Inga murar stänger ute den sanna kärleken
Hela två månader återstår innan allsvenskan 2013 rullar igång. Men spelet har börjat redan för länge sedan. Spelet bakom kulisserna.
Ett gigantiskt skådespel där varje aktör som medverkar och har en aktiv roll, automatiskt måste anpassa sig i rollspelet där det gäller att avslöja, yppa, erkänna, le eller gråta så pass lite, så att ingen utomstående förstår vad som pågår där bakom kulisserna.
Spelare, agenter, klubbdirektörer, sportchefer, finansiärer, styrelser.
Absolut ingen avslöjar eller röjer någonting, förrän namnteckningen torkat och sitter där den ska.
Sen kan äntligen föreställningen öppna upp för att presentera sanningen för det massmediala bruset.
Förra veckan var det Banguras namnteckning för Elfsborg som fick hela Sverige att fullständigt explodera i fetstilta rubriker och plötsligt blev allsvenskan 2013 glödhet och full av ståtliga lovord.
Lysande.
Men någonstans långt bortom detta massmediala fyrverkeri och välklädda arrangemang, så har livet fortsatt trampa sin gilla gång i trakterna kring den istäckta Bysjön och i ett fruset litet samhälle, som kämpar för att någon gång tina upp och bli lika levande som det en gång i tiden varit.
I ett slitet samhälle där ändå lyckan fortplantas och hoppet lever bakom arbetslöshet, spruckna fasader och tunna bokslut. Hopplösheten och tristessen har aldrig fått fäste här.
Det var här i detta lilla samhälle Åtvidabergs FF reste sig på nio, skakade av sig dammet och lyckades med bedriften att vallfärda hela vägen tillbaka till fotbollens finrum.
Och där kärleken för Åtvidabergs FF lever vidare i sin välanpassade lilla värld i skuggan och fjärran bort från liknande händelser som den galaföreställning som nyss ägde rum i Guldstaden Borås.
I ett Åtvidabergs FF där drömmen om Robin Simovic och Daniel Sjölund vecka efter vecka fortsätter att leva vidare på en skör tråd, som så länge vi inte sett namnteckningarna få någon annan ägare, kommer att fortsätter sväva omkring.
Trots att vi ALLA vet att vi i ÅFF inte har någon som ammar oss fulla med finanser och trots att vi vet att klubbarna de unga stjärnorna drömmer om i första hand är AIK, IFK Göteborg, Elfsborg, Malmö FF och Helsingborg, där språngbrädan och närheten till ädla medaljer och Europa spel på något vis finns inristat bakom dessa klassiska klubbmärken, så vet vi att det också bor något väldigt speciellt i Åtvidabergs FF.
Fördelen att som ung stjärna underifrån få komma till klubbar som ÅFF, där chansen att få speltid och därmed öka möjligheten att tagga ut till en fullfjädrad stjärna, borde vara större än i storklubbarnas djungel av konkurrens, där risken att sållas bort i den smällhårda konkurrensen, rimligen borde vara större.
För även om de mjuka skinnsätena i en Mercedes kan kännas lika bekväma som de glittrande kontokorten innanför kavajen, så kan det aldrig helt bedöva smärtan från en evig avbytarbänk eller putsa bort rosten på en stjärna som håller på att falna bort.
Ett rop på hjälp eller små pusselbitar av verklighetens sanning.
Döm själva.
Jag märker i mitt eget vilsna hjärta och i många andra hjärtan på forumet, att längtan efter en presskonferens för presentation av en kompetent anfallare och central mittfältare, nu successivt ökar i takt med tiden som går.
Vilket är helt naturligt, eftersom behovet av just dessa spelartyper känns som nödvändiga värvningar, om det här fotbollsåret 2013 ska bli riktigt roligt och risken för några depressioner framöver ska elimineras.
Vi vet det, Peter Svärdh vet det, sportgruppen vet det också, och fortsätter jakten bakom kulisserna.
Visserligen lämnar spelarköp inga garantier på framgång.
Men de efterlämnar förhoppningar och skapar ökat intresse kring varumärket, samtidigt som det skapar lugn och ro kring spelartruppen inför fortsättningen.
****
Försäsongen fortsätter. I vantar och långkalsonger för en del. Vajande palmer, smekande sol och inbjudande stränder i flera veckor för en del andra.
Tror sånt spelar mindre roll för typ en sån som Oskar Möller den femte april.
Motivation slår alltid högklackat högmod.
****
I morgon föds en ny dag och med den också nya förhoppningar om att goda och glada nyheter ska nå vårt medvetna.
Förhoppningar som inte gömmer sig bakom några murar, bakom någon taggtråd eller bakom några slutna kulisser.
Det handlar om en sann och äkta kärlek ända inifrån djupet av massor av hjärtan som just nu inte önskar sig någonting annat än att få presenterat för sig nya spelare, med uppdraget att lyfta vårt lag Åtvidabergs FF mot nya höjder.
Vi har väntat länge.
Och kanske får vänta länge till och i värsta fall längtar vi allihop förgäves.
Men förhoppningen är ändå att den där gyllene morgondagen snart kommer och uppfyller våra drömmar.
Så att vi kan gå vidare med gott mod....
/// Allas Broder
