsviktiga matchen Ljungskile - Assyriska. Jag tyckte att LSK spelade väldigt dåligt och slarvigt, men Assyriska var inte ett dugg bättre. Assyriska tog ledningen genom Göran Marklund. LSK tog över allt mer men tiden gick och södertäljelaget såg ut att klara sig, men så kom äntligen kvitteringen av Jörgen Wålemark. Ikonen var sedan nära att även vända matchen helt. Men att de snodde två pinnar av AFF var viktigast. Nu var vi fortfarande före och hade något mindre press på oss.
Mot Sirius valde tränarduon en defensiv taktik (trots att 4-4-2 återinfördes) i den första halvleken för att inte släppa in något onödigt mål. I andra halvlek blev det sedan bättre fart i offensiven. Efter knappa fem minuter höll Viktor Prodell i bollen centralt och hittade Kristian Bergström som fri prickade in det förlösande ledningsmålet. Bara två minuter senare slog Pligg till igen. Direkt på frispark från höger som rann igenom allt och alla. Oscar Möller stötte in 3-0 från nära håll sedan Kristian Bergström och Jesper Arvidsson svarat för fint förarbete. Viss oro blev det då Shepetim Hasani reducerade efter slarv. Men bara två minuter senare skickade Kristian Bergström in en hörna och Jesper Arvidsson kunde sedermera trycja in 4-1-målet. Kristian Bergström var tillbaka - med besked!
Det var en oerhört skön seger. Rädslan för det stora fallet fanns säkert hos många, men de våra visade att det fanns en extra växel att lägga i när det som mest av allt behövdes. Nu kan vi glömma allsvenskan hördes på läktaren i halvtid. Vi riktiga supportrar skulle aldrig uttrycka oss så dumt. Vi hade ju jätteläge och nu blev det ännu bättre.
Vid seger även mot Vasalund skulle vi åtminstone säkra en kvalplats eftersom Assyriska var fyra poäng efter oss.
Dagen efter spelade sundsvall TV-match hemma mot Väsby. Man hoppades på en skräll men försökte tränga bort tanken för att inte bli lika förstörd som när Giffarna vände mot Syrianska. Det började dock bra när Jesper Carlsson gav Väsby ledningen men kort därpå kvitterade Sundsvall genom Erkan Saglik. Det skulle bara vara en tidsfråga innan de hade vänt matchen, men väsbyspelarna visade sig vara farliga med sitt sedvanliga bolltrillade. Precis som mot oss blev Giffarna oroliga och det var fullständigt osannolik när Väsby tog ledningen. Målskytten Admir Catovic skadade sig i samband med målet och gjorde alltså en stor uppoffring för oss. Man tordes dock inte tro att det skulle hålla, mot Syrianska vände ju Giffarna i slutet. Men det höll. Väsby vann!
Sundsvall var nu, precis som Assyriska fyra poäng efter oss.
Det gick inte att hålla tårarna tillbaka i soffan där jag satt och med skakande händer besvarades alla de sms som plingade in. Nu, nu... Ja, nu var det nära. Seger i nästa omgång och allt skulle vara klart. Vi skulle vara klara för Allsvenskan! Det som var oroande inför omgången hade nu utvecklats på ett fantastiskt sätt.
Det praktiska tog över, där hattande med matchstart ställde till det en del på grund av TV-sändningen. Minst 1 000 personer skulle vi naturligtvis bli på Skytteholms IP och det blev äntligen fart på anmälningarna till bussresa.
Omg 29: Vasalunds IF - ÅFF 0-1
Det var en mycket omtumlande vecka efter omgång 28. Det som kunde bli dagen-D närmade sig långsamt. Väldigt långsamt. Det var svårt att lyckas med det som man skulle företa sig. Tankarna satte knut på varandra. Man kallsvettades och skakade om vart annat. Varje sekund i 24 år har jag väntat efter den här dagen när vi skulle gå upp i Allsvenskan. Man har drömt tusentals olika scenarion hur det skulle kunna ske. Mål i slutskedet hade varit vanligast förekommande...
