Presentation av Halmstad
Halmstad bildades 1914.
Fotbollslaget tog steget upp i högsta serien 1933/34. Första allsvenska hemmamatchen slutade oavgjort 2-2 och det mot AIK. Laget förlorade med hela 0-6 i första bortamatchen och det mot Sandviken. Första seger kom mot Göteborg. Laget gjorde en mycket bra höstsäsong och slutade på en fjärde plats.
1934/35 slutade Halmstad på en nionde plats. Laget inledde säsongen katastrofalt och första segern kom i den sjätte omgången.
Året därpå tog den första allsvenska sejouren slut. Laget tog sjutton poäng och laget slutade nästsist. Det ska sägas att man var bara en poäng ifrån att klara sig kvar.
Det tog sex långa år innan Halmstad var tillbaka i finrummet. 1942/43 slutade laget på en fin sjätte plats. Laget var sex poäng efter segrande Norrköping.
Trots att laget tog bara 14 poäng säsongen 43/44 kunde man ändå säkra kontraktet. Det blev en åttonde plats för HBK under föreningens sjätte allsvenska säsong. En bra start med sju poäng på de fem första omgångarna men efter 1-6 mot IFK Göteborg följde sex förluster på sju matcher.
HBK förblev ett mittenlag där anfallarna Per Bengtsson och Åke Höög svarade för inte mindre än 19 av de 33 mål som laget åstadkom att göra.
47/48 åkte Halmstad ur Allsvenskan. Det skiljde bara tre poäng upp till sjätte placerade GAIS som skrapade ihop 20 poäng. Ändå kom laget sist (tolva) med sina 17 poäng. Det var framför allt en skral vår där Halmstad först i avslutningsmatchen borta mot Degerfors kunde bärga sin första tvåpoängare under våren.
Det tog sju år innan Halmstad var tillbaka i Allsvenskan igen. rots 1-5 i inledningsmatchen mot Djurgården så var HBK starka och kunde till slut bärga en andra plats – stort silver – efter just Djurgården. Placeringen var också den bästa som en nykomling hade haft i Allsvenskans historia fram till dess.
55/56 kunde inte Halmstad upprepa sin silverplats utan det blev en sjunde plats. Året efter blev det en åttonde plats för Halmstad.
57/58 spelades hela 33 matcher i Allsvenskan. Laget slutade återigen på en åttonde plats, men var bara fyra poäng från att åka ur högsta serien.
1959 fick Halmstad efter fem raka säsonger i Allsvenskan ta steget ner i tvåan. Detta stod klart efter det att HBK i näst sista omgången förlorat bortamatchen mot IFK Malmö med matchens enda mål. Säsongen började knackligt med tre raka förluster utan något gjort mål för Bollklubben.
När laget gjorde comeback 1972 räckte man inte till alls. Halmstad tog bara två segrar och slutade sist.
Efter bara en säsong i tvåan tog man sig tillbaka till högsta ligan 1974. Den här gången var klubben bättre rustat och klarade nytt kontrakt.
1975 började laget riktigt dåligt och det var nära att man åkte ut Allsvenskan. Laget klarade sig kvar tack vore bättre målskillnad.
1976 chockade Halmstad hela fotbolls Sverige när man mycket överraskande tog SM-guld.
Laget som säsongen före med ett hårsmån klarat sig kvar och av alla expertiser tippades i stort sett sist. Skillnaden jämfört med året innan var en ny engelsk tränare i okände Roy Hodgson och en div 3-spelare från Hässleholms IF; Lennart ”Lie” Larsson.
Hemma på Örjans vall tappades bara två poäng, oavgjort mot MFF och Djurgården. Trots 0-3 i premiären på Värendsvallen så avancerade HBK direkt till toppen med fem vinster på de kommande sex matcherna.
Rutger Backe blev skyttekung med 21 mål efter bl.a. två hattrick mot Kalmar och Åtvidaberg. Han gjorde även ett mål när guldet säkrades på Idrottsparken i Norrköping när Halmstad i näst sista omgången vann med 3-1.