Det var så stort att stå där på Skytteholms IP. När vi mötte Väsby var vi ett tjogotal med ÅFF-hjärta som stod där och frös i omgång två. Man tittade också bort mot B-planen där träningsmatchen utspelade sig åtta månader tidigare, då man funderade på hur det skulle vara i näst sista omgången. Nu var vi där och läget var upplagt för raffel!
Minst 1 200 personer satte sin röst som insats för att stötta de våra i den största klack jag upplevt. Vilket drag! Man kände rus i kroppen som var på kokpunkten. Nära svimningsstadiet. Vi fick en smakstart när Vasalunds stjärna Kennedy Igboananike blev utvisad redan i den femte minuten. Men spelet ville inte lossna. Det var nervöst även bland spelarna förstås.
Landskrona tog oväntat ledningen borta mot Assyriska men hemmalaget vände snart och det stod därmed klart att vi var tvungna att vinna för att säkra avancemang.
Efter pausen tog vi dock över helt och spelade bra fotboll. Något mål blev det emellertid inte. Giffarna hamnade i underläge med hela 0-3 hemma mot Ljungskile. En kvalplats skulle därmed i varje fall säkras, men vi ville ju så gärna greja detta nu. Ytterligare en veckas lidande ville vi slippa, med en osäker framtid till mötes mot suveräna seriesegrarna Mjällby.
Det kändes som om vi ändå skulle greja detta. Eftersom det inte blev något mål vid vårt stora övertag i början på halvleken kändes det som om vi skulle avgöra i slutminuterna.
I slutskedet vräktes Oscar Möller över ända när han var på väg att sprinta till sig en öppen målchans. Till vår besvikelse delade dock domaren Keijo Hyvärinen ut ett gult kort till Farid Hafsia istället för det röda. Frisparken var dock i bra läge. Nu var det kanske dags? Kristian Bergström lyfte in och bollen studsade runt några gånger innan den landade framför Haris Radetinac fötter. Tiden stod stilla. Hjärtat var stilla. Nu, nu nu. 24 års lång väntan...
JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!!!!!!!!!!!!
Haris sköt bollen i mål och... ja... Det går liksom inte att beskriva känslan. Men inte ta ut något i förskott. Smällen kunde komma igen, men trots nervositeten gick det inte att hålla tårarna tillbaka. Någon mer smäll blev det inte utan nu var det vår tur. Äntligen vår tur! När domaren äntligen blåste av utbröt ett enormt kramkalas och sedan släppte allt. Jag bara skakade och tårarna forsade.
Så mycket anspänning har byggts upp under flera år och nu släppte allt i en oerhörd lättnads glädje. En sådan glädje är få förunnat att uppleva, men det har förstås kostat mycket i smärta. I en stund som denna är det dock värd all denna smärta.
Omg 30: ÅFF - Mjällby AIF 2-0
Inför sista omgången var det bara glädje. Inte någon gång sedan jag blev ÅFF-are 1985 har vi blivit klara för en annan division innan den sista omgången, varken uppåt eller nedåt. Det hade inte hänt sedan1977 då vi gick upp i Allsvenskan förra gången.
Stämningen på läktaren var avslappnad och vi förväntade oss att det skulle bli en ganska lugn match, men det visade sig att prestigen var stor. Båda dessa lag skulle ju drabba samman i Allsvenskan. Det var underbart att se de våra avsluta med en sådan fantastiskt fin insats. Som helhet var det höstens bästa match. Där våra spelare avslappnat kunde spela ut och rättvist segrade med 2-0. Vi vann avsluten på mål med 11-0! Detta trots ett väldigt ungt lag där de elva som avslutade matchen hade en snittålder på 22,7 år. Försvararna Johan Niklasson, Jesper Arvidsson och Daniel Hallingström vilade efter skadebekymmer.
Att Mjällby inte tog lätt på saken visades av det hårda spelet där Daniel Nicklasson borde fått lämna planen efter överfallet som tvingade Emil Herge att byta. Efter matchen kastade Mattias Asper sin vattenflaska med kraft i backen i sin ilska över förlusten.
Fyrverkerier avslutade den fantastiska säsongen där folk för en gångs skull mangrant stannade kvar och hyllade laget som svarat för detta stordåd!
Fortsättning följer i del VI - Spelartruppen
Torbjörn Nilsson