Efter guldet 1976 så var det givetvis många som trodde att HBK, med Roy Hodgson som tränare, även detta år skulle vara ett topplag i Allsvenskan.
En darrig vårsäsong med bara två segrar på tretton försök gav laget lite annat att tänka på. Höstsäsongen började dock bättre och Halmstad lyckades vinna sex raka matcher på hemmaplan. Värre var det på bortaplan då de regerande mästarna inte lyckades vinna en enda match. Halmstad slutade på en åttonde plats.
1978 startade laget bra och tog de sju omgångarna som spelades före VM-uppehållet och höll nollan i fem av dessa matcher.
Efter uppehållet så kom aldrig HBK riktigt igång och det stora magplasket kom i vändningen borta mot Landskrona då HBK föll med hela 0-5. I omgången efter besegrades Västerås SK men efter det blev det inte en enda seger på de sista elva omgångarna, men hela åtta oavgjorda matcher. Inte mindre än sju gånger spelade HBK 0-0, ett resultat som det blev i de tre sista matcherna detta år.
För andra året i följd lyckades inte HBK att vinna någon bortamatch. Senaste vinsten kom i oktober 1976.
1979 tog klubben sitt andra SM-guld. Efter 27 raka matcher utan seger på bortaplan bröt man förbannelsen när man slog AIK. Laget noterade bara två förluster under hela året.
1980 blev en medioker säsong för regerande svenska mästarna. Laget slutade på en åttonde plats och guldtränade Roy Hodgson lämnade klubben i slutet av säsongen.
Det blev en nionde plats för Halmstad 1981. Första delen av säsongen var svag, men laget vann sju av de sista tolv matcherna. 1982 var Halmstad mitt upp i en generationsväxling och slutade på en åttonde plats.
Efter en stark höst 1983 kvalificerade sig Halmstad för SM-slutspelet, men förlorade mot Malmö.
1984 var ett jobbigt år för Halmstad. Laget hade stora problem med målskyttet och lång länge i botten av tabellen. Trots en svag höst lyckades laget ta sig till slutspelet, där man förlorade mot Göteborg.
Bra start fick laget 1985 och blandade sig toppstriden. Fem raka förluster från augusti gjorde att laget tappade i toppstriden och slutade på en sjunde plats.
1986 slutade Halmstad på en femte plats. Under de sista sju matcherna förlorade Halmstad bara en match.
1987 slutade laget nästsist och ramlade ur högsta ligan. På hemmaplan förlorade laget bara en match under hela säsongen, men bortaspelet var inte alls i samma klass och just bortaspelet var orsaken att laget ramlade ur Allsvenskan.
1989 var man tillbaka i Allsvenskan och slutade på en femte plats. Laget var bara en poäng från att nå slutspelet.
1990 var laget indraget i bottenstriden. En tung vår med endast två segrar på åtta matcher gjorde att man var nära att ramla ur Allsvenskan. Genom en upphämtning från 0-3 till 3-3 mot Örgryte i näst sista matchen och seger med 4-3 i sista mot Hammarby var kontraktet säkrat. Ändå höll HBK på att tappa den 4-0 ledning man hade med kvarten kvar.
1991 provade man för första gången med en mästerskapsserie och en kvalsvenska. Halmstad hade ledningen mot AIK i den sista omgången, men AIK vände och vann. Det gjorde att Halmstad fick spela i Kvalallsvenskan och där lyckades man inte förnya kontraktet.
Klubben var tillbaka i Allsvenskan efter en säsong i ettan. Laget slutade det året på en femte plats.
1994 började laget bra och tog 23 poäng på de elva första omgångarna. Under hösten uteblev segrarna och laget slutade till slut på en sjunde plats.
Halmstad var inblandad i toppstriden 1995. Laget slutade på en tredje plats i Allsvenskan. Halmstad besegrade italienska Parma i UEFA-cupen med 3-0.
1996 tog Tom Prahl över som tränare. Halmstad började serien bra och var inblandad i toppstriden. Laget tog 28 poäng på 15 omgångar. Efter det hade man en svacka och laget spelade in bara sju poäng på de sista elva matcherna. Tillslut blev det en sjunde plats för bollklubben.
1997 var Tom Prahl andra år som tränare och han ledde laget till ett nytt SM-guld. Hemmaspelet blev den stora orsaken att laget tog guld. Halmstad vann 12 av 13 matcher med en målskillnad 33-9. Tom Prahl satsade på 4-3-3 på hemmaplan och 4-2-2 på bortaplan. Den kombinationen var mycket lyckat. Guldet säkrades i sista omgången när man besegrade Ljungskile på hemmaplan med 3-0.
1998 slutade Halmstad på en fjärde plats och mitt i säsongen lämnade Fredrik Ljungberg laget för spel i Arsenal. Många menar att lagets guldchanser försvann när man valde att sälja Ljungberg.
Halmstad var med i den absoluta toppstriden under hela 1999. Halmstad var mycket starkt på hemmaplan, där man förlorade bara en match under hela säsongen. Laget slutade på en fin tredje plats, sex poäng efter Helsingborg som vann.
2000 tog Halmstad sitt fjärde och det senaste SM-guld. Sex segrar på sju första matchen lade grunden till guldet. Halmstad var under större delen av säsongen serieledare. Guldet säkrades i Borås, där man besegrade Elfsborg med 2-0.
Halmstad halkade efter 2001 efter att laget bara vunnit en match på de fyra första omgångarna. Laget slutade på en sjunde plats.
Jonas Thern tog över som tränare 2002 och Halmstad fick en tuff start. Laget vann bara en match på dem femton första omgångarna. Trots det lyckades laget att vända på den negativa trenden och slutade på en femte plats.
2003 tog laget nio segrar på de första fjorton omgångarna. Laget spelade seriefinal mot Malmö och förlorade. Den matchen var början till en svag avslutning. Laget förlorade sju av de åtta sista matcherna. Det blev en nionde plats för Halmstad 2003.
2004 var man nära att ta ett nytt guld. Med sju segrar på de åtta första omgångarna så fick Halmstad en mycket bra start på serien. På de kommande åtta matcherna blev det bara två vinster men laget kom tillbaka och inför sista omgången så var det Halmstad som ledde serien före Malmö FF. I sista omgången ledde Halmstad i paus med 1-0 mot Göteborg. Två straffsparkar, en för Göteborg på Örjans vall och en för Malmö i Malmö, förändrade allting och till slut blev det ”bara” stora silver för Halmstad.
2005 var ett mellan år för Halmstad. Laget började bra, men hade en tung period i mitten av serien. Gunnar Heidar Thorvaldsson gjorde mål på allt under hösten och det gjorde att laget kunde säkra ett nytt kontrakt.
Halmstad hade stora problem i inledningen av 2006. Först i sjunde omgången gjorde man första målet för säsongen. Under sommaren förstärktes laget med fyra spelare och det bäddade för en bra avslutning och ett nytt kontrakt säkrades.
2007 fick laget bra start. När Halmstad i den 18:e omgången slog Hammarby på bortaplan gick man upp i serieledning. Det blev dock sista seger och laget slutade på en sjunde plats.
2008 försvann Dusan Djuric från laget. Halmstad låg under hela säsongen i mittskiktet av serien och hade sin bästa period under höstmånaderna. Laget låg länge femma i tabellen men till slut blev det åttonde plats.
2009 var ett tungt år för Halmstad. Laget inledde serien hyfsat, men hade en tung period i mitten. De viktiga höstmatcherna mot Djurgården och Hammarby vanns, vilket medförde en slutlig 13:e plats i Allsvenskan och fortsatt allsvenskt kontrakt.
